Något jag börjat mer och mer fundera över:vad är det som gör att vi människor blir vuxna och hur är en "riktig" vuxen?

Ibland tror jag att barn är i själva verket mycket mera "vuxna" långt före de ens fattar vad vuxenhet betyder:de säger ärligt rakt ut vad de tänker,vad de ser,vad de upplever,vad de önskar etc....

Så kommer de" riktigt vuxna" och ofta talar om hur ett barn skall vara;alltså vad ett barn inte skall göra men samtidigt ger dessa "vuxna" helt andra budskap i sina beteende:i hemmet, i skolan och överallt i samhället

Och inom varenda vuxen finns det 3åringar som skriker och andra vuxnas inre 3åringar skriker tillbaka:SÅ HÄR SKALL DET VARA!!!

Men "de riktigt vuxna" har missat en sak:många av dem kan inte förlåta och gå vidare med "sitt lek" utan de hatar och tycker illa om den andre kanske till och med för resten av livet.

På det planet är "barnmänniskor" bra mycket bättre;de kan förlåta och fortsätta leka med varandra men
"de vuxna barnen" i sin vuxenhet håller hellre till etiken,moralen,hyfset bla bla bla men MÅNGA gånger inom sig kokar de av ilska och denna ilska leder säkerligen till mycket ont i denna vår underbara värld.

Att vara just människa är faktiskt:underbart,spännande,svårt och vi har alltid möjligheter till nya val

Kom igen alla goa rara vuxna och barn och ge eran syn på att vara vuxen

"Att alltid vara en smula barn - det är att vara verkligt vuxen"

"Ålder är bara en siffra"

I mina ögon stämmer båda dessa talesätt väl överens med verkligheten som jag ser den. Att vara vuxen är att våga vara barnslig, att våga säga att man inte vet, att kunna vända andra kinden till när någon gör något man uppfattar som dumt - men att vara vuxen är också att ha civilkurage nog att säga ifrån när någon är verkligt elak.
Jag har träffat många vuxna tonåringar, och många som varit oerhört barnsliga - men på samma sätt har jag också träffat många barnrumpor i medelåldern, samt personer som är väldigt kloka och vuxna.

Jippiii:då tillhör jag denna skara mer än gärna

Ibland känner jag mig som att jag bara "spelar" vuxen och undrar när någon ska komma på att jag egentligen inte är vuxen på riktigt!
Jag läste en bok av Fredrik Lindström som heter Vad gör alla superokända människor om dagarna och i den fanns en berättelse som stämde precis in på mina tankar!

Det finns bra och mindre bra sätt att ha barnasinnet kvar som vuxen. Lekfullhet och nyfikenhet på ett barns nivå tycker jag är härligt hos en vuxen människa. Men att vara osjälvständig och beroende av andra på ett barns kravnivå fortfarande som vuxen, det tär på relationer, det...

Hum.....För det mesta känner jag mig väldigt ung,full av bus,lust att retas,vill bara leka dagarna i ända
Till och med turer till affären blir det en härlig lek;det finns så mycket att titta på

Jag känner att när jag är vuxen av och till så är det just då när jag ser rött och är arg och det betyder att jag inte kunnat säga i tid vad jag tycker och tänker och önskar

Men hur som helst så är det härligt att finnas till