En fråga bara, brukar man behöva säga till att man går ifrån bara för att gå på toaletten? Är det inte litet onödigt nervöst att behöva säga till att man går på toa bara för att man är rädd att någon ska kunna komma och säga att man inte jobbar? Sådana är nämligen tanterna på mitt jobb. De bevakar vad de andra gör och är ständigt avundsjuka på varandra coh jag är så trött på dem. Vi har till och med haft en seans med en beteendevetare från företagshälsovården, men det har knappast hjälpt. Oron sitter i väggarna. Grupperingar. Missunsamhet. Omöjligt att få ihop till semestrar. Dålig kommunikation. Skvaller, rykten, skitprat. Ibland blir jag så trött bara.

/Sage

Det där är något er chef måste ta tag i, men tyvärr brukar det bli så med en chef som är otydlig och inte tillräckligt rak i sin kommunikation. Visst kan det finnas fler eller andra skäl just hos er, men generellt brukar det bero på chefen och bristande ledarskap.

Stå på dig!

Byt arbetsplats! Så där ska det inte vara!

Problemet är gammalt och det är flera chefer som har jobbat här tidigare som har varit otydliga. Tror att det delvis beror på vissa personers attityd i gruppen och ingen chef har kunnat reda ut dessa problem.

Den chef som jobbade här när jag började för 5 år sedan hade tendenser till psykopati och favoriserade en grupp av medarbetarna, speciellt en person. Vi var en majoritet som var med i facket och gjorde en facklig anmälan, vilket efter ett års ältande resulterade i att denna chef sade upp sig själv.

Nu har vi en tillfällig chef som mest verkar ha fått oss om halsen.

/Sage

Hoppas ni får en riktigt chef snart, en som kan lokalisera dem som är orsaken till den dåliga stämningen och omplacera dem eller något. Ni andra ska inte behöva lida för att några är bittra och elaka.

Vad jobbar du med

Usch ... tyvärr känner jag igen mig exakt i din beskrivning.
Det är som du säger att det sitter nästan i väggarna.
En riktigt duktig chef kan kanske få ordning på detta, men annars håller jag med föregående talare. Byt jobb om du kan!

Jag har varit på intervju flertalet gånger men aldrig fått något. Antingen är 33 år för gammalt eller så är 5 års erfarenhet inte tillräckligt. Jag är läkarsekreterare.

/Sage

Men nu när det närmar sig semestertider kanske du kan få in foten på ett nytt ställe???

Håller tummarna för dig.

Jag har jobbat i samma situation. Nu ska jag inte tillbaka.

Nu blev jag förvånad! Det var inte det yrket jag såg framför mig när jag såg hur du hade det.

Jasså, inte...??

Funderar ibland på att ta ett snack ännu en gång med den där tjejen som nervöst påpekade att hon måste gå på toaletten.

Idag fick vi alla fall veta att alla semesterönskemål faktiskt ser ut att kunna beviljas av den nya chefen.

/Sage

Man vill helst inte tycka att det är ett typiskt "kvinnoproblem", men ibland verkar det ju så... På mitt jobb är de flesta killar. Där säger man kanske till rumskamraterna om man ska iväg på ett längre möte, men ibland "försvinner" folk iväg ett par timmar utan att man vet vart de tog vägen. Det anses vara okej eftersom det "alltid" har varit så och eftersom vi sällan är beroende av att kunna få tag på en specifik person omedelbart.

Som kvinna känns det hemskt, men jag håller med fullständigt. har hela mitt liv jobbat tillsammans med män och har aldrig upplevt liknande problem.
Birgit Ek

Kan ni inte hitta på något tillsammans,så att ni blir en grupp, fråga företaget om ni kan få pengar för att öka gemenskapen att tex gå på teater eller ett resturangbesök, tror att något sådant kan bli en nystart och svetsa i hop gemenskapen.

Har upplevt liknande problem. Det är inte roligt.

Att ni ska få en chef som vågar ta tag i problemet verkar inte troligt. Finns det problem på någon avdelning så vill väl ingen vara chef där.

Att behöva säga till när man går på toa låter ju horibellt! Har ni pratat med facket igen och huvudskyddsombudet? Skyddsombudet borde kunna ta upp frågan för så här ska ingen behöva ha det!

Lycka till när du söker andra jobb!

Många gånger kan det vara chefen som är ett arbetsmiljöproblem.
Vad jag menar är att chefen är otydlig i sitt ledarskap och otydlig i de mål som finns i verksamheten.

Bra arbetsmiljö utgörs av bl.a delaktighet av varje medarbetare, utvecklingssamtal, handledning, tydliga mål, kompetensutveckling.

När det börjar snackas runt, runt, så är det viktigt att chefen snabbt agerar så att sånt inte får fäste.
Sen har givetvis var och en ett eget ansvar i att det blir en bra arbetsmiljö.

Typiskt kvinnoproblem tyvärr. Jag har varit på och haft kontakt med olika bemanning på arbetsplatser, från helt manliga till helt kvinnliga, och det är bara på den senare typen jag mött sånt här. Det finns en del kvinnor som har ett enormt behov av att kontrollera alla på sin arbetsplats, vad dom gör och varför och helst styra alla andra. Sånt smittar av sig på dom andra och sen är karusellen igång. Har tyvärr ingen patentlösning.

Jag håller nog bara delvis med om att det är ett chefsproblem, en riktig satmara är det ingen chef som klarar av. Det är svårt att sparka folk. Sen är ett problem att dessa personer kan vara hur trevliga som helst när det passar. Exempelvis när chefen dyker upp.

Jag skulle kunna berätta hur ruggugglan och växelhäxan Berith B. kunde bete sig men jag avstår. Det var dock många som drog en lättnadens suck när hon tog ett erbjudande om avtalspension.

Ojj....ja, jag har varit på en mansdominerad arbetsplats och där var det mestadels männen som pysslade med sånt här. Det finns en del män som har ett enormt behov av att kontrollera alla på sin arbetsplats, vad dom gör och varför och helst styra alla andra.

Sen tror jag nog att en riktigt bra ledare/chef "ser" vad som händer i en grupp och "kan ta" ett "hopplöst fall" - om man har modet och orken.

Jag tänkte efter första inlägget. "Vad skönt det är att jobba med bara killar".
Jag är ensam tjej/tant med 12 killar. Inga konflikter, inget skitsnack bakom ryggen. Jag är snart 50, killarna är mellan 23 och 60. Vi har jätteroligt på jobbet, vi går även ut och tar en öl ibland. Funkar hur bra som helst.