Ho hoo ja jaa sååå var det dags för tiden då jag tänker och funderar så att hjärnan nästan kokar över och det riktigt kliar i kroppen och på ´fingrarna så att jag bara måste skriva liite om mina tankar

När jag var och rastade mina vovvar i den härliga snöovädret så tänkte jag på ärlighet gentemot sig själv och andra;tänkte att är man inte ärlig mot sig själv så kan man knappast vara ärlig mot andra människor heller.

Ofta har jag tänkt att jag inte varit ärlig mot mig själv;men igår kom jag på att här och nu har jag jo alltid varit ärlig eftersom jag i stunden är den jag vet och tror på det som är i mig och i mitt liv.
Men sen går tiden och jag kommer underfund med nya sätt att finnas till och har börjat förändras inifrån och ut och just DÅ kommer tankarna om att jag varit oärlig mot mig själv när jag börjar jämföra nuet med det som varit.

Men kan det vara så att man kan endast vara ärlig om det som man är medveten om sig själv;till.ex. förrut var jag en evig clown,efter det ville jag helst bli en helgon och först NU känner jag att jag är på väg att bli en människa en äkta människa, men visst var jag väl ändå en äkta människa i det"oäkta" jag visste jo inget annat!?!

Förstår ni vad jag menar???

Sådana tankar har det snurrat i min skalle och det går inte bara att sluta tänka; det går alltid över av sig själv

förstår.
du är äkta även om dina känslor inte alltid stämmer överens
det är väl det som är det äkta, oavsett om du ändrar ditt sätt att se och känna imorgon.
men visst ska man vara ärlig mot sig själv, men vet du inte vad som gömmer sig i ditt förflutna eller i bakgrunden, så betyder inte det att du är oärlig mot dej själv.
tankar och känslor växlar ju hela tiden, och nya saker som man glömt bort dyker upp.
det är väl mer oärligt mot sig själv och andra att inte vilja kännas vid, eller se sina dåliga sidor.

Oj oj:Nu ryser jag över HEELA kroppen och det betyder för mig att det som du skriver är alldeles sant och det var väldigt skönt att läsa:TACK Pejori

Jag tror att du både är äkta och ärlig.. och en människa är bara en människa, och man kan ju inte vara helt perfekt så jag tycker du ska sluta tänka sådana tankar. Var nöjd med dig själv för den du är!
Om du tror att du är ärlig mot dig själv och är medveten om frågan om ärligheten så tror jag att du verkligen är ärlig mot dig själv. Man kan alltid söka efter svar om sig själv, men just i stunden är du som du är, och det är den du är just då.
Ja, det blev lite rörigt men men.. undrar om jag vet vad jag själv menar tss

Alla människor mognar som personer, inte bara mognaden från barn-tonåring-vuxen, man mognar hela tiden. Mellan varven kan man stanna upp och fundera på vart den gamla "jagpersonen" tagit vägen, men det är juh bara en naturlig del av livet, man lär sig av sina misstag och mognar efter erfarenheterna. Alla erfarenheter behöver juh inte heller va´misstag, det är mera upplevelser, nya intryck och kontakter. Fortsätt du att växa, utvecklas och mogna Solis, vem vet, det kanske blir en utslagen ros av dig när du mognat klart

Ni är faktiskt mycket duktiga terapeuter här på Odla och tänk HEEELT gratis

Tänk så mycket pengar du sparar in, du kan köpa garner för dom pengarna istället......eller en liten godispåse att mysa med

ja..jisses vad du sparar pengar
så det är bara att krypa upp i fotöljen, med en filt om benen och gottepåsen brevid.
SEN sitter du där och mår bra och är tillfreds med dig själv och livet

Hi hi;alldeles rätt eftersom det är fruktansvärt dyrt att gå hos en terapeut så ni kan vara mycket stolta över eran medmännsliga underbara förmåga

Men godis vågar jag jo inte äta för ofta för då sväller jag ut igen och får mycket mera värk jag som bara ÄÄÄLSKAR godis

Men garner kan jag köpa och så kan jag sitta i min skaparfåtölj och bara njuuuuta och äte frukt och dricka te mellan varven

Förresten så är ni bra MYCKET duktigare här på Odla än de är inne på psykvården (inget ont om dem annars)

Att vara oärlig mot sig själv vore väl att göra precis det omvända mot vad du gör. Dvs. att fortsätta i sina gamla hjulspår bara för att man är för tjockskallig för att erkänna sina egna fel, om så bara för sig själv.

Att utvecklas handlar mycket om att vara ödmjuk inför sina brister, ta ett steg tillbaks när man kommer på fel väg istället för att blunda och fortsätta.

Hur som helst bör man vara medveten om att det mesta man tror, om sig själv och världen, är fel på ett eller annat sätt, vi är bara människor. Den som kommer till mig och påstår sig ha receptet på hur en människa ska vara eller hur världen fungerar avfärdar jag som antingen lögnare eller missledd. Ingen vet och ingen kommer heller att få veta, det enda vi kan göra är att sträva i en riktning som vi tror på ... och alltid vara beredd på att ompröva sig själv, sina livsval, sina värderingar, sin världsbild och sina drömmar.

Den som är ödmjuk och har förmågan att ifrågasätta på samma gång har iallafall en chans att hitta sin väg. Den som redan har sin självbild och världsbild klar kommer inte att utvecklas.

Jag vet att du kan vara såväl ödmjuk som ifrågasättande. Dessutom är du lite galen vilket alltid är en fördel !!

Nu kommer snart svammelpolisen och tar mig ...

Edit : stavfel

Du skriver sååå klokt Gurkan!
Det jobbiga för mig är att jag alltid tror helhjärtat på det som finns i livet just nu och sedan känner mig sååå besviken på mig själv när jag kommer på att så var det jo inte för mig utan att nu tänker jag annorlunda och när det kommer upp saker från den mörka sidan från mitt inre gör så att jag kan bli sååå rasande arg på mig själv för mitt ursprung ja helt enkelt för ALLT
Men när det har rasat inuti mig under en period så känner jag mig faktiskt både friare och även ärligare än förrut och visst är jag galen och tillåter mig nuera att vara dettta utan att skämmas för det

ditt ursprung är inget du kan göra något åt...men du kan försona dej med det.
det är sedan du kan känna dej "hel" och tillfreds med ditt liv
så rasa på och älta skiten tills du spyr på det.

Också mycket klokt skrivet

Och vet du vad;jag får nu STOR hjälp när jag tilverkar mina dockor och nu denna senaste dockan tar verkligen tid att göra och känns till och med något jobbigt men oj så underbart och nödvändigt!

Jag kollade idag på finska forumsidor och fick en tung kännsla över bröstet då jag såg bilder från Finland från 40 talet så jag kunde inte fortsätta att kolla.

Just detta med Finland kan göra så oerhört ont inom mig och jag fattar bara inte varför

det är nog i finland dina "knutar" ligger, så det är till att titta..fundera...känna...gråta och låta minnerna komma fram i ljuset.
först då kan du ta tag i problemet och i slutändan göra dej "fri

Jag har börjat ana det! Och det märks tydligt nu när jag gör denna min Tunne-nukke med speciellt anknytning till Finland, den vill inte bli klar utan jag kan endast arbeta med den korta stunder.

låt den ta tid, så du hinner med i tankar och känslor
rom byggdes inte på en dag vet du väl.
KRAM

Du är så klok Pejori!!!
Först nu kan jag ta det lugnt just med denna min Tunne-nukke;fast hon sjunger för fullt i vardagsrummet så snaart måste jag till henne