När vi köpte vårat hus, hade farbrorn som ägde det innan planterat ett äppelträd för några år sedan(3-4 år), där han hade sitt grönsaksland.
Är det ok att ha ett äppelträd i landet? Det står precis intill (ca. 1m från stam till stam) några vinbärsbuskar på en hållet och på andra hållet hade han potatis.
Har börjat plocka i kvickrötter och annat ogräs i landet och förra året använde jag hans gamla land, men det känns lite "otäckt". Är rädd att jag skadar trädets rötter.
Kan man flytta ett äppelträd?
Gör det något om trädet står intill vinbärsbuskarna?
Måste jag flytta landet?

Mina föräldrar (bor i zon 3) har flyttat äppelträd (Mio?) både till och från sitt grönsaksland, de har överlevt. Numera odlar de mest bara jordgubbar runt trädet och det går bra. Potatisen har de i tunnor
Vinbärsbuskarna står ca 1-1,5 m från äppelträdet (stam till stam) och det verkar varken trädet eller buskarna må dåligt av. Jag är ingen expert, men det är min erfarenhet av sådant här, hoppas den är till någon hjälp.
/Eva

Javisst går det bra att ha äppelträd i grönsakslandet tror de trivs bättre där än i en gräsmatta. Trädet skuggar visserligen en del men många bladväxter som ex. sallat brukar gå bra att odla även i skuggan av ett äppelträd.

Äppelträd + vinbärsbuskar borde inte vara något större problem att ha ihop. Är det röda + vita vinbär kan det kanske bli lite för skuggigt för att man ska få maximal skörd, svarta vinbär brukar dock kunna producera bra även i lite skuggigare lägen. Svarta vinbär kräver dock lite fuktigare mark än röda och vita vinbär.

Det borde dock gå bra att flytta trädet ifall det bara har stått där i 3-4år men det är nog bäst att vänta med flytten till sen höst när trädet tappat bladen. Nu på våren kan du ta en spade och sticka ner i marken runt trädet och skära av rötter så de stimulerar trädet att skjuta en massa fina nya rötter närmre stammen.

Det är bättre för fruktträden att få stå i grönsakslanden än i gräsmattan eller nära en väg. Trädet får en del rötter avskurna när man gräver i landet, men alla träd jag sett som fått stå nära eller i öppen jord som bearbetas mår ändå bättre än de som står i orörd, sammanpackad mark.

Oavsett om de står i gräsmatta eller i odlingslandet bör man tänka på att
- inte kvävegödsla kraftigt
- skydda stammen mot gräsklippare och spadar

Om man vill undvika att årligen kapa en del rötter kan man plantera sådant som inte kräver total uppgrävning, bärbuskar eller perenna kryddor eller liknande, som endast kräver att man ogräsrensar och luckrar ytligt.

Men ett träd som stått i backen 3-4 år kan man också flytta, helst på hösten som Åsa skriver efter rotinskärning med skarp (slipad) spade nu på våren.

Jag har en följdfråga till vad Åsa och Cilla sade här, det med att skära av rötterna på ett träd som skall flyttas på hösten.

Jag har ett körsbärsträd (Sam på Prunus avium grundstam) som är på sitt fjärde levnadsår hos mig (3 meter högt) och som skall flyttas. Jag undrar när är det bäst att skära av rötterna, nu under våren eller i juli efter skörden? Vore synd att missa skörden men vill att trädet skall må bra även efter flytten.

Skall trädet gödslas på något speciellt sätt efter rotavskärningen ??

-----
En helt annan fråga: Jag har för fyra år sedan köpt ett familjeträd plommon. På den tiden visste jag inte mycket om träd eller grundstammar, men nu skulle jag gärna vilja veta vad det har för grundstam (egentligen, hur stort blir trädet ?). Jag har bibehållit lapparna trädet hade på sig, men det står inget om grundstam. Finns det något sätt att reda ut det ?? (annat än att åka till plantskolan med lappen och hoppas att de vet/kan reda på)

Plommon kan vara rotäkta, dvs sorten står på sin egen rot, eller vara ympade på en annan grundstam. Oftast används då Körsbärsplommon, Prunus cerasifera. Vad jag har sett, brukar den grundstammen ge de flesta plommonsorter förmåga att bli 3-5 meter i höjd och ungefär samma bredd.

Körsbärsträd är nästan alltid satta på Fågelbär Prunus Avium (som förresten har mycket goda bär de med). Bästa tidpunkten för rotbeskärning är jag inte säker på.

Min instinkt säger augusti (sammanfaller med tidpunkt för beskärning av kronan samt att trädet då får trädet hela hösten, stora delar av vintern och förvåren att utveckla nya finrötter).

Trädet bör inte gödslas efter rotavskärningen, men du kan ta av grässvålen redan nu så ger du trädet extra energi inför rotavskärning och flytt. Vill du dessutom gödsla eller lägga kompost och löv (lagom näring och fuktighetshållare) är det bra att göra innan högsommaren, då träden ska börja inrikta sig på att så småningom avmogna.

Efter rotinskärning kan du också vattna rikligt, eftersom trädet kommer att avdunsta en hel del vatten med den bladmassa den har, och samtidigt inte ha samma förmåga att suga näring och vatten.

Om du vässar spaden med ett bryne kan du skära av rötterna utan att riskera rotröta. Blir det ändå fnasiga rötter är det bra att tälja till dem. Detta kan du göra i samband med flytten också.

Cilla, tack för ditt uttömmande svar.

Vad gäller plommonet, så är "huvudsorten" René Claude d' Oulins (med reservation för stavning). Det som jag läste i beskrivningarna är att det blir "ett stort träd" och därför vill jag förstå vad som är grundstammen.

Vet du om den kan vara rotäkta och i så fall hur stor den kan bli? Det är nämligen pga av detta plommonträd som jag nog måste flytta på Sam-trädet som står bara 5 meter ifrån.

Egen rot i detta sammanhang, är det så att man sticker ner en gren i marken så att den slår rot och blir en exakt kopia av moderssorten, någon sorts vegetativ förökning ??

Reine Claude d'Oullins kan vara rotäkta, dvs inte vara satt på Fågelbärsgrundstam men för att bli säker är det bäst att fråga inköparen och be denne kolla. Jag antar att du redan tittat ned på stammen där ett förädlingsställe kan vara synligt också efter ca fem års tid. Finns ett sådant ympnings- eller ockuleringsärr står den ju på annan rot.

Man kan skapa nya rotäkta träd både från frö och sticklingar.

I uppslagsverken ser jag att sorten är ett av de större plommonträden - ca 8 meter högt och brett. Jag tror att jag ska ympa upp ett sådant själv - stora plommonträd är ljuvliga!

Hur det blir med storleken på ett familjeträd är ju ovisst. Hoppas att de varit kloka nog att ympa in andra starkväxande sorter på de övriga grenarna också. Oavsett om plommonet blir 4 eller 8 meter brett så är 5 meter från körsbärsstam tätt. Träden kommer att växa in i varandra så att stora delar dör på ena eller bägge.

Här lite mer om sorten från mina pomologier:

Reine Claude d'Oullins.
Historik. Moderträdet till denna fruktsort hittades vid Coligny, Ain, Frankrike, och en trädgårdsmästare vid namn Corsaint var den förste som förökade sorten. Denna fördes i marknaden av en trädskoleägare vid namn Massot i Oullins nära Lyons. Sorten lär först ha beskrivits i den Catalogue général, som utgavs 1864 (s. 50). Sorten har fått en mycket stor spridning och är en av de allra värdefullaste plommonsorter, som kunna odlas i kallare länder. Den infördes till Experimentalfältet från Travemünde år 1864, och nu är den en av de vanligaste plommonsorterna i Sverige. Här har den länge förväxlats med Esperens guldplommon och under detta namn beskrivits och avbildats t. ex. i Eneroth-Smirnoffs pomologi (del IV, s.183) och i Svenska Trädgårdsföreningens tidskrift (1878, s. 9). Huruvida sorten bör anses identisk med Reine Claude précoce, är mera omtvistat, och åtminstone Bredsted uppfattade dessa plommon som två skilda sorter. De träd, som till Alnarp erhållits från olika håll under namn av Reine Claude précoce och Reine Claude de Juillet kunna icke skiljas från sådana av Reine Claude d'Oullins. Icke ens den mest noggranna undersökning av träd, skott, blad, blommor, frukt eller fruktstenar visar några säkra olikheter. Detta utesluter icke att de sistnämnda sorterna dock existera. På ett träd vid Alnarp har uppstått en "sport" - en kvist, som bär violettblå frukter.

Träd särdeles starkväxande, blir högt och senare även brett (c:a 8 m) med grova grenar. Fruktved kort, mycket grov, föga förgrenad. Långskott starka, sällan fullt trinda, rödvioletta-violettbruna, till sist gråbruna, slutligen glatta, vaxklädda. Blad stora, mörkgröna, glänsande, flata, kraftigt ludna. Långskottens blad ofta omkr. 10 x 7 cm, närmast ovala med avrundad bas; blad på fruktveden 12 x 8 cm, omvänt äggrunda, vid basen spetsade. Bladskaft grova, 18 mm långa, ofta starkt röda med 0-2 stora, gröna glandler. Bladkuddar starkt uppsvällda. Vegetativa knoppar intill 5 mm grova, vasst kägellika, mörkbruna, glatta. Florala knoppar 4-5 mm, starkt spetsigt äggrunda, glänsande glatta, ljusare bruna. Blomning tämligen sen, lång. Blommor stora, flata-tillbakaböjda, ej täckande; kronblad oregelbundet böjda; blombottnens skålformiga del mycket vid. Pollen mycket gott. Självfertil.

Bördigheten inträder ofta först 8-10 år efter planteringen, om trädet står i god, välskött jord. Den är senare synnerligen god. Ehuru grenarna äro grova, bräckas de ej sällan vid tung fruktbelastning eller storm. Fruktmögel uppträder då och då på skott och frukter, sällan i oroväckande grad. Trädet har ansetts vara både friskt och bördigt, men under vintrarna 1939-42 har denna sort skadats mera än de flesta andra. T. o. m. i Skåne ha betydande skador uppstått mångenstädes, även om träden på vissa platser tämligen väl stått emot kylan. Vid stark frost kort före knoppsprickningen eller under senvintern ha blomknopparna upprepade gånger tagit skada på Alnarp, med resultat att vissa blommor helt förstörts, andra utvecklats ensidigt (så att ett eller flera kronblad blivit outvecklade) och frukt ej kunnat ansättas.

Frukt. Storlek omkr. 44 x 41 x 39 mm. Form regelbundet oval; övre ändan avrundad och något avplattad, den undre vanligen något smalare avrundad. Fåran grund, ofta knappt märkbar. Ärr helt obetydligt, ibland brunaktigt, vanligen sittande i fruktens yta eller helt svagt nedsänkt i denna. Skaft omkr. 18 mm, ljusgrönt, glatt, minst medelgrovt, sittande i en medeldjup eller djup, tämligen trång håla. Hud tunn, kan med någon svårighet dragas av, icke sur; färgen gröngul, i bästa fall tämligen rent gul, dock med gröna punkter och smala gröna strimmor i närheten av skafthålan, även gröna flammor här och där; mera sällan märkas på solbelysta ställen några röda eller violetta skiftningar eller skarpt begränsade röda fläckar eller ringar. Kött gult, vid sämre utbildning gulgrönt, tämligen fint, vid full mognad genomskinligt, saftigt, sött, något syrligt, av god om också ej av allra finaste smak; lossnar icke lätt från stenen om icke sommaren varit särdeles varm. Stenen omkr. 20 x 16 x 11 mm, tämligen regelbundet oval, svagt utdragen mot skaftet, upptill något stympad vid skaftets fäste, även nedtill (snett) stympad; ryggfåra bred, omgivande åsar svagt ojämna; buksidans åsar låga med undantag av huvudåsen, som t. o. m. kan vara försedd med en kraftig kam; sidofåror smala, stödda av smala ytteråsar; bredsidor starkt konvexa, kraftigt gropiga, ibland en kort mittås antydd. Röders index för frukten 100 :100 : 100, för stenen 100 : 50 : 75.

Mognadstid och användning. Frukten mognar i södra Sverige vanligen i slutet av augusti, sällan dock på en gång, varför plockningen bör ske i minst två omgångar, i vilket fall man kan erhålla likartat mjuknade frukter, som tåla jämförelsevis långa transporter. Skulle frukten plockas i hårt tillstånd, minskas dess värde ej blott som dessertfrukt utan den försämras kanske lika mycket för användning till sylt eller kompott; en av sortens brister är, att köttet ofta sitter för hårt fast vid stenen, och detta förhållande framträder naturligtvis starkast, om frukten är dåligt utvecklad (i synnerhet vid odling norr ut, t. ex. i zon III) eller plockats för tidigt. Sortens förtjänst som kokfrukt består däremot i den kraftiga och karakteristiska aromen och friska syran. Dessa egenskaper ha gjort den mycket omtyckt, och icke mindre värderas den som dessertfrukt i fullt moget tillstånd. Också köpes den gärna och betingar ett jämförelsevis fördelaktigt pris, även under höstar då Mälarplommon och annan mindrevärdig frukt trycker marknaden. Till torkning är den däremot föga lämplig.

Odling. Det har planterats en mängd träd av denna sort under de sista tiotalen av år, men det är ej osannolikt, att förvärvsodlingarna komma att ökas ytterligare. Det vore önskvärt, att plantering huvudsakligen skedde i de delar av landet, zonerna I och II, där frukten blir nog väl utvecklad, vilket mera sällan sker i zon III. För privat behov bör sorten däremot oaktat dess känslighet för starkare vinterkyla, odlas även i zon III. Sorten kan som självfertil mycket vä1 planteras ensam, eljes i blandning med andra senblommande sorter. Trädet behöver ett utrymme av omkr. 8 x 8 m, men det dröjer så länge innan kronan når denna vidd, att det i allmänhet är riktigare att sätta träden på 5 meters avstånd och blanda Reine Claude d'Oullins med någon svagvuxen, mindre långlivad sort, som t. ex. Victoria, Czar e. d. En av de allra viktigaste åtgärderna med skötseln består i ga1lring av karten. Försummas detta arbete, kan skördens värde minskas oerhört. Rikbärande träd böra gödslas ganska frikostigt.