Efter att ha varit hemma med barn i flera år har jag nu sökt jobb igen! Det blev nattjobb eftersom makens arbetstider är i princip omöjliga att kombinera med en vanlig sjukskötersketjänst. På natten är han ju oftast hemma iallafall, såvida han inte är borta på läger. När han jobbar kväll kommer han hem vid 22.00 och då är det också omöjligt eftersom man börjar 21.00 när man jobbar natt. Går ju lixom inte att lämna en 4-åring ensam hemma i en timma! Men mitt schema är på 66% och man har viss möjlighet att lägga arbetspassen efter eget önskemål, s.k Time-care.

Sista ansökningsdag är 26 januari. Nu återstår bara att vänta och se om jag får det. Tillvaron kommer att bli ganska så förändrad förstås. Det är inte i första hand för pengarnas skull jag börjar jobba, utan mest för att jag inte ska hamna helt i kölvattnet och glömma yrket och så för pensionen förstås.

Dottern går redan på dagis 15 timmar i veckan och det kommer nog inte behöva bli så hemskt många fler timmar nu.
Det känns spännande och lite läskigt.

Håller tummarna för att du ska få en bra tjänst med tider som passar...
kanske får lillan vara lite längre dagar på dagis så att du själv också får några timmars sömn och inte kör slut på dig.

Jag håller åxå tummarna för dej. Läste om att du har barnet på dagis ,när min dotter var i dagis åldern så fanns det föräldrar som inte fick ha barn på dagis för att dom var arbetslösa, det är bra att det tydligen har ändras nu.

Ja det blir nog 1-1½ timmas längre dagar åtminstone. Nu går hon från 8.30-13.30 tisdag-torsdag. Det blir ett långt hopp då hon alltid är ledig 4 dagar. Kanske det blir en dag extra i veckan också, det beror ju lite på om jag jobbar helg också.

Det kommer säkert att uppstå en del problem och konflikter nu när maken är van att jag sköter allt hushållsarbete och har maten på bordet när han kommer hem o.s.v, och jag är van att göra allt och kanske inte lyckas släppa det helt direkt heller. Men man blir ju tvungen att vänja sig.

Jag håller oxå tummarna för att du skall få jobbet. Och sedan vill jag understryka det som Felixmatte säger "kanske får lillan vara lite längre dagar på dagis så att du själv också får några timmars sömn och inte kör slut på dig." Det var ett mycket bra skrivet tycker jag , mår inte du bra så mår inte lillan bra.

Hoppas att maken din snabbt lär sig att ett hem är gemensamt... inget där den ena parten "hjälper till"

Ja det är jättebra att de har ändrat så att även barn till arbetslösa har rätt att vara på dagis. Det är ju så nuförtiden att de flesta barn går på dagis och ett barn som är hemma har inte möjlighet att träffa jämnåriga. Vi känner inte så många med barn i hennes ålder heller så hon skulle ju bli ganska isolerad annars. Det är bra social träning för barn att få lära sig umgås och ta hänsyn till andra, annars kan det nog bli väldigt jobbigt när de börjar skolan.

Tänkte precis säga det, du får hålla lite "husmorsskola" för gubben din så han får en chans. Det är många sysslor som skall utföras och det är inte så lätt att se allt om man inte är van.

Vad kul att du sökt jobbet ! Hoppas det går bra.

Hmm...undrar om det räcker!? Innan vi flyttade ihop så hade han ju bott ensam i över tio år så han vet ju precis hur man gör, han saknar bara den där drivkraften. Jag borde väl ha tagit varning av att ha sett hans hus och hur det såg ut där....flera rum enkom för skräp som bara var inkastat m.m.

Det gäller att du visar "vart skåpet ska stå" redan från början när du börjar jobba, och inte ge efter! Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett tips kan vara att om du ser att det är en hel del som behövs göras kan du säga - Om jag tar "det", så kan väll du göra "det"?
Det har funkat förmig -ibland, men jag har ju en "lat sudd" till karl och han är varken teknisk eller händig dessutom har han dålig rygg så någon muskelkraft får jag inte heller ut av honom. Men han duger ändå till "enklare uppgifter"

( Min man har en del allvarliga sjukdomar och är skadad sedan tidigare så jag visste vad jag gav mig in på)

Hoppas det går bra för er då och att du får jobbet!

Lycka Till Magdis! Hoppas att allt går vägen, att du får jobbet, att det funkar med lillan och att du får "fart och ordning" på gubben din

Hans jobb är väl ändå mer anpassningsbart än ditt. Det handlar om planering, ta för vana att sätta er med era kalendrar en dag i veckan och checka av. Vi gör det varje söndagkväll, + att vi skaffat en almanacka med rutor för varje familjemedlem.
Skriv också från början in ditt schema i hans kalender så att han har det där.

Jag började jobba för ett år sen efter att ha varit hemma i sju år. Visst blev det lite förvånade miner på gubben ibland, men han lärde sig snabbt checka med mig innan han bestämde något.
Ett annat tips är att aldrig säga kanske, då eliminerar man många konflikter, bättre säga nej direkt om man är osäker.

Vad gäller dottern så tänk på att även hennes tillvaro hemma kommer att förändras, prata med henne om det i tid, 4-5åringar tar sånt väldigt bra. ser på mitt barnbarn nu som säger åt oss med viktig min det hennes mamma förklarat för henne nu när hon börjat jobba.
Hon kan väl också få följa med sin pappa på jobbet ibland, vår präst här har ofta sin lilla son med sig, han snor runt hans ben under gudstjänsterna men är man bara cool och tar det för vad det är så bryr sig ingen. Tvärtom tanterna är väldigt måna om den gossen.

Lycka till med ditt nya liv, att börja jobba igen är det bästa jag gjort. Bara fikarumsgemenskapen är värt allt besvär hemifrån.

Jo, svårt det här med att inte omsätta sina kunskaper i praktiken på ett tag. Är arbetslös sedan i somras, och har också en längre människovårdande utbildning (dock ej sjuksköterska), och man blir ju litet skraj att man ska ha glömt sina kunskaper den dagen de behövs igen på arbetsmarknaden.

Hur som helst - LYCKA TILL! Jag hoppas du får jobbet, och att detta blir bra och roligt för både dig och din familj.

Ja min man har viss frihet när det gäller att planera in schemat. Dock måste ju allt in nånstans så det är mest ordningen på arbetsuppgifterna han kan påverka. Men han menar att om jag börjar jobba så kommer han ju att bli tvungen att säga nej till en massa extra och då kommer han att ha lättare för det också.

Jag berättade för dottern att jag skrivit en ansökan om att börja jobba och jag frågade vad hon tyckte om det. "Sudda bort det!" svarade hon!
Varför tycker du inte mamma ska börja jobba då? undrade jag. "Jo för om pappa jobbar, och du jobbar, då blir ju jag ensam!" svarade hon.
Lilla gumman! När jag förklarade att det aldrig skulle komma på fråga om att hon skulle vara ensam hemma blev hon lugnare.

Lycka till!

Hoppas du får jobbet, Lycka till!