Älskade, Goa Vänner!

Tack för allt stöd! Jag är alldeles överväldigad över ert gensvar. Jag har fått så många uppmuntringar både här och via privata meddelanden att jag blir alldeles rörd. Ni har också med era inlägg fått mig att få distans och en mera klarsynt bild på vad som har skett. Egentligen är det flera dimensioner på den situation som har uppstått, så här ser jag nu på saken:

1. Styrelsen - är ju ett problem i sig. Den har inte skött årsmötet professionellt. När dagordningen godkändes fanns det ingen som önskade att några ytterligare ämnen skulle tas upp - det fanns med andra ord ingen punkt som rörde frågan "hur självständigt får man inreda sin trädgård".

Om styrelsen anser att jag är ett problem för föreningen borde man sammankalla till ett möte med mig och andra berörda och där ta upp frågor som kan vara aktuella. Det är ingenting som angår alla medlemmar och ska avhandlas på årsmöten.

Att ordföranden på årsmötet yttrar sådana plumpheter som "det irriterar oss att du gör som du vill" och "vi tycker att du ska flytta för du passar inte in här" hoppas jag stämmer till eftertanke hos de övriga medlemmarna. Men det kanske är en utopiskt förhoppning. Jag tror att det tyvärr skapar en kompaktare tystnad (och rädsla) hos de andra.

Inför mötet så hade jag under ett par veckor försökt att nå rätt person på HSB (som vi faktiskt tillhör). Jag ville veta vem som skulle vara deras representant på mötet. När jag till slut kom fram så lovade han att det skulle komma en person och att han skulle ringa och meddela vem. Ingen ringde, ingen kom.

För jag beskrev i telefon hur förra årsmötet hade gått till. (Det som skedde häromveckan var alltså inte första gången!) Att det var rena vilda västern. Att folk hade hånskrattat och förlöjligat mig och mina motioner. Att HSB, mig veterligen, inte hade haft någon representant på årsmötena de senaste 11 åren. "Nej men så får det inte gå till" - Nej, så får det inte gå till. Men ingenting skedde.

2. Enskilda personers uppträdande. Det är en liten förening och av 15 hushåll består 11 av ensamstående kvinnor. Förtroendeuppdragen cirklar runt i en liten krets, många orkar eller vill inte ta styrelseuppdrag. Det innebär att de som faktiskt inte sitter i styrelsen, har suttit där eller har andra uppgifter i föreningen. Dessa uttalar sig som om de satt i styrelsen, eller med styrelsen i ryggen. Det blir en liten dominant, sammansvetsad grupp som förmodligen dryftar föreningsangelägenheter även när de har grillkvällar/kaffestunder hos varandra.

3. "Klimatet" Önskan om likriktning. Alla häckar lika höga. Alla uteplatser vända åt samma håll. Alla vindskydd (även de "privata") lika dana, lika höga. Rabatter placerade på samma sida, lika breda, lika raka, lika planterade. Raka gångar med gråa cementplattor. Allt planterat så att alla har insyn till varandra, inga höga buskar, inga skymmande träd. Inga växter som sprider sig. Tysta lagar om när vi vattnar, när vi klipper gräs, när vi slutar trädgårdsarbetet för dagen, när vi släcker för natten. En självbespegling om att här har vi det så fint och prydligt, här trivs vi så bra. Kontroll och trygghet. Här bor - guskelov - varken barn, bögar eller bosnier.

Nå, hur ska jag då tackla det här?
1. Styrelsen. Här kommer jag att agera. Men med de demokratiska instrument som står till buds. Jag kommer att ta kontakt med någon högre person inom HSB - men jag vet inte vem. Kanske Ralf vet? Detta har jag också blivit rekommenderad av en mycket illa berörd föreningsmedlem. Skulle jag känna att jag behöver stöd av någon juridiskt kunnig person tvekar jag inte att kontakta sådan.

2. Enskilda personers uppträdande. Eftersom de är så intrasslade i styrelsen hoppas jag att de känner sig disciplinerade av min kontakt av ett högre höns på HSB. Jag har ingen önskan och inget behov av att gå i armkrok med någon av dessa personer, till det är jag alltför självständig/enstörig/integritetshävdande. Jag kommer att uppträda korrekt och känslokallt.

Men jag kommer inte att tillkalla polis. Det kan dessutom, som några nämner, göra situationen ännu mera infekterad. För tänk om jag skulle "förlora" detta slaget? Det kan ju vara att polisen är bror/svägerska/barndomsvän till någon här. Det räcker med en ytterst liten samförståndsakt dem emellan och jag har förlorat allt. Men jag kan ju ha hotet om polisanmälan för kränkning i fickan.

3. "Klimatet". De två ovan nämnda aspekterna kan jag med juridiska handlanden hävda att man har uppträtt inkorrekt och kan få upprättelse. Jag kan fortsättningsvis strunta i årsmöten. Jag har den nya bostadsrättslagen på min sida och kan köra mitt eget race.

Men "klimatet" är mycket svårare. Det infilterar varenda kvadratmeter. Den påminns jag varenda gång jag går utanför ytterdörren. Klimatet representeras och delas av de flesta i omgivningen. De som till fullo inte samtycker, låter sig disciplineras. Det är ju en strategi som jag förstår att många väljer - utan någon som helst förakt från min sida.

Jag vet inte om det handlar om avundsjuka som många har nämnt. Jag tror faktiskt inte de vill ha några balla baljor, de vill ha det rart, prydligt och överskådligt. Någon föredrar en guldfärgad örn i cement framför en trebent hund i gips. Vi har inte samma definition på vad som är vackert - och det kan jag inte göra något åt. Men att inte kunna ha högt i tak så att alla får dona efter eget önskemål är bekymmersamt. Och att det leder till personangrepp och spioneri är anmärkningsvärt.

Missundsamheten, som några av er också nämner, tror jag mer handlar om misstänksamhet. För jag tror det handlar mycket om kulturkrockar och det föder just misstänksamhet. Jag har en annan bakgrund än de andra här; kommer från stan, har lång utbildning, har ingen inneboende respekt för auktoriteter, kan uttrycka mig både på papper och på möten, frågar inte om lov för struntsaker.

Det handlar också om generationskrockar. Och det kan jag inte heller göra något åt - mer än att invänta "naturlig avgång" som nån sa. Jag tror inte att pensionärer per definition är mindre toleranta än andra. Men det ligger en trygghet i samförstånd, likriktning och förutsägbarhet. Förändringar är kaotiska och att behöva införliva omdaningar på äldre dar kan nog upplevas som joxiga. Att världen förändras ser man på TV och hoppas att det inte ska drabba ens egna livsvillkor den tid man har kvar.

Men jag kan inte komma förbi att det också är en fråga som handlar om kön. För de som är dominanta i drevet är män - trots att de bara är fyra stycken. Det är i stort sätt bara de som uttalar sig på årsmötena. Det är de som självsäkert beslutar över huvudet på medlemmarna och kommer med kategoriska omdömen.

De som ständigt skaffar nya maskiner till föreningen - utan att fråga oss andra (= kvinnor) om vi samtycker. Motorsåg, ännu en högtrycksspruta (den från förra året var för svag), mossrivare ja, det står många apparater i vårt gemensamma förråd som jag faktiskt inte vet vad man ska ha dem till. När jag föreslog att vi skulle få en demonstration hur man använder dessa blev det uppror i leden. Gubbarna tittade förbryllade på varandra och kom snabbt överens om att de kunde komma och utföra det arbetet som fordrade maskinparken.

Makten berusar också. Den dominanta klicken har också sett till att de fick vattenkranar i sina lägenheter utbytta. (Jag hävdade då "likaprincipen" att man skulle budgetera för att alla så småningom skulle få denna förmån. Högljudda protester då, men nu i år har fler fått detta - bland annat jag.) Innegänget har också ett antal garage som de utnyttjar till sina privata förråd, trots att det står folk i kö till garage. I förra årsberättelsen stod dessa "outhyrda garage" som en minuspost, men i år fanns det plötsligt inga outhyrda garage trots att samma omständigheter råder. Garagekön består. Betyder det så att man nu betalar? Vågade inte fråga. Jag önskade också att "övriga driftskostnader" skulle specifieras då summan för två år sedan var 1.700 kr och nu är 17.000 kr. Men det fanns det ingen anledning till, tyckte man.

Jag har också påpekat att det inte är tillåtet att tvätta bilen var som helst för det räknas miljöfarligt avfall och att man inte ska hälla ut lacknafta i gatubrunnen av samma anledning. Föreslagit att vi skulle vara mera noga med vad vi slänger i soporna och att det bara är ett par minuter till återvinningsstationen. Att om det bodde barn så skulle det absolut inte vara tillrådligt att köra i de smala gångarna mellan husen som en del ständigt gör. Men det är ju bara dumt och småaktigt av mig, det inser jag nu. Det är ju ingen god taktik att vara petimetri med sånt. Det ångrar jag nu att jag överhuvud taget har yttrat. Även om jag har sagt det på ett trevligt sätt så var det skitdumt!

Men vad gör jag nu? Jo, jag kommer att gå vidare med sådant som berör styrelsen. Jag låter mig inte knäckas av sådant som är behandlingsbart.

Jag har däremot inga vapen mot radhusfascism och inskränkthet. Det kan vara skäl nog att flytta av den anledningen. Jag har ett nätverk i min familj, som nu vet vad som har hänt. De tycker att jag ska flytta, men inte ta några beslut i affekt. Jag ska inte flytta från någonting dåligt, utan till någonting bra. Och det kan ta tid att hitta den lilla pärlan. Men jag ska i alla fall inte ta något drastiskt steg nu, den fjädern ska jag inte sätta i hatten på styrelsen - att det går att få folk att flytta för man irriterar sig på dem.

Men helst skulle jag naturligtvis slippa flytta, att saker och ting lugnade ner sig. Jag tror säkert att jag har sympatisörer här, men det det är ett högt pris man betalar om man säger vad man tycker. Det har de ju sett med egna ögon. Jag lastar absolut inte någon för att de inte vågade säga nått på mötet. Jag har väl kanske inte varit taktisk i mitt agerande, men det kan jag inte heller göra något åt, det är för sent.

Nu ska jag torka snoret ur ansiktet, ta med mig kameran ut och dokumentera galenskapen i min trädgård. Med rätad rygg ska jag sedan i sällskap med hunden passera mina trädgårdspysslande grannar för att ta en promenad ute i solskenet. Styrkt av att veta att jag har en massa fina vänner här som har orkat engagera sig i min belägenhet.

Tack alla jättegulliga!! Nu skiter vi i dumheten för ett tag och ser fram emot en fin Valborg och Första maj.

er förtrogna och tacksamma
Eva

Jag tycker du är FANTASTISK!!! Ha en bra helg och hoppas näsan blir solbränd... Kram på dig!

Jag tycker nästan att dom verkar nyfikna och vill ha kontroll på vad grannarna gör.

Ha en bra helg

Rätta takter, Eva! Det var så skönt att läsa att du inte ger upp och vansinnigt roligt att få ta del av dina dråpliga ordvändningar... barn, bögar eller bosnier... underbar formulering! Rubriken är inte dum den heller!

Trevlig valborgsmäss!!

Undrebart Ewa, med den här inställningen kommer du att få taggtråden att blomma. Klappa vovven och ha en bra Valborg.[COLOR=purple][/COLOR]

Du är stark, du är inte ensam.
trevlig valborg

härligt "go" i dej Eva! fortsätt så!/Ullagumman

Keep going, Ewa! Du fixar det här, men du måste vara stark! Det viktiga är att du är nöjd med din livssituation, då spelar allt annat mindre roll. Jag är bara 28 år, men känner ändå igen mycket av det du skriver med Styrelsen och Makt när man själv engagerat sig i föreningslivet och det funnits människor där som förpestat tillvaron för en om man kommit med nya ideer och varit allmänt "jobbig" som strävat framåt eller åt nåt annat håll m.m. Varför kan vi inte tillåta mångfald och olikheter oss människor emellan? Alla är vi ju egentligen olika.......

mvh

Ann-Louise i Umeå

Hej Eva!

Du är en härlig tjej...som kämpar vidare...hejar på dig!
Dessutom måste jag ge alla gulliga människor här en eloge...
helt otroligt vad alla ställde upp och gav dig tröst när du va ledsen

Precis sånt som vi behöver ibland.......rosor o kramar till er alla!

Hej Eva!
Jag har inte varit inne på odla på ett bra tag, har odlat jobbat med hus o stall etc.
Tittade in på småprat o läste om den här fasansfulla föreningen!!!
Det är vuxenmobbing de håller på med!!!
Jag blir rosenrasande när jag hör om sånt här!
Först kände jag att jag ville dänga till dem allihop, samla odla vänner o åka dit o läsa lusen av dem. Jag fattar dock att det måste kännas oerhört obehagligt för dig att bo med dem så nära inpå sig, bli tvungen att möta dessa människor dagligen. Dock är det säkert bara några som hörs o syns även om man får en känsla av att man har hela gruppen emot sig är det kanske bara ett par drivande, några mesar som instämmer och flera förfärade som inte vågar säga något.
Du hamnar i en situation där du har klagomål och vill förändra på felaktigaheter, de svarar med att angripa dig, så slipper de ändra något. Du tassar in på områden som är känsliga, de vill ha makt över " maskiner sina", garage etc. Du är fräck nog att bli besvärlig och ifrågasätta deras maktposition.
Du behöver stöd även på plats. Du ska inte behöva sitta på möten och försvara dig, din trädgård etc. när det faktiskt inte alls hadlar om det, det är en ful manöver från deras sida!
Är man själv i en sån här situation gör man som du gör.
I ditt första inlägg här på forumet ifråga sätter och försvarar du dig och jag känner mig så himla arg!
DE SKA INTE FÅ KNÄCKA DIG!!!( Lyckas inte få in några smilies, annars hade det funnits flera arga miner här!)
Man känner för att koppla in uppdrag granskning el dyl. så de verkligen fick skämmas, jag vet inte om det kan bli så mycket värre än det redan är!
Du har mitt fulla stöd!
En stor kram till dig!

Så skönt att höra att du känner dig stärkt, och att du ska kämpa vidare! Jag blir så glad när jag vet att det finns människor som du: kloka, starka, med massor av civilkurage! Du har gjort en imponerande analys av hela situationen tycker jag.
Min innerliga önskan är att de här människorna du har att tampas med kommer att komma till insikt, och förstå vad de håller på med. Att de också lär sig något om livet, och förhoppningsvis går ur det här som bättre människor. Kämpa på, Eva! Lycka till!!!
Kramar från mig!

Underbart Eva!
Du är stark, modig och har ryggrad att stå för det du tycker.Det är sådana som du som behövs. Både här hos oss och där ute.
Om det hade varit du som hade haft fel hade du inte fått en sådan respons som du fick. Så sträck på dig Eva.
Önskar dig allt gott i vad du än väljer att göra.
Kram Ann.

Bra Eva, det där är rätta takterna! Du är tuff och stark, det här fixar du galant! Vi hejjar på dej, allihop!
Kram på dej!

Härligt Eva att du rätat på ryggen igen! Sätt du näsan i vädret och segla förbi aphannarna på din promenad så kanske dom förstår att dom varit ute i ogjort väder!
Kram från Gunvor

Jag håller tummarna med - vilken hemsk sits - och sickna hemska typer1 hoppas du finner NÅN i omgivningen som kan ge stöd - för att va helt ensammen i ett sådant helskotta är itne bra alls!

Hälsar Ingrid

Åh Ewa! Jag måste ha missat början på det här. Men du gör helt rätt!! Stå på dig, annars står någon annan på dig. Tyvärr känner jag igen tendenserna från vår rätt stora HSB-förening. Det är för j-igt. Du ska inte flytta! Däremot vore det välgörande om somliga andra i din förening gjorde det. Jag ansluter mig till gruppen "Ewas påhejare".
Kram från Annki

Hej Eva
Har också kommit in lite sent i det hela. Men håller på dig helt och fullt så här får det bara inte vara. Kämpa på Eva du fixar det här.
Kram Eva St

Eva,
Det viktigaste är att man kan titta sig själv i spegeln när man vaknar på morgonen utan att skämmas. Då menar jag inte för utseendet utan för sina åsikter, sin ståndpunk, vad man står för. Rak i ryggen som en gammal fura. Ge dig inte! Uhhhh det värsta jag vet är översittar fasoner! Jag får gåshud när jag läser vad du skriver.

Det finns ett Kinesiskt ordspråk som säger: "Den som sitter tillräckligt länge vid ån, får se sin fiende flyta förbi."

Heja på! Jag håller tummarna för dig!