Lite små funderingar medan jag väntar på att få ta in sängkläderna från kylbehandlingen (ska tre timmar verkligen räcka till för att ta kål på dammkvalster?)

I mitten av januari klippte jag hibiskusar. I en och en halv vecka såg de ganska töntiga ut, speciellt den kvist som bara blev en lång pinne med gröna prickar på. Men nu under den senaste veckan har de kommit i gång på riktigt, och nu när solen lyser på växer de riktigt synbart. Vilket är speciellt surrealistiskt när det är minus sjutton på andra sidan fönsterglaset.

Tänkte mitt i veckan när min syster höll på att oroa sig för nästa istid på hur himla skönt det är att se något som lever och växer när resten av naturen är i vintervila. Det ger en liksom tillförsikt om att det nog ska bli sommar i år igen.