Jag började som en ny medlem här igår, och har nu bläddrat i någon tid och sett intressanta diskussioner, tack för det. För mig är det nyttigt att jämföra nivån och typer av frågor och svar.
En sak som retar mig här i Finland är skribenter som kopierar text från gamla böcker och tidningar och många har dock så litet egen erfarenhet , det finns sådana av dem som har inte äns en egen trädgård för praktisering.
Nu till frågan: Tag fram Nya Beskärningsboken LT. Förlag 2001, sida 99.
Teckningen visar äppelträdets spetsig grenvinkel till höger och till vänster en trubbig och god vinkel. Det skall avlägnas, det skrivs alltid. Men jag tycker att det är inte ett måste. Sidan i boken är 99.
Om man har ett ungt träd som har dålig kvalitet, dvs, för litet grenar, man kan förkorta grenen med spetsig vinkel till en knopp nära stammen, som pekar utåt. Då får man en god vinkel pä en passlig höjd. Ofta är det ju så att man måste gallra grenar, i syfte att få blivande huvudgrenar med jämna mellanrum i en genomgående stam.
OK, det var en bisak, men titta på ritningen. den tycks cirkulera överallt i världen, jag såg även i internet, från USA.
Den är ju emot trädbiologins regler, jag har ju många Dr. Shigos böcker och deltog hans Treelaboratory kurs i Danmark 1992. Även Klaus Vollbrecht var där, honom känner jag, men vet inte hans nuvarande adress, han är even pensionerad nu. Illustrationer måste nog vara gamla, men man borde ha granskat dem och korrigerat i syfte att passa till vår tid.
Vi får tacka Alex Shigo för hans livsarbete som forskare, man har gjort så mycket fel i beskärning oc hdylikt, även målat sår med all slags medel., till ingen nytta.
Jag vore tacksam för svar, jag skriver ganska mycket om beskärning här, men det skulle vara nyttigt att få svar från andra länder.

Hej och välkommen hit! Roligt att du vill diskutera och dela med dig av beskärningsfrågor.

Få saker i trädvården är så enkla som att man "alltid" ska göra på det ena eller andra sättet och jag vet att Vollbrecht inte menar så med sin bok heller. Ju längre man jobbar med träd, desto mer lär man sig se situationer som speciella. Därför är det alltid problem med beskärningstips som säger att den ena sortens gren eller grenar som är riktade hit eller dit mm ska bort. En parallell skulle kunna vara en läkare som alltid ordinerar samma medicin till patienter; grönt piller för ont på överdelen av kroppen, blått piller till besvär i nederdelen...

Det är synd att det finns alldeles för lite litteratur om träddiagnostik. Det är genom att lära sig se hur träden mår, hur de lever, deras styrkor och svagheter, som ens egna "recept" blir som bäst. Har du läst Klaus Matheck (osäker på stavningen) och Body language of trees? Mycket bra bok om hur man tolkar trädens friskhet och vitalitet i dess yttre, och hur hållfastläran ser ut i en "trädkonstruktion". Matheck är en ingenjör som kommit att arbeta med träd.

När jag bedömer vad som ska göras med unga träd eller unga grenar som har spetsiga grenvinklar beror det på trädsort (vissa träd klarar ju bättre att bära sina grenar med spetsiga vinklar än andra), och på vilka alternativen är. Så längre träden är unga brukar uppbyggnadsbeskärningen för mina jobb handla mycket om uppstamning, och under den spelar det inte så stor roll om det blir lite glest här och vad eftersom kronan ändå ska byggas högre upp.

Men visst kan vi hålla med om att spetsiga grenvinklar ofta blir ett problem med träd i stad och trädgård. Och att vi i valet mellan olika grenar både i uppbyggnads- och underhållsskedet i första hand väljer att ta bort dem till förmån för trubbigare vinklar?

Jag har också kortat in spetsiga grenar som du beskriver och det utvecklar sig hyfsat bra om den gren man inkortar är mycket ung. När den kommer upp i åldern tar det sådan lång tid att få fotsättningen att bli naturlig att jag ofta tycker det är bättre att ta bort den helt intill grenkragen, där den också kan övervalla snabbare.

Klaus Vollbrecht hittar du på www.hitta.se om jag inte minns fel. Annars kan du maila mig och få hans telnr.

Nya beskärningsboken av Alm, Vollbrecht har kommit i en ny utgåva och nu heter den återigen Beskärningsboken. Jag har köpt den men inte ännu hittat vilka revideringar som gjorts.

Denna bok är den som i många år varit huvudboken för beskärning, och som har varit den mest vederhäftiga och mest befriade från myter och fel. Inte dyrare än de andra beskärningsböckerna som finns, inte svårare att läsa och har dessutom den mest fullständiga lista på när och hur olika buskar och träd ska beskäras.

Cilla,listor, de finns överallt! Jag sätter nog inte mycket värde på listor om beskärningstider, - typ osv. Tex.i denna bok står det att man behöver inte beskära några typer av Prunus eller behövs inte alls. Man har inte sur körsbär i boken?, den skall beskäras,men därför att annars trastar äter upp skörden. Ett lågt träd man kan skydda med nät. Och ja har klippt i vintertid, men bara unga grenar, utan skada.
Hästkastanj, beskärningstyp 1, underhållningsbeskärning. Men, alltför ofta den planteras i trånga ställen. Arkitekter har inte tänkt om växtsättet, den har långa skott ,utan sidogrenar. Om den årliga tillväxten är tex. 50 cm, även sidogrenar, blir trädet fort alltför bred. Men, den planteras även i radhusträdgårdar.
Den kan hamlas, eller man kan förkorta sidogrenar och topp , typ1, om man har råd. Men brukar arkitekter ge skötselråd för träd, det tvivlar jag. Även Juglans har samma växtsätt.
En vanlig hemträdgårdsmästare har nog tummen i munnen, när han läser boken.

Om du pratar om olika växtslag som park- och prydnadsträd är nog problemet du beskriver primärt inte ett beskärningsproblem utan ett växtvalsproblem. Om vi bortser från fruktträd och träd vi avsiktligt planterar för att formklippa eller hamla så läggs för mycket tid idag på att prata beskärning när det huvudsakliga problemet är att ett träd är felaktigt placerat.

Ofta har arkitekter ingen som helst koll på slutstorleken på träd och placerar gärna träd vars slutstorlek är tok för stor för platsen. Eftersom det handlar om långsiktiga problem är det alltför ofta som ingen med kunskap som kopplas in.

Sen måste vi konstatera att när det handlar om träd och trädbeskärning finns inga exakta vetenskaper, endast vedertagna och beprövade metoder och resultat. Därför är fältet öppen för alla möjliga tolkningar av dels de resultat som var och varannan person har erfarenhet av, dels av den text som skrives i beskärningslitteraturen.

Precis, välj rätt träd på rätt plats.
Det finns ju massor med små träd för mindre trädgårdar.

När man läser beskärningsbokens beskärningsråd för olika arter handlar det i första hand om när och hur växten ska beskäras för att blir så hållbar och frisk som möjligt i en planterad, urban miljö.

Det som du arborator nämner om hur man väljer att beskära träd som står på fel växtplats eller hur man väljer att lösa problem med fåglar som äter körsbär är en annan historia. Man kan alltid gå ifrån beskärning som syftar till lång hållbarhet, och istället välja att klippa ned körsbär t ex för att få bär på lägre nivå. Men då handlar det inte längre om beskärning för trädets längsta möjliga levnad. Beskärningsboken hjälper många om att bli medvetna om detta.

I detaljfrågan om körsbär håller jag inte med dig - på långt ifrån alla platser för surkörsbärsträd behöver man klippa ned dem till dvärgträd och sätta nät över för att man ska få bär kvar. I övrigt har Vollbrecht helt rätt när han menar att körsbär inte behöver beskäras alls efter första uppbyggnadsbeskärningen. Körsbärsträd ger bäst frukt på friskast grenar som obeskurna. Titta i verkligheten får du se - körsbärsträd som inte beskurits är mycket friskare än de som det hackats i.

Däremot ska det bli intressant att läsa nästa utgåva av beskärningsboken, eftersom vi är fler som experimenterat med lätta vårvinterbeskärningar av körsbär och plommon, som fungerat väl. Men för att man ska ändra en gammal tradition krävs lite mer än de 6 års experiment som gjorts och dessutom gäller vid vårvinterbeskärning att inte ta några grövre grenar och dessutom kanske det inte gäller för zoner kallare än 3.

Det finns bland yrkesmänniskor i gröna sektorn ett förakt mot böcker som informerar allmänheten om hur trädgården ska skötas. När böcker är vilseledande och med uppenbara fel är det relevant att kritisera. Men när kritiken skjuter snett tror jag att det snarare hanldlar om en rädsla att många saker i trädgårdsarbetet lätt kan läras av lekmän. Som t ex att se listor på när trädgårdens buskar och träd bäst beskärs.

Ingela Jagne; Beskära träd och buskar.

Jag undrar, om inte Jagnes lista är ännu mer komplett, med nya ovanliga träd och buskar.
Hon lär dessutom förståelse, eftersom träden hemma aldrig ser ut som de i boken..

Jag har recenserat den boken, och den har många goda sidor. Bl a gillar jag bilderna. Men minst fel och myter kring trädens beskärning är det i Vollbrechts/alms bok Beskärningsboken. Listorna är dessutom mer kompletta i Beskärningsboken.

Du har en del poäng i det du säger, större vikt måste läggas på att göra ett korrekt trädval utifrån platsens ståndort och storlek.

Men i Sverige är vi väldigt dåliga på att aktivt forma träd i offentliga miljöer med beskärning. Både under uppbyggnaden och senare. Och jag menar inte bara hamling eller spaljering eller dylikt. Det kan handla om att säkerställa ett bestämt formuttryck hos ett träd som det under rådande förutsättningar inte alls är säkert att det får naturligt. Det finns nästan ingen gräns för vad man formmässigt kan göra med ett träd, om rätt träd har valts och man gör det på dess villkor och utifrån dess egna förutsättningar.

Idag är det nästan omöjligt att få tag på andra trädkvaliteter än A-kvaliteter hos plantskolorna, vilket betyder att om man vill ha ett mer karaktärsfullt träd så får man vara med att forma det från början och kanske under hela trädets livstid. Detta är något som jag tycker man bör bli bättre på i Sverige.


mvh

Kalle

Då har du aldrig varit i Göteborg?

Jo, det har jag:) Och vad jag var ute efter var som jag sade inte den vanliga knuthamlingen som man ser titt som tätt i städerna, antingen välskötta eller som spår av tidigare skötsel.

Vad jag menar är en beskärning där man skapar ett för trädet naturligt uttryck fast som det kanske inte skulle fått på just den växtplatsen om man inte hade beskurit det. Eller att man skapar lite dramatik i uttrycket och inte alltid har de fina telefonstolpe-med-grönt-klot-på-träden. Jämför en tall som har stått på en vindpinad klippa vid kusten och en som växer skyddat på en solig och välgödslad innergård så förstår ni vad jag menar.

Man kan göra SÅ mycket mer formbeskärning än enbart knuthamling, och ändå är det nästan bara det man ser i städerna. Tråkigt tycker jag.


mvh

Kalle

Tycker inte det är tråkigt... Skog och natur kan man se på andra ställen, i skogen..
Knuthamling syns inte på sommaren, på vintern är de som skulpturer. Lindar i Växjö.

Idegran i Göteborg.

Parkeringsplats i Halmstad med bokar.

Jo visst, knuthamling är väldigt fint om det sköts och hålls snyggt. Min tanke var bara att en stad med bara klotträd eller knuthamlade träd är, hur stadsmässiga träden än är, ganska tråkig. Vi måste komma bort från de tråkiga monokulturerna som har funnits i städerna. Variera uttrycket och materialet, hitta nya träd för plantering. Detta är framförallt viktigt för att sprida sina risker om en ny sjukdom likt almsjukan skulle slå till mot någon annan art.

Jag vet att man är på gång på flera håll att gå över till nya arter och att experimentera lite, men vad jag hoppas är att man också börjar tänka på nya uttrycksformer för träden. Inte bara pelare, klot eller knuthamling. Var med och aktivt skräddarsy trädet för dess plats.


mvh

Kalle

Intressant diskussion. Göteborg och Malmö är de två svenska städer jag känner till som experimenterat mest med nya eller nygamla formbeskärningar. I delar av Washinton city finns de mest individuellt beskurna stadsträd jag sett. Stora, krokiga judasträd som sträcker sig över gatorna, andra mycket mäktiga träd som når varandra högt upp och som bundits samman till superhöga valv.

Ev av flera orsaker till att beskärningsformerna inte varieras mer är kostnaderna. Att beskära stadsträd kräver specialistkompetens som kommunerna inte ens idag alltid beställer med de traditionella beskärningar som utförs.

En annan orsak tror jag kan vara att städerna i snabb takt förlorar sina största träd, almarna. Och att dessa inte så lätt ersätts med mindre eller starkt formade träd. Vi är vana att se mäktiga, sorttypiskt växande träd i städerna och när alla de försvinner kommer fokus på att hitta ersättare.

En tredje aspekt är detta med våra städers vanligaste träd, lindarna. Hua vad vi karvat i dem, glesat ur dem till spretiga piprensare och fram till 70talet toppakapat dem... Jag är inte emot nya eller nygamla karaktärsbeskärningar på stadsträd, men anser att alm- och lindfrågorna är de mest akuta att komma i ordning med i våra städer.

Låter superhäftigt och är precis den typ av beskärning som jag tycker behövs mer av för att göra träden rättvisa. Låter som om jag skulle ta och göra en resa till DC...


mvh

Kalle

Ja men det dumma är att jag inte kommer ihåg namnet på stadsdelen där det är som mest markant. Det är där många utländska residens ligger. Judasträden blev jag helt betuttad i när jag var där, rosa blommor direkt från stam och grovgrenar och lite slingriga växtsätt.

I helgen gjorde jag en del besök på kyrkogårdar i Stocksholmstrakten. Där är det ofta en fröjd att njuta av trädvården, och en hel del träd med karaktär får finnas eller har från början beskurits lätt och omsorgsfullt för att få speciell karaktär.

Börjar du redan bli så flummig som en landskapsarkitekt ska vara?Indoktrineringen sker fort, hör jag

Skämt å sido, så visst kan jag förstå din poäng, men som Cilla säger är det ett resursproblem, både ekonomiskt och kompetensmässigt som lägger hinder i vägen för att skapa något dylikt. Kompetensen kan visserligen finnas, men det krävs en långsiktig kompetens eftersom du måste forgå med en sådan beskärning under många år. Att behålla den kompetensen tror jag praktiskt är mycket svårt.

Att du dessutom skulle ha svårt att hitta karraktärsfulla träd håller inte jag med dig om. Har du varit ute hos någon av de stora plantskolorna och sett vad de har för olika träd? Du har stor möjlighet att välja bland träd med olika utseende, genom frösådder, och träd som genom väder och vind har formats mot ett annat uttryck. Men jag gissar att du är ute efter något mycket mer extremt uttryck som vi i stadsmiljö enbart kan uppnå med beskärningens hjälp.

En sak som gör att stadsträd ser likformade ut idag är hur man behandlar dem. Eftersom lindarna utgör så stort inslag i våra stadsmiljöer tycker jag det är synd att de beskärs exakt likadant. Förr med toppstympningar, nu efter piprensarmodell där varenda gren ska kapas och efterföljas av litet knyckigt spret. Går knappt att känna igen sorten på vintern, alla lindens egna mjuka former skärs bort och framför allt beskärs alla på samma sätt!

Mycket bättre har det varit med almarna. Inte alla råkade ut för toppkapningar och många har fått växa fritt och har blivit mycket mer individuella. Jag hoppas att man låter ask och annat man ersätter med idag utvecklas friare, då ger de platsen mycket mer karaktär!

Kastanjer likadant, tyvärr har idealen varit att kronan ska vara kompakt och tät och förgrena sig i mängder så att trädet ser ut som en boll på stång. Kastanjer som man släpper att anpassa sig efter platsen blir mycket mer unika i sitt växtsätt, eller i sitt "uttryck" för att användas Kalles terminologi.

Tänk om man upphörde med dessa styrande, glesande beskärningsåtgärder och träden fick utvecklas mer fritt på de platser man valde för dem. Då skulle de utveckla mer karaktär och individualitet. Desutom skulle man tvingas att anpassa trädsorten mer efter platsen från början.

(Ännu ett argument för att göra oss beskärare onödiga! )