Det är ibland ganska frustrerande.
Att ha ett sånt här "huvud" alltså.

Ibland blir jag så trött på det, det blir så arbetsamt.

Den som är utbränd, känner nog igen symtomet, det är lite samma sak tror jag.
De flesta känner nog igen det här på något vis, emellanåt.
Men inte ALLTID! Jämt! Som en del av livet. Från början till slut. Obönhörligt. (ggrrr)

Kallar mina "borta!" för att jag är lite afasi-ig.


När jag är mitt uppe i något, då kan jag det. Har inga större svårigheter för att lära mig.
Men så fort jag liksom "lägger det ifrån mig" - så försvinner det spårlöst!
Gäller allt.
Alltid.
Borta!
(från åtkomlig plats i huvudet alltså)


Mina växter i trädgården, vet jag inte vad de heter.
Namnen på alla de där fjärilarna som jag kan - ????? Puts väck.
Jag är också svampexpert, med ganska stora svampkunskaper - som varje höst får läras in på nytt om jag vill kunna använda dem.

Kantarell och stolt fjällskivling hänger med i minnet genom hela året, i alla fall. Heja! alltid något! *ironisk*

Alla mina flugor
Håller på med en "flugbok" (jättekul!) men får liksom "börja på nytt" när det gäller namn, sammanhang, och så.

Nu är "åter-inlärningen" inte särskilt besvärlig, eftersom jag "kan" i botten. Men jag kommer inte på några villkor fram till min kunskap på egen hand ...
*snyft*
Grrrrr


Sådär, nu har jag "haft ett litet utbrott"
*känns genast bättre*


Flugboken gör jag förresten här. Kul!

Om nån är intresserad av att veta, så kan jag tala om att den blir jättebra!
Precis en sån bok som jag vill ha, och inte funnit hittills.

Men jag kan Hamlets Monolog utantill
ända sedan jag var liten!!!
*tänker positivt*

Men "huvet" är ju som en byrå med massa lådor och fack, ju äldre man blir ju mer har man samlat på sig och destu mer måste man gå igenom innan man hittar det man söker
Sådant som man inte använder så ofta hamnar längst in och tar längst tid att plocka fram
Så ser i allafall min "huvudbyrå" ut

Ibland känns det som jag tömt min byrå i sopcontainern

Storstädning

Nää, inte riktigt tycker jag.
Amaira t.ex. använder nog inte Hamletmonologen alltför ofta egentligen.
Samma sak här - kan rabbla psalmer och tyska prepositioner på löpande band (som jag garanterat ALDRIG använder...!!) medan nyare kunskaper som jag lärt mig dom senaste åren och faktiskt VILL kunna är som bortblåsta. Det är nog något annat som sköter prioriteringen i skallen!!
Anki

Jag tror jag har hål i skallen ibland. Mitt korttidsminne är för det mesta katastrof, d.v.s jag börjar göra en sak och så *poff* har jag ingen aning om vad jag tänkt göra. Samma sak om jag tänker säga någonting....i samma sekund kan det vara helt bortblåst. Det är oerhört frustrerande.

Ja herregud. Hjärnan är lite knepig i sin beskaffenhet tror jag.

Fast när det gäller korttidsminnet är det stressen just då som ställer till det. Jag skulle inte tro att du och jag är de enda som står vid kylskåpet och undrar vad vi skulle där att göra. Det händer alla, även barn.

Obehagligare är då den glömska som amaira beskriver. Den har säkert också med stress att göra, men på ett annat sätt. Här handlar det om långtidsminnet. Om man blir utbränd så dör ju hjärnceller sägs det - och kopplingarna försvinner och försämras. Jag är i den situationen och känner igen mig precis i det du säger.

Jag har fått rådet av min doktor att läsa och lösa korsord för att hålla hjärnan igång.

Ursäkta mig, jag kan inte vara kvar här just nu, jag måste gå på begravning...



Hjärnan är lindrigt sagt.

Det kan finnas så många olika orsaker, fast "resultaten" kan se ungefär desamma ut. Det är väldigt spännande tycker jag.

Är oerhört intresserad av hur hjärnan fungerar, det vi nu vet om det: Hjärnan är ju fortfarande ett "mysterium" i mångt och mycket.

För min del så är jag född med den problematik jag beskriver, och lär nog få dö med den också. Har ett "skuggsyndrom" av ADHD.

Adhd är ett "syndrom" och ett syndrom består av en hel bukett "symtom".

Med skuggsyndrom menas att "buketten" av symtom/problem inte riktigt räcker till för en fullödig diagnos. Jag kan helt enkelt klara mig ganska bra, trots de svårigheter jag har med huvét mitt. (vilket är bra många fler, än de jag skrivit och visat i det här inlägget, eller forumet som helhet)
Sedan kan man ju definiera "bra" på olika vis...
*bläääh*

Jag skulle kunna förklara mycket bättre än såhär, vad som "händer mig" i huvudet - men då mäste jag börja ta fram mina böcker och kolla upp "orden" igen (är ju lite afasi-ig) och jag orkar inte det.
Inte en gång till.
Jag "vet" ju själv, i alla fall, och det får räcka.

Sedan är jag också utbränd. Det vore ju konstigt annars.
Jag har faktiskt, med mitt huvud, haft två barn och ett arbete.
(Fast jag aldrig någonsin klarat av att arbeta heltid, och barnen har jag haft hjälp med)

Livet har varit tufft. Och jag har varit "vildsint" i det.
Jag har ju också känslorna direkt under huden - och inte lite känslor heller.

Desto lyckligare är jag idag, när "det" till slut funkar.
(sedan kan man ju definiera ordet "funkar" ( ) men för mig betyder det "resultat: mår BRA")


Meningen med det här inlägget (för mig) tror jag
är just det! Att jag inte längre känner att jag behöver "förklara mig".
Det var i alla fall vad jag just upptäckte.

Kramisar alla, från en amaira som mår bättre än hon har gjort förut i hela sitt liv!!!

Ingen fara Amaira, du förklarade så bra i första inlägget. Det är ju bara vi andra som också har lite "hål i huvudet" fast på lite andra sätt som försöker förklara hur vi känner det.
Anki

Känner igen mig men jag kommer ihåg det jag lär mig, speciellt blomnamn
Annars försvinner det mesta hela tiden... säger saker som jag inte vet om efteråt och kommer inte ihåg vad andra sagt.
Dubbelbokar mig ofta fast jag inte har nästan några tider att passa och en bra kalender.
Går och pratar med mig själv för att komma ihåg vad jag håller på med ändå glömmer jag det...
Letar hela tiden efter saker, speciellt glasögonen så jag skaffade ett senilsnöre, men det har jag tappat bort
Så här blev jag efter en trafikolycka innan dess var jag bara normalt glömsk och virrig. När min hjärna blir för trött så tar den inte in så mycket verkar det som. torvan

Själv har jag ett bedrövligt närminne, kan åka till affären för att köpa tre saker och komma hem utan två av dem men samtidigt kan jag minnas helt obetydliga saker, nästan skrämmande exakt och det är minst lika obehagligt.

Mitt minne är bra... men kort
Fast när det gäller viktiga saker så är det även långgott

Hjärnan är så snillrikt konstruerad att den sållar bort mindre viktiga saker... Vilken hårddisk klarar väl av att ensam ta hand om och lagra precis allt som hänt och händer under ett helt liv.

Apropå hjärnkontor och sånt...läs Stephen King's "Drömfångare"....*läskig*

Låter bra... Jag löser minst ett korsord om dan. Så nu är huvvet fullt av konstiga frågor och knepiga ord.