Bland rådjuren är det ju bara bockarna som har horn. Varje höst tappar de dem, och varje nytt år växer det ut nya.

Går man mycket i skog och mark, finner man ibland dessa tappade rådjurshorn, ett och ett. Jag har några stycken såna.

Ju äldre råbockarna blir, desto större blir hornen. Första årets bockar har inte mycket att skryta med. (men de är säkerligen mycket stolta ändå)

I morse fotade jag den stora råbocken här, som besökte "fågelbordet".
Jag var på övervåningen så det är lite konstig vinkel.





"Bast-horn" kallas hornen medan de fortfarande växer och är täckta av ett hudlager med päls, som förmedlar den viktiga näringen som behövs för att hornen ska kunna växa. Skadar han hornen nu, så blöder de.


Jag lägger ut hö, men rådjur är inte gräsätare utan finsmakare som äter örter, så de är inte intresserade av höet, förutom de örter som kan finnas med. Höet är till hararna, och den stackars "utkastade" kaninen som smyger runt här ibland. Någon har tydligen tröttnat på den.



Att rådjur är finsmakare, känner varenda trädgårdsägare till!
I trädgårdar brukar finnas mycket "fint" att smaka på.



Rådjur klarar kyla mycket bra, deras päls isolerar utmärkt och tjugo graders nattkyla bekommer dem inte särskilt. Däremot gör snön det. Djup snö och skare dessutom, då får de svårt att skrapa fram födan under snötäcket.

Jag kastar/sprider ut både havre och solrosfrö på backen.

Åt koltrastarna - de äter inte havre, men bevakar noga sin matplats mot artfränder, så om jag inte sprider ut solrosfröna på flera olika platser, kommer de som ligger lägst i rang inte att få några!



Åt rådjuren - de passerar då och då dygnet runt. Jag kastar inte ut för mycket, det är kraftfoder och därmed också "tilläggsfoder", inte en grund-diet, den får de söka reda på själva. Med hjälp av kraftfodret klarar de sig!

Åt hararna - har några charmiga stora slanka och vackra tyskharar som skuttar förbi när mörkret har lagt sig.



Så var det det här med råbockarnas horn...



Lite längre fram i vår, kommer de att "börja klia" förskräckligt! Då har de vuxit klart och det täckande hudlagret torkar ihop och dör. Det kliar, och råbocken "fejar" sina horn mot passande "objekt", så han till slut blir av med den nu onödiga huden på hornen.
Hornen ska fram i dagsljuset och synas, kanske också användas om någon konkurrent visar sig.

Ett av de allra bästa "objekt" som finns för detta ändamål, är lagom unga träd, vars bark gärna ger med sig dessutom.

I trädgårdarna finns oftast de allra bästa "objekten"! Små, unga nyplanterade träd, som står som ensamma små solitärer och bara väntar...
De går inte att motstå.

Resultatet är en ilsken och mycket ledsen trädägare, som "avskyr rådjuren" och bara har kvar en döende rest av det fina trädet, som nu är obotligt ringbarkat...

Vackra djur är de och lyckliga dig som kan ta bilder på dem

snyggt (som vanligt!!) jobbat...

b

Vilket fint "hemma hos" reportage !

Man kan tillägga att basthornen som växter så väldigt mycket på kort tid innehåller mycket tillväxthormoner. Därför är de eftertraktade i asiatiska naturläkemedel och det förekommer uppfödning av hjortar (b.l.a kronhjort) där man sågar av basthornen under tillväxtfasen och säljer dem till asien. Även om det görs med bedövning så är det plågsamt (det går inte heller alltid att stoppa blödningarna), och det är inte tillåtet i Sverige.

Man kan nästan tro du bor i närheten av min dotter för hennes bock har liknande horn.
Fina bilder och fin berättelse.

Ja.. amarias trådar och inlägg kommer jag sakna som bara den.. Alltid underbara bilder och informativa och roliga texter.

Åhh vad fina bilder amaira

Tror att jag tidigare berättat att dessa vackra djur finns här i närheten
men jag har aldrig råkat på någon.

Va? Kommer att sakna.

Har du info som vi andra inte vet om?

Gå in på hennes profilinfo och läs.

Jag blev förvirrad när hon hade bytt avatar och tagit bort sin gamla hederliga signatur, så jag var tvungen att dubbelkolla så att det verkligen var hon. Där står det.

Nu har jag läst.... kanske hon istället fortsätter på sin hemsida
så kan vi se bilderna där eller på fotosidan där man fick sälja
bilder.
Tyvärr minns jag inte vilken sajt det var.

Jag kommer också att sakna Amairas fina inlägg. Hon förstår detta med djur och natur bättre än de flesta och tar helt underbara bilder på både stort och smått. Men jag kan förstå att hon lämnar oss, eftersom jag själv har blivit bemött på liknande sätt och vet hur det är.

Olle

Visst är det trist att medlemmar bemöts illa och lämnar forumet
men jag såg att amaira bloggar och har hemsida så bilderna finns till beskådande ändå

Googlade på namnet

det är jättetråkigt om hom försvinner
kommer att sakna hennes spånande och hennes enormt fina bilder och hennes kunskaper om smått och gott
men hon kommer nog tillbaka så småningom...(hoppas)