En liten stund behöver jag sitta här och skriva om mina tankar om just:lyckan glädjen och skönheten i livet

Jag blev så enormt fylld av dessa kännslor så att när jag var på promenad med mina vovvar så gick jag log och sjöng för mig själv;så där lite lågt så att jag inte i onödan skulle skrämma mötande människor:D

Det riktigt sprittade bubblade och killade inuti mig så jag ville skratta och jag tänkte samtidigt:SÅ SKÖNT LIVET ÄR:)

Mina vovvar tycktes vara lika lyckliga och glada så till den grad att de inte hade tid att bryr sig om mötande vovvar utan de var väldans upptagna av att läsa sin "kvällstidning" som berättade att löptikar hade gått precis på samma trottoar

Svårare än så behöver det inte vara sa vovvarna till mig och jag höll med dom fullständigt

Visst är det härligt! Var också ute och promenerade och filosoferade i dina tankebanor idag. Det är så skönt när man kan skala av allt ovidkommande och bara får en kärna kvar som värmer hjärtat: att livet kan vara så skönt på ett så enkelt naturligt vis ibland om man bara ger sig tid och tillåtelse att känna efter.

Sjunger litet gör jag nästan alltid när jag promenerar, och gläder det någon än mig själv så varsågod!

... eller också pratar jag för mig själv och trivs med det!

Härligt att vi är flera