CITAT (ah56 @ 31-12-2005, 19:12)
Jag hjälper farfar att såga för sisådär 45 år sedan.
Ååh så fint!
Vad roligt att se.
Ja du Magdis, helt "nöjd" ser du ju inte ut.
Kanske tyckte du att hästarna var "stora" och såg farliga ut, och var lite bekymrad över vad som skulle hända din stackars syster som gick i närkamp med dem?
Cic.
CITAT
Jag har massor med gamla foton.. Men inte "digitala". Hur har du gjort? Fotat av dom och lagt in?
Ja, så kan man faktiskt också göra! Det kan bli bra dessutom.
Eller scannra in dem.
Men det här är gamla dia-bilder som jag har.
Och till min digitalkamera finns ett tillbehöv att skruva på, så jag kan fotografera av mina diabilder!!!
Jättekul!
Köpte i höstas, för jag har lådor med diabilder som ligger undanstoppade i skrubbar och garderober.
När dagsljuset återkommer med större styrka (för jag behöver belysning, och vanliga lampor ger fel färg, och jag orkar inte sätta igång projekt med projektorbelysning eller nåt) ska jg börja fotografera av de bästa av dem, och bränna på CD.
Det ska bli riktigt riktigt roligt!
Fast arbetsamt.
Det finns även några kartonger med diabilder efter hjärteväns pappa, som jag tänkte försöka göra samma sak med.
I den mån jag orkar med, för det är ju ett arbete.
Tack för alla fina kommentarer om bilderna på mig och Brunetta. (jo så hette hon)
Vissts var det "gammaldags höbärgning"! Det var så vi fick vårt hö till våra hästar.
Fast just det här hölasset var litet.
Ungefär 200 - 250 kilo (tror jag det var) vägde ett fullastat hölass, och det drog hon fint, "Netta".
Det gällde att styra rätt! Om ett hjul genade fel, över nån liten sten, eller ner i någon dikeskant, så välte hela lasset!
Från den här vallen som vi kommer ifrån här, kör vi först på vägen, sedan in på en liten gräsväg, genom skogen och hagen, och upp till stallet och höladan. Kanske en kilometer...
Hon var en otroligt duktig "arbetshäst" fast hon "bara" var en ponny.
Ett stort antal fölungar fick hon också

.