En av de finaste människor jag kände är borta! Hon förlorade kampen mot cancern igår, somnade lugnt in. Men jag är helt fröstörd. Har svårt med alla minnen och känslorna som väller in, mest bara gråter.

Det är underbart att ha känt henne, hon var en sådan ljus människa som ville alla väl och var så osjälvis man kan vara! Varför tas alltid de goda bort....

Nu undrar jag om någon har en vacker vers eller några vackra ord jag kan skriva på kortet till änklingen och dottern o dotterdottern? Begravningen blir senare, men jag vill gärna skicka ett tänker-på-er-kort redan nu. Själv är jag alldeles tom, kan inte tänka på något vettigt just nu.

nej, tyvärr jag kan ingen. men jag vill bara beklaga sorgen.

Har ingen dikt på lut så här snabbt (dessutom kommer du snart att få mängder av fina förslag, om jag känner Odlaiterna rätt), men vill skicka dig en varm styrke och empati-kram.

Beklagar sorgen
Det är tufft att förstå meningen med allt ibland.

Jag har en jättefin dikt som jag älskar.
Den är på engelska tyvärr, och det beror ju på om det passar eller inte.


Do not stand at my grave and weep...
I am not there, I do not sleep.

I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sunlight on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.

When you awake in the mornings hush,
I am the swift upflinging rush...
of quiet birds in circling flight,
I am the soft star-shine at night.

Do not stand at my grave and cry...
I am not there... I did not die...

Jag har inga bra "specifika" ord, men det kanske
inte skulle vara så dumt med ord som handlar om
att du aldrig "glömmer" henne. Och att alla andra
inte ska glömma henne heller. Genom att hon fort-
farande finns med i era samtal och tankar.

Det är så jag själv skulle vilja bli ihågkommen: Att
folk fortsätter att prata om och med mig, som om
jag fortfarande är där.

Hoppas du kommer på nåt som ger dig själv lugn och ro.

/Gilan

*skickar en varm kram och varma tankar till dig*

Det gör mig ont att höra om din vännina.

Varma tankar till dig från

Sara

Har inga dikter... bara en kram åt dig! Det känns väldigt skönt att få en blomma/kort när någon nära fått somna in..... det behövs inget speciellt utan skriv bara ner vad du känner och tänker och om saknaden.....det är det viktigaste och många gånger ärligare en ett poem.

Skriv om som du skrev här uppe om hennes ljusa och varma person.
"En av de finaste människor jag kände är borta"
"Det är underbart att ha känt henne, hon var en sådan ljus människa som ville alla väl och var så osjälvisk man kan vara! Varför tas alltid de goda bort...."
Skriv att du tänker på hennes anhöriga....

Linda

Ingen dikt har jag.
Varma kramar sänder jag till dig

Håller fullständigt med Linda, skriv som du skrev till oss och att du tänker på dom.
Kanske ska du erbjuda din hjälp ifall dom vill ha den.

Kan det vara denna dikt översatt?

Vid min grav

Gråt inte vid min grav
Jag finns inte där
Jag finns i solens
Spegelbänk på fjärden
jag finns i vindens lek
över böljande sädesfälten
Och när du i tidig morgon
Väcks av fåglars kvitter
Är det min röst du hör
Så gråt inte vid min grav
Jag är inte död

~okänd~

varma tankar till dig mitt i all din sorg

En stor tröstekram, Sylvia.
Du kan vara glad, att du hade en sån vän och all den tid ni fick tillsammans.
Skriv, vad du känner och berätta, att hon var den finaste människa som du skrev här.

Kramar till dig, Sylvia!

Här är ett par dikter som jag tycker om:

****
Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.

Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.

Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.
(Bo Setterlind)


När en blomma bryts av
I sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara…
(Atle Burman)

/Eva

Ja, den dikten är underbar! Den tar jag. Men jag gör som ni tycker också, skriver med egna ord. Tack för alla varma tankar.

Känner med dig Sylvia.
Jag har en dikt som är så vacker.

Eftersom jag jobbat som florist i nästan hela mitt liv så har jag läst många
verser och dikter vid såna här tillfällen.



Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström

Den skimras i regnbågens färg en minut
Brister och faller och drömmen är slut

(Trögt med internet idag, dubbelt... )

En stor tröstekram, Sylvia.
Du kan vara glad, att du hade en sån vän och all den tid ni fick tillsammans.
Skriv, vad du känner och berätta, att hon var den finaste människa som du skrev här.

Jag tycker som dom andra, att de finaste orden kom du på själv.

Det är underbart att ha känt henne, hon var en sådan ljus människa som ville alla väl och var så osjälvis man kan vara! Varför tas alltid de goda bort....

Varma kramar i din stora sorg

beklagar verkigen din sorg sylvia.

det är svårt att förlora en vän, som dessutom har lidit under en svår sjukdom.

många tröste och styrkekramar till dej.

Eva

Tröstekramar från mej också. Det är hemskt att förlora en god vän. Har själv gått igenom samma helsike ett par gånger.

Vet inte riktigt vad man säger...mer än att jag är ledsen för din skull...det är alltid svårt att mista nån nära..
Kramar om dig..

En tröstekram från mig med!! Tänder ett ljus

Skickar dig tröstekramar Sylvia. Den här dikten är ganska lång men jag tycker den passar så bra när någon gått bort alldeles för tidigt

När en blomma bryts av
I sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…

Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara…

Av Atle Burman
Ur diktsamlingen: "En källa av ljus"

Jag är dålig på dikter...men jag sänder dej en tröstande kram!

Sylvia jag tänker på dig och kramar om dig.

Känner jag din Väninna? Jag blir lite rädd?

Elisabeth

Beklagar verkligen sorgen Sylvia.
Sänder många tröstande kramar och tankar.

Elisabeth, du kände inte henne.
Tack för alla tröstekramar, men jag är fortfarande lika ledsen. Men tiden gör väl sitt....

Tänker på dig...
Tröstekram
Fenja

Denna tröstade mig när min mamma gick bort.

Att lova resten av familjen en middag, när begravningen och det värsta lagt sig, är ett sätt att hjälpa till med "framtiden". Och att du håller kontakten även senare är säkert uppskattat.

Kram och glöm inte att även sköta om dig själv.

Så sorgset Sylvia att mista en nära vän ..... Har också så gjort och skrev bara: Tack för att du fanns.... Tröstekramar till dig ..

Tröstekramar till dig i din sorg

Vet du Silvia!

Det jag tror du är allra bäst på att uttrycka dig genom - det är genom floran.

Ge de berörda något med växt som du tycker är vackert så är jag övertygad om att det blir bra.

Med varma hälsningar


Tingstäde

Kram Sylvia och var rädd om dig och var glad för tiden ni fick tillsammans
Eva St

Fy--vad sorgligt!
Kram!

Visst är det många gånger så att de goda rycks bort alldeles för tidigt
Det har jag erfarit flera ggr senaste åren.
Skickar dej många värmande, deltagande kramar

Gråt, var ledsen och banna... det har man rätt att göra
men glöm inte heller alla vackra minnen fastän det säkert tar ett tag innan
de kommer främst.
Kram

Tack än en gång för alla tröstens ord och kramar!
Jag vet att den svartaste sorgen kommer att släppa så småningom och kvar blir de ljusa minnena om en fantastisk människa!
Och gråter, det gör jag ännu så fort jag tänker på henne. Men det är väl som med svarta regnmoln: när de har släppt sina droppar, ljusnar de upp så småningom och blir till vita sommarmoln...

Ja Sylvia gråt, gråt så länge du känner att du behöver. Tyvärr går aldrig smärtan och saknaden över Men man lär sig att leva med den.
Och längre fram så kommer du att lättare ta fram de ljusa o goda minnerna
Kramar från mig