Bildserie.

Vad gulliga. Har flodhästen blivit föräldralös?

Gahh... blir alldeles tårögd!
Så ofattbart vackert!

Ja, han hade blivit föräldrarlös efter tsunamin.

Som vanligt med "gulliga djurhistorier" blir jag mest ledsen.
Stackarns flodhästunge, vilse i världen, och hjälplös.
Hoppas någon tog hand om den innan den dog.

Om sköldpaddor vet jag inte så mycket, men tvivlar på att den hyser några "varmare känlsor" för sitt vilsna "påhäng".

Håller med Amaira. Sköldpaddan vill nog helst bli av med sin beundrare. Det är fel att ge djuren mänskliga egenskaper.

Sorry, den här tråden hamnade fel. Den skulle givetvis legat under "vilda djur och natur" och inte "husdjur".

Jag tycker att sköldis ser ut att gilla sin kompis. Det är lätt att glömma bort djuren i naturkatastrofer. Jag tror nog att de kan ha nytta av varandra även om de inte är av samma sort.

Varför skulle egenskaper som empati och omtanke vara typiskt mänskliga?

I huvudsak mänskliga, kanske finns dom i olika stadier enbart hos vissa eller alla primater. Gränsdragningen är dock svår eftersom det är svårt att objektivt mäta sånt, vissa instinktiva beteenden kan vara inblandade. Men jag förstår inte riktigt sammanhanget. I det relaterade fallet har flodhästungen tytt sig till sköldpaddan när modern är borta men inget säger att det förhåller sig omvänt. En sköldpadda har svårt att springa ifrån en flodhäst. Reptiler har fö den minst utvecklade hjärnan vad gäller känslor, utom vad gäller sex och mat. Där är vi lika.

Tillägg: Fö är nog flodhästen en av dom sista på listan över empatiska däggdjur. Det betraktas som Afrikas farligaste vilda djur och är känt för att gå till anfall helt oprovocerat. Har sett en siffra på 5000 dödade människor varje år av flodhästar. Låter väldigt högt visserligen men är ändå mycket lägre än vad människan presterar.

Kan säkert delvis bero på att den inte ser farlig ut ( som t.ex krokodilen) och därför går människor för nära den. Så egentligen kanske anfallet inte är så oprovocerat ändå. Bara en fundering.

Framför allt är OKUNSKAP hos MÄNNISKOR en stor anledning till de flesta djurplågerier.

Och oftast beror det på att vi börjar "blanda ihop känslor", våra egna känslor inför vad bilden förmedlar oss känslomässigt, vilket gör att vi missuppfattar det som sker i verkligheten - vilket till syvende och sist är ett HINDER även för oss människor, till verklig empati!

Intrasslat det där. Men det är det (intrassalt alltså) när vi trasslar in oss i våra egna känlsor.



(edit: det b lir dessutom ännu intrassaligare, när jag trasslar in fingranra i tangentbordet och börjar stava fel )

Det finns en händelse från Afrika som liknar denna..

En lejonhona "adopterar" en gasellkalv (tror det är en gasell), honan är så mån om att skydda kalven att hon själv inte har tid att jaga och kalven får ju ingen mjölk och är dessutom för liten för att äta gräs..

De lyckas dock hålla ihop ovanligt länge tills kalven till slut dör genom att bli dödad av en lejonhane.
Då adopterar hon en ny kalv, sen en ny, sen en ny. Tror att hon adopterade 7 stycken till slut och alla var det samma med... Till slut såg man inte lejonhonan mer...

mvh // johannes

Nja, farligheten är känd bland "infödingarna" och turisterna varnas nog. Tror att det oftast är folk som badar eller färdas i små båtar som drabbas. Det hör till god ton att vänta på stranden ett tag innan man hoppar i för att se så det inte ligger nån flodhäst och sover i vattnet. Jo, dom sover under ytan ibland men måste givetvis upp till ytan för att andas. Om nån kommer paddlande ovanför en flodhäst är det risk att den välter båten eller kanoten.

Har för mig att det agressiva beteendet bottnar i en oförmåga att hantera störningar. Det är ofta bråk i flodhästflockar. Sen kanske det visst är så att man kan komma för nära. Flodhästen kan väga ett par ton och ser klumpig ut men kommer lätt upp i 40 km/tim och springer lika lätt ifatt en människa. Dessutom har dom ett par upp till halvmetern långa huggbetar i underkäken. Lite märkligt för att vara en gräsätare. Inga gosedjur precis. Dom är fö släkt med svinen.

Denna film såg jag också på Animal Planet. Ett filmteam hade av den inhemska befolkningen hört talas om denna lejoninna men det var väl ingen som trodde på dem först, utan att det var en fabel.

Filmteamet fick hjälp att hitta lejoninnan och de kunde filma fenomenet.
Jag tyckte det var hemskt att se denna lilla kalv långsamt svälta ihjäl innan ett annat lejon dödade det.