I sista numret av Fauna&Flora (en populärbiologisk tidskrift) finns ett reportage som heter
"Den fjärde blomsterårstiden".
Den handlar om vinterståndare. Alltså alla de blommor som bildar fröställningar som står kvar över vintern, med torra och styva stjälkar.
De kan vara ett- eller fleråriga, gemensamt har de att själva fröställningarna är döda, förutom de frön som de innehåller.
Reportaget består till största delen av bilder, av vackra härliga naturfotografier som inspirerar.
Även om jag förut uppskattat dessa vinterståndare, och tycker jag har ganska bra koll på vad de är för blommor/växter, så har reportaget gjort intryck på mig. Så nu går jag runt och tittar extra mycket på dem, där de sticker upp ur snön, med sina beiga, bruna och svarta färgskalor.
Världen har blivit lite bredare, lite rikare.
Här kommer några av mina egna, fotade idag, i grått snöoväder.
Först ut är detalj av palsternackans flockblomstriga blomställning, som redan har förlorat de flesta av sina frön.
Johannesörten ser ut så här:
Nattljus:
Hjärtstilla heter Leonurus cardiaca på latin (grekiska, men ändå. Jaja, vetenskapligt namn, då
) Släktnamnet Leonurus kommer av grekiskans leon (lejon) och oura (svans). Lejonsvans ...
Först när jag nu ser fröställningar som ligger som lejonsvansar ovanför marken, förstår jag varifrån namnet "lejonsvans" kommer!
Den här ska ni klara själva!
Varsågoda och gissa.
Vinterståndare och vinterståndare, jag vet inte ... men det måste det ju vara, fast man oftast ser dem många tillsammans.
Den här ska ni också kunna!
Så få höra nu!
Och den här, vad är det för vinterståndare?
Rätt svar till den här sista finner ni längre ner på sidan
Eller hundkex? 
`Näe, nu vart jag juh osäker, måste ut i snön i morron och kolla 
jag fick bara fram bilmodell och ägare
