Vare sig man är djur eller människa (vilket fånigt åtskiljande förresten, männisor ÄR djur!) så försvarar sig den som blir hotad till livet!!!
Det är ett av alla levande varelsers allra djupaste instinkt!
Det är GRUNDEN till att det FINNS liv över huvud taget!!!!!
Lite allmän info:
Citerat
härifrån:
CITAT
Människan har omkring 20–25 000 gener och 95% av dessa gener har människan gemesamma med sin närmaste släkting schimpansen. Av detta kan man förstå att mycket små förändringar i arvsmassan kan ge upphov till stora skillnader hos individen. Genetiskt är det alltså mycket lite som skiljer allt levande åt.
Eller kolla in lite
här!
Bara som exempel.
En råtta som blir hotad till livet och inträngd i ett hörn, är ingen "trevlig bekanskap" precis. Hon
hugger, och hon hugger hårt, hon hugger för att överleva.
Jag törs nog påstå att det är samma "gener" (eller "mekanismer") som ligger bakom både råttans och människans drift att försvara sig. Ja, jag vill till och med dra likhetstecken mellan "råttor" och det som händer med människorna i det här inlägget (oavsett "sida", för "alla" känner sig hotade till livet, ja, även Azeman även om "hotet" är feldefinierat)!
OBS: jag säger inte att det skulle vara "fel" - ABSOLUT inte!!! Det är ju en av själva Livets kugghjul - utan drifter som denna, inget liv.
Azeman - kan du inte förstå att det du skriver, upplevs kränkande? Du säger faktiskt, rakt upp och ner, att du önskar att vi alla här vore DÖDA!
Vi är "människor", visst. Och du hatar och avskyr människor. Men VI har väl inte gjort dig något illa? ALLA människor är väl inte så onda och vidriga som du påstår? Så onda, elaka och vidriga, så straffet för vår existens är DÖDEN?
Det känns hårt...
När du sedan SJÄLV bidrar med att kämpa för att ge LIV åt din egen avkomma ... hmmm...
Irl (in real life, och i Verkligheten) är det helt okej (eftersom jag tror att det du pratar om
egentligen handlar om "andra saker" inom dig) - men när du uttrycker dig på det här viset, finns det inte en chans i världen att du INTE får "mothugg"!
Du känner att mänskligheten är någonting vidrigt.
Utan att ljuga, törs jag säga att det inte är sant!
Däremot är människor ...
mänskliga!!! Vi lever under samma livsregler som allt annat levande. Det gör oss - inte onda - och inte goda.
Vi är KOMPLEXA. Och omständigheter kan göra en människa till vad-som-helst.
Det finns "monster" i människokläder, liksom det finns i djurvälden. Psykiskt störda djur existerar, på samma vis som psykiskt störda människor.
Psykiskt störda, skriver jag. För en psykiskt stabil och harmonisk människa
vill inte göra en fluga förnär!!!
(En fullständigt "hel" psykiskt varlse, existerar inte, varken människa eller djur, livet är helt enkelt inte sånt)
Mänskligheten är ond, anser du. Men ... om det vore sant, det som du anser, varifrån kommer då alla sociala reformer som människor i hela världen KÄMPAT sig fram till?
Varifrån kommer socialförsäkringar, djurskyddsföreningar, världshälsoorgansiationer, amnesty, WWO, läkare-utan-gränser, varifrån kommer vår demokrati, osv, osv, osv?????
Generationer av människor före både dig och mig, har KÄMPAT med sitt eget blod och sitt eget liv, för en bättre värld! Och vi LEVER i konsekvenserna av det!!!
För hur det än är, så kan du inte säga emot, att du lever i ett land i både fred och demokrati!
Det har inte kommit till dig gratis.
Människor som kämpar och påverkar, kommer ALLTID att finnas.
Människor som BRYR SIG kommer det ALLTID att finnas.
Människor BRYR SIG! Enbart "apati" och depresion - och djupa psykiska eller neurologiska skador - får människan att sluta bry sig. (sedan är det olika var människor lägger sitt "bry-sig" någonstans, vi räcker inte till för allt.)
Men tappa inte hoppet, Azeman, det finns det ingen anledning till. Du har inte sett "slutet" än, och du har inte tillräcklig livserfarenhet och kunskap, för att kunna sätta dig in i det.
(Nä, det har du inte, eftersom INGEN människa har det! Det är ännu ett av livets villkor: framtidens oförutsägbarhet.)
Jag har också önskat död åt mänskligheten och "enbart älskat djur" en gång i tiden. Med tiden och åldern, har jag lärt mig vad det hela handlar om,
egentligen, och funnit andra sätt att hantera inre smärta och ångest, när de ansätter mig.
Sätt, som är varsammare mot både mig själv och andra.
Och jag har lärt mig att acceptera och älska MIG SJÄLV - för där ligger det, i grunden, vi utgår ju från oss själva, eller hur.
Ju mer jag kan acceptera mig själv, min egen mänsklighet och alla mina tillkortakommanden, och se på mig själv med kärleksfullhet - desto mer har jag att GE till livet, världen och andra människor!!!
Det börjar DÄR Azeman! För dig, för mig, och för alla andra.
Det är dessutom MÖJLIGT, och en mycket bättre och kärleksfullare "lösning" än "den slutgiltiga".
("Den slutgiltiga lösningen" var ju nazisternas lösning att utrota judarna och andra "orena" folk")
Det finns något som heter "självuppfyllande profetia".
Det är när man "vet något" så säkert, att man utagerar redan i förväg som om det vore sant. Mot-reaktionen man får då, från andra människor, blir då sådan, att man själv blir "bekräftad" i att man har rätt.
Man skapar faktiskt sin egen verklighet, och "tankens kraft" är ENORM just på det viset!!!!!
Och ni andra som reagerar så starkt på Azemans utageranden och många gånger grymma uttalanden: tänk på åldersskillnaden.
Azeman är inget annat än en mycket ung flicka som mår FRUKTANSVÄRT dåligt inombords.
Hur vuxna är vi andra, att "hantera" det?
Livet är ingen "lätt" historia!
- men den är värt det -