På juldagen fick vi påhälsning av räven. Den nosade lugnt efter äpplen i gräsmattan. Fast jag ropade högt till barnen att de skulle skynda sig för att få se räven så brydde den sig inte. Vi stod säker i 5-10 minuter ute på bron och kollade på den. Är rävar så orädda? Vi bor i ett villaområde (förort till stklm) och jag har aldrig sett en räv förut (inte ens i mina norrbottenhemtrakter). Behöver man vara orolig för katten?
Hur som helst så var den otroligt söt och fin. Tyvärr tog jag inget kort...men den kanske dyker upp igen.

Vad roligt! Rävar kan ibland bli väldigt orädda om de lär sig att inget hotar dem på stället. För en del år sedan, när jag jobbade i Tiveden, hade vi en sådan orädd räv som brukade komma fram till bageriet och tigga bullar. Det var en upplevelse. Är katten vuxen tror jag inte att räven är något större hot. Rävar och katter är kanske inte de bästa vänner, men jag skulle närmast tro att det råder väpnad neutralitet mellan dem.

Olle

Maken hade besök av räv inne i köket på jobbet (LKAB,s område)... den kom varje dag och tiggde om mat. Totalt orädd.

jag bor oxå i en förort till sthlm och har oxå besök av en räv som verkar helt orädd. vår katt har (enligt vetrinären) blivit utsatt för en rävattack, men klarat sig (stort bitsår på bakbenet ), så min erfarenhet säger att för orädda rävar nog bör skrämmas bort lite, om man inte vill riskera sin kisses väl och ve.

Vi hade en räv för några år sedan vid mitt barndomshem, som också låg mitt i ett villaområde i ett samhälle. Räven kom till vår trädgård samma tid varje kväll. Rörde ingenting dock.

Mina föräldrar hade påhälsning av en räv när de bodde på landet. De hade varit och handlat och när de kom hem så hörde de att telefonen ringde. De släppte snabbt kassarna på verandan och gick in för att svara. När de tittar ut får de se räven som haft omkull kassarna och plockat bort limpan för att komma åt osten som den sedan tog med sig.

Alltfler djur blir mer och mer orädda verkar det som.

Ta det försiktigt kan vara rävar med rävskabb som inte orkar att jaga utan letar efter lättfångad mat.
Vi hade en rävunge som kom för något år sedan när vi var ute och rensade i trädgården var bara någon meter ifrån oss. Jättesöt men tyvärr var nästan hela svansen borta p.g.a. skabben.
Vi ringde kommunen och deras jägare som har tillstånd att skjuta i tätbebyggelse men när han kom var räven inte kvar.
Min granne som är jägare fick av kommunen tillfällig licens och dagen efter kom ungen tillbaka och då sköt grannen honom.
Var med och tittade för jag har aldrig sett en skabbräv och det var inte en vacker syn så det var skönt för den lilla ungen att dö.
En annan granne blev tyvärr av med sin katt bara halva och det var förmodligen en räv, så nog kan de ta katter om det vill sig illa.

Den här lilla räven verkade helt frisk. Den hade jättefin vinterpäls och såg frisk ut. Man undrar ju om det finns fler rävar i närheten. Mammaräv tex....

Det är mer vilt på vår tomt i förorten än hemma hos mina föräldrar i norrbotten. Fasaner, rådjur, harar, älg (en gång!) och nu räv

Just ja, det hade jag ju glömt men kom ihåg det nu när jag läste i denna tråd. En novembernatt förra året tittade jag ut från köksfönstret i min lägenhet mitt här inne i Västerås, och vad får jag se alldeles utanför: En räv, minsann!

En morgon för ett par år sedan låg en ung älgtjur på min äng, ca 15 meter från huset. Det var spännande! På den tiden fanns inte någon skällehund i huset brevid. Numera ser jag alltför sällan vilt hemma. Dock hade jag turen att se två rådjur i fint månsken härom kvällen se annan tråd.

Olle

Jag brukar mata "min" räv med matrester som jag lägger ut på kvällen emellanåt.

I år har jag inte sett honom. Ser bara spåren, och så vet jag var han bor förstås

Han bor här:


Det är ett gammalt grävlingsgryt som det genom åren ömsom bor grävling i, ömsom räv. I år och förra vintern, bor räven här.

Vi har både skabbräv, och fina rävar här. Skabbräv har jag själv inte sett på ett tag, men grannen säger det.

"Min" räv såg jag ett par gånger förra vintern. En gång krockade jag nästan med honom när jag kom runt en krök. VAcker och fin, utan skabb.


När jag var uppe i Härjedalen, slogs jag av hur rädd allt vilt var.
Tänkte ju, att nu, uppe i vildmarken - men då tänkte jag fel.
En ståtlig älg, t ex, som jag tänkte fota, drog iväg redan på långt långt avstånd.

Så jag är allt nöjd med "vildmarken" här i Stockholmsomgivningarna.
De är så vana vid människor - och oftast ovana vid skjutvapen, för ingen får ju skjuta i tättbebyggt område.

Även om de inte släpper en tätt inpå, så flyr de i alla fall inte hals över huvud fem mil bort.

Det finns allt djur i Härjedalen som inte är så rädda! I somras mötte jag en familj hermeliner i ett stenröse på väg upp mot Lillskarven. Dessa kvicka sötnosar var mest nyfikna, så när jag hade suttit stilla ett tag vågade sig den modigaste fram knappt en meter från mig! Det blev fina närbilder, men det gällde förstås att hänga med i svängarna.

Annars känner jag till detta att djur i städernas närhet ofta är mycket mer orädda än ute i vildmarken. För några år sedan var jag hos en kusin i Stockholm. När vi åt frukost på deras uteplats på morgonen kom en fin råget fram ganska nära trots att vi satt och pratade. Sådant får jag inte vara med om på landsbygden hemma.

Olle

Vi har också haft dessa djur på besök. Det låter som om du bor nära mig ... bor du i Täby?

Jag bor i västerort.
Efter dessa vildmarksår i Stockholm väntar jag nu bara på renen och björnen. När ska dessa dyka upp? Det lär väl dröja får vi hoppas!
I mina föräldrars stuga i norrbotten finns det massor av renar och älgar. Dessutom hittade min bror en liten björnunge uppflugen i ett träd för 10 år sedan. Björnmamma dök inte upp på länge så björnungen blev hämtad och tagen till Lyksele djurpark. Troligtvis hade mamman blivit överkörd av tåget.

Fortsättning på rävhistorien några veckor senare.......
Igår besökte jag barnens gamla dagis som ligger nära oss. De berättade att de ochså hade haft besök av en räv (förra veckan). Den räven var större och var en hanne. Den hade varit väldigt aggressiv mot barnen som var ute och lekte. Den skällde och visade tänderna och ville inte ge sig av med en gång. Den kanske kände sig trängd?
Hm...får se när den kommer förbi igen. Det känns inte så bra om den är aggressiv nu när barnen är ute så mycket och leker i skogen.
Fortsättning följer kanske.....