Jag får lägga ut mig lite för att förklara min fråga tror jag:

Det finns massor av namngivna vackra och storblommiga Dahliasorter i handeln, att köpa som knölar (nedan kallade köpeknölar).

Som frön finns det kanske ett tiotal att köpa (vad jag har kunnat hitta), av vilka de flesta ger enkla mindre blommor. De är dessutom mycket variationsrika i sina färger.

Varför finns inte de storblommiga namngivna "köpeknölarna" som frön, eller gör de det? (Jag hittar en eller möjligen två med lite större blommor på Impecta).
Eller är det samma (för mig svårförståeliga) historia som med äpplen, att det inte blir samma sort om man sår dess frön?
Har någon av er testat att så frön från någon "fin köpeknöl"?

Anledning till mina undringar: Jag trivs bättre med att själv dra upp från frö, så att jag har varit med från början. Jag sådde en sort, Antique Parade, som beskrevs som oförädlad, förra året, så dess knölar ligger frostfritt i jordkällaren och väntar nu :-)

M.v.h. Andreas

Jag är ingen expert på dahlior men jag vet att de inte är frökonstanta så det blir lite blandade frön även ur en handpollinerad frökapsel, alla plantorna blir olika. Har du kollat de utlänska fröfirmorna de har några storblommiga kolla även på fröer.nu de har en del.

//bitta

Det kan mycket väl vara så att storblommiga dahlior helt enkelt inte ger några fröer. Många dubbla blommor är sterila då de har omvandlat en del eller alla av sina ståndare till kronblad. Eftersom dahlia är så lättförökad med knölar så är det nog inte "värt besväret" att försöka få fram rent frö till olika sorter.
Andreas skrev:

Precis som syskon inte blir identiska varken med varandra eller sina föräldrar blir fröavkomman i växtvärlden inte heller det. Anlagen blandas, olika växter har olika inneboende möjlightere till variation i sin arvsmassa. Dahlia tillhör en av de variationsrikaste. Men en "klon" (=dahlians knöl) är alltid identisk med sitt ursprung.
Men sår man blandade sorter kan man ju själv ägna sig lite åt växtförädling genom att spara de finaste knölarna. Låt bli att plocka alla blommor (jag plockar alla dahlior till snittblommor) och se om det blir frö. Sen kan man ju så dem och se vad det blir.
Här är en länk till en sida om bara dahlior, kanske finns lite tips där?

fröplantor kan aldrig namnges -endast stickling rotbit går med sådana ...

med frösådder är det mer som Forrest Gump och chokladasken ..

Ja, jag har letat en del, mest på de svenska. Och jo, jag hittade i alla fall en sort som skulle vara storblommig, och en som har fyllda pomponblommor (dem har jag beställt) men skillnaden i vad som finns att tillgå i form av frö gentemot vad som finns i knölväg var ändå slående för en novis som jag.


Liknelsen med syskon kontra kloner var toppen. Nu förstår jag så mycket bättre! Jag antar att det är mycket liten genetisk variation i de vilda blommor som sår sig själva och ser likadana ut generation efter generation.

Men hur skulle man gå tillväga om man ville få fram en stor fin sort? Blir det till att så tusentals frön och hoppas på att korsningar och mutationer gör att någon av dem blir vacker?
Har det spontant uppstått 30-centimeters dahliablommor (som de tallriksstora som finns)?

Hur går de tillväga som tar fram nya med sikte på marknaden? Ingår genmodifiering nuförtiden? Isåfall, hur gjorde man tidigare under 1800- och 1900-talen?
Frågan skulle kunna gälla såväl dahlior som andra blommor och fruktträd.

Ni märker att det här fascinerar mig :-)

M.v.h. Andreas

De kan uppstå de finaste sorter ur frösådder -en kompis på ett annat forum Marie i Tierp vann en mycket fin fransk utmärkelse på sin exelenta Dahlia
Som numer antar jag sticklingförökas
Så du får testa

Ah, så roligt! Jag ska samla in frön från dem jag sår nu, i höst - känns märkligt att prata om det innan våren kommit... men i alla fall! (Bara de hinner blomma och ge frön vill säga).

Kan undra om man behöver veta ursprung, d.v.s att föräldrarna är namngivna, för att själv få namnge en sort, eller vilka kriterierna är?

Angående framtagning av nya sorter börjar jag fundera på om det är som man gör med djur, att man (om man vill ha en jättestor blomma) ser ut två storblommiga och pollinerar dem med varandra, och hoppas på att avkomman ärver just dessa egenskaper och att det dessutom förstärker effekten av storblommighet.
För "proffsen" kan väl knappast låta slumpen råda ensam? Någon som vet?

Länken som "Eva 33c" tipsade här tidigare om ledde till en sida som är just Marie i Tierps egen (http://www.dahlia.se/). Tack för tipset förresten, Eva!

Andreas

Tillägg: Nu svarar jag mig själv litet, efter att varit inne på en tysk Dahlia-webbsida: http://www.dahliengarten-hamburg.de/Alles/zuchta.html
I den mån jag förstår tyskan, verkar det som att 95% av presumtiva nya sorter faller bort vid närmare granskning p.g.a. dåliga egenskaper. De har ett slags råd som granskar egenskaperna hos de nya sorter som anmäls. Tyskar och fransmän ska enligt uppgift vara stora på Dahlior i Europa. Kanske kan man hitta någon europeisk 1800-talssort, eller mycket tidigt 1900-tal... (för det är jag också ute efter). Jag letar vidare!

Maila o fråga Marie -jag är säker på att du får alla svar du behöver !