Ok då
Egentligen började det redan på ditresan, då en mörkhyad
man i stolen bredvid mig tar upp sin mobiltelefon och pratar ett
språk som jag inte har en aning om vad det var ( alla vet kanske
att mobilen ska stängas av på planet). Ja, ja, inget märkvärdigt
med det, men mannen börjar helt plötsligt att byta plats i planet.
Han bytte säkert en tre fyra gånger, innan han försvann helt och
hållet

. Spelade ingen roll vart jag tittade, han var borta. Vart
han tog vägen vet jag efter två år fortfarande inte

. Men nog
satte han min fantasi i rullning

.
På återresan satt vi lugnt och stilla och väntade på att kapten
skulle hälsa välkommen, då det rasslade till i högtalarna och
kaptenen förkunnar att det var nåt fel på motorerna. Det skulle
strax vara fixat. Efter ca tio minuter förkunnar han att det snart
är klart.
Hmm, fel på motorerna och fixat på en kvart

. Ja,ja? Vad vet
väl jag om sånt?
Efter ytterligare tio minuter, återkommer kaptenen och hälsar
oss alla välkomna ombord på planet och vi skall alldeles strax
starta vår färd mot !! Lyssna nu! Oslo

. Men vad ända in i
h*vete är det som händer! Hur har jag hamnat på fel plan?
Mina ögon sökte sig runt om i planet för att se om nån annan
reagerade? Men, nejdå! Herre gud, jag måste få tag på en
flygvärdinna! Men alla var puts väck!
Strax återkom kaptens röst ur högtalarna och han bad om
ursäkt för att han inte visste vart vi var på väg

. Naturligtvis
skulle vi till Skavsta.
Om min fantasi sattes i rullning på ditvägen, så var det ingen-
ting mot vad den gjorde på tillbakavägen
Det var nästan så att jag lovade att bli religös om jag överlevde den
resan.
Fantasin, den lever sitt eget liv den och har inget med sunt förnuft
att göra
/Gillan