Självklart, jag träffade min man på nätet, nu är vi ju gifta och har fått lille Isak...

Kan man finna sitt livs kärlek så kan man självklart finna vänner också...jag anser många här som mina vänner även fast jag aldrig träffat dem...om det är ömsesidigt kan jag ju inte säga men ändå

Kram på dig Reserv...en av mina vänner här vill jag gärna tro i alla fall

OH!!!

Lustigt det där med vänner... De kan faktiskt finnas där man minst anar det, bara man ger folk en chans att visa vem de egentligen är.
Jobbar just nu med Chefens måg. Och jag tyckte att han verkade sååå tråkig innan han började hos oss. Så jag tyckte att det var lite synd att jag skulle"få honom" på "mina helger".
Han visade sig vara kanon kul på alla sätt och vis när man lärde känna honom! Så där fick jag för att jag dömde honom i förväg!

*håller om*

Är det den av Nils Ferlin?

Den hade vi som dikt på vårt bröllop Är så fin

Kramar om Reserv lite extra

tycker likadant.

Har träffat många trevliga människor på nätet. Och även träffat sedan IRL och aldrig blivit besviken.
Både i Sverige, från Norge, Tyskland och Österrike. Och som pejori säger så "känner" man dom ju redan när man möts på riktig.

Och jag tror att man även märker rätt så snabbt om man har något gemensamt

Elisabeth

Klart man kan få äkta vänner på nätet! Det vet jag flera som har fått!

Men ibland känns det som det skulle behövas ett "Storgräl- inte trädgårdsrelaterat" och inte bara ett "småprat- inte trädgårdsrelaterat" i "Allmänt forum". Jag menar till de personer som bara gnäller och inte vill just "småprata" om ni förstår vad jag menar... (apråpå en väldigt lång tråd som jag just "läst in mig" på)


Tack för den Leia. Den var glasklar.

Ann.

Det är Nils Ferlin, ja!
Kram på dej-Resev o lycka till m Pejori!
Pejori: Du är väl inte gift eller sambo? Kan bli joxigt, i så fall!

Jag har uppfattat Pejori som en förtjusande singelkvinna med massa humor

Jamendåså!
Kör hårt!

Ja men visst kan man väl ha vänner på nätet

Jag träffade min kille via nätet också... så man kan finna både vänner och kärlek

Jag funderar allvarligt på att åtminstonne lägga upp en sådan tråd. Så kan alla små troll och andra som bara är ute efter att provocera hålla till där!

Det har jag tänkt många många gånger och har till och med gjort om jag nu minns rätt:jag startade ett tråd om att de som ville kritisera mig så kunde göra detta;tror att det var då jag var solis första gången här på Småprat eller var det på ett annat forum !?

Ja, jag har träffat flera i verkliga livet, fått även besök från Finland, tack vare internet.

visst har du gjort det solis solis tråd

Tack Pejori

Träffar man på människor på nätet och startar en "bekantskap" kan man bli bra mycket bättre vän med den personen än med sådana som man träffar i verkliga livet.
Dels är man mer öppen än mot den man träffar på ICA och sedan går man mest efter personens egenskaper och sätt och utseendet och ev. fysiska brister betyder inget.

Min åsikt.

ingrid

Oj oj oj, om du bara visste vilka förtroenden man kan få när man jobbar på ICA...
I vår butik handlar många äldre, och ofta kan jag vara den enda de träffar på hela dagen. Även om jag inte umgås med kunderna på min fritid, så tycker jag att många av dem verkligen har blivit mina vänner. Jag bryr mig verkligen om deras livs öden och jag tror att de bryr sig om mig!
(jag förstår att du menade flyktiga bekanta, men jag ville bara "flika in" lite)

Tycker oxå att man kan få riktiga vänner på nätet. Tycker att man ganska snart känner mer för vissa än andra även om man aldrig träffat personen på rikigt. Så jag tycker att du "reserv" ska känna dig säker på att dina nätkompisar är dina riktiga vänner. Jag är ju inte här så ofta men jag tittar alltid efter dig och undrar varför du inte skriver så mycker som förr.

När man fått varning för att man skriver provocerande så är det ganska lätt att hålla sig nere ett tag. Vad det gäller det här med nätkompisar/vänner så står jag just nu mitt upp i ett sånt dilemma, att bli ifrågasatt hur man kan tycka att nån står en närmare än många andra på nätet Tja, va´ska man svara? Jag är en känslomänniska, jag är väl lättlurad, fattar tycke alldeles för lätt Jag brukar normalt va´en duktig människokännare, men man får ta emot några smällar innan man fattat att alla inte vill va´lika involverade i kontakterna som det verkat. Vem vet, dom andra som jag också fattat tycke för, dom kanske också ser mig som en komplett idiot för att jag tycker att dom betyder nåt för mig. Tja, jag har fått nåt att funera på i kväll i alla fall.

Men det att man ibland omprövar en vänskap händer ju även IRL.
En person som man gillar kanske börjar visa sidor som man inte alls tycker om, och då svalnar ju relationen.

Innan datorn kom in i våra liv så sökte man brevvänner och fick några som man skrev brev till då och då utan att känna dem.
Vissa sållade man ut undan för undan eftersom man blev mera bekant med dem och såg mellan raderna kanske att man inte passade som brevvänner.
De som man blev mera bundis med behöll man och några kanske man träffade personligen och fortsatte att skriva till, hos många ledde även brevvänner till äktenskap m.m. Andra försvann för att intressen för brevkompisen avtog och annat tog övertaget, eller att adressen kom bort.

Idag är det väl likadant fast det heter internett och chattar, forum, bloggar, e-post eller vad det heter allt som finns.
Man får väl läsa mellan raderna här också och se vilka som håller måttet och kan bli en riktig sann vän. Vissa behåller man för att bara skriva av sig till när man har det behovet och vissa vill man bara träffa. De man behåller för att bara skriva till kan vara bra ibland att ha, någon att skriva till som inte känner en helt och fullt om man har några problem, de ser det på ett annat sätt.

Jag har ändå en fundering runt detta med internett. De som gör bloggar eller hemsidor, så utelämnar de sig väldigt mycket tycker jag, personligen har jag väldigt svårt att förstå att man vågar göra. Finns ju många faror detta med internett. Vad tycker ni?

Jag har nog också en gräns för vad jag lämnar ut på nätet.
Man ser ibland människor som blottar sig totalt, och det brukar göra mig ganska illa berörd.
Jag liksom känner nåt slags obehag å deras vägnar

Skillnaden är ju att på internet så kan ju så många läsa vad man skriver, den gamla breven var ju mer personliga till den man skrev till. Det är ju lättare att låtsas vara någon annan än den man är, det fattar man ju på ungdomarnas sätt att vara på nätet. Jag vet inte hur det är med oss vuxna, hur många som är någon annan på nätet.

Jag får ett hugg i hjärtat för dessa ensamma människor som inte har någon som bryr sig om dem

Det är tur att du finns där. Tänk om man själv hamnar i den situationen ofrivilligt

Jag trtor att affären är en socialt ställe för många ensamma äldre och sjukskrivna som inte hr hela dagen fullbokad. Där kan man ju träffa lite folk och prata med de som arbetar.

Hej hopp.. nu kommer jag in här helt plöstligt i denna tråd. Har inte läst alla inlägg men jag vill tillägg min erfarenhet av det hela.

Klart man kan ha vänner på nätet, jag har det. Jag har ju er till exempel sen mailar jag med två med två tjejer som bor i olika delar i landet. Vi hade samma problem förut , då stötta vi varandra. Eftersom alla problem vill man inte dela med sig med sina vänner irl. ( jo till nån sa jag nått, men annars var det min nät vänner jag dela allt med )

Sen träffade jag ju min sambo via nätet, fast det hör ju inte hit egentligen . hihi.

Ibland blir man t. o .m uppbjuden på lunch! Tanterna älskar att ha någon att steka pannkakor åt!

Hoppsan jag glömde citera i mitt förra inlägg!

Bjuden på pannkakor,!jag ska nog byta jobb.

Men du det finns en och annan "surkärring/gubbe" också, och när de kommer är det inte lika roligt, för de är missnöjda med allt!

Nej kära nätvänner nu måste jag gå och stänga butiken för idag och åka hem!

är det inte så i verkliga livet också...att vissa mäniskor står en närmare, även bland vännerna?
visst finns det folk på nätet, som jag känner mer för än andra
tycker inte det är så konstigt eller något att fundera över...det är livet, både på gott och ont
och jag tror inte någon ser dej som en idiot reserv...bara en känslomäniska

Det tror jag verkligen inte och skulle det vara så illa så är det ju inga som är värda den vänskapen i så fall. Precis som i verkliga livet fäster man sig mer vid vissa nätkontakter ju. Det finns väl absolut inget konstigt med det? Är det någon som blivit svartsjuk eller vad är det frågan om? Inget att bry sig om ju.

Reserv:du är absolut inte en idiot!!!

nej verkligen inte....
mej veterligen finns det inga kompletta idioter på odla......ännu
men vem vet..det kanske dyker upp någon vart det lider, men det är inte du reserv...

Jorå:det finns en som är det men ABSOLUT INTE reserv!!!!!!!!!

trodde h*n hade slutat här

Saken är den att den idioten är jag själv!!!

inte är du det solis
om du nedvärderar dej själv, så gör alla andra det också

Pejori;jag kan säga att jag verkligen älskar mig själv idag och tycker om mig själv så som jag är här och nu
Jag trivs numera underbart bra i mitt eget sällskap och DET gjorde jag inte föromåren.

Att jag skrev att jag är en idiot är att jag fortsätter att tro på mina medmänniskor men jag blir fruktansvärt ledsen när dessa försöker att tala om för mig hur jag skall vara, hur jag mår,var jag passar in etc..... i det oändliga!!!

tja...jag tror också alla om gott, så när smällarna kommer får man ta det då...
men att tycka man är en idiot för det, går jag inte med på.
sätt dej över sådant solis, om du känner att du mår bra, så är det det viktiga, inte vad andra tycker

du vet ju att man kan inte vara alla till lags, bara sig själv

Det är precis det som jag gör men samtidigt blir jag ändå ledsen!

Egentligen skulle jag nog vilja säga några välvalda ord till en del människor men det är bäst för mig att låta bli eftersom; OM jag gör det så åker jag ut från Odla så att det ryker och det ända som jag kan göra är att släppa en BRAAAAKFIIIS ,medans jag flyger iväg genom cyber rymden

Men jag säger istället:#"¤%/&%¤#"!?`/%&%#¤#¤&% och var och en får tolka det som de vill

det KAN ju också vara så, att folk uttrycker sig lite klumpigt, på grund av att dom faktist är oroliga och rädd att du ska fara illa.
det behöver inte vara av elakhet vet du väl solis.

Jag far illa av att somliga TROR sig veta hur jag mår och hur jag upplever saker och ting

Jag skiter faktiskt i vad folk tycker och skriver om mig;det har jo varit jag själv som så öppet har berättat om mig själv på odla;men jag blir ledsen att människor överhuvudtaget inbillar att de känner mig bara genom att har läst mina skriverier och sett en del av min konst!

Jag är en stolt vandrare på livets spännande stig och ÄR STÄNDIGT under utveckling!!!

Jag tycker absolut inte att du är en idiot, Reserv.
Tycker du ska fortsätta att engagera dig i människor, precis på det sätt som du gjort hittills.

Jag tror absolut att man kan få äkta känslor för
en annan människa här, likaväl som att man kan
få det genom en brevvän

För mig personligen, spelar det ingen roll om det
är man eller kvina. Det är personkemin som
bestämmer vem jag faller för eller inte. Hur man
tolkar varandra, helt enkelt.

De flesta människor jag träffar, respekterar jag,
(skulle vilja säga alla, men då skulle jag nog ljuga),

- De flesta tycker jag om

- Men så finns där en klick som står mig närmare än
andra.

Och naturligtvis värnar jag extra om dem.

- Men en riktigt god vän, den kan man vara oense med,
ha olika åsiker om i "viktiga" frågor och ändå vara
världens bästa vänner.


citat

Reserv Skickat den: 18-03-2006, 17:10

Jag är en spontan känslomänniska, jag har lätt för att älska, men tyvärr även för att hata. Jag har ett enormt tålamod, men är dessvärre långsint Jag är förstående, men kanske inte alltid så förlåtande Jag har mina fel och brister precis som alla andra här inne, ingen är perfekt, även om vi skulle önska att vi va´det Men om jag tycker om/gillar/älskar en annan människa, då är det av hela mitt hjärta, jag gör inga halvmessyrer.

slut citat

Det här inlägget gör så ont i mig, för jag är en av dem som sårat
Reserv å det grövsta, och jag har också förklarat, bett om förlåtelse
och näst intill bett på mina bara knän , men i
det här fallet har han visat prov på sin långsinthet

OBs!!! han har all rätt i världen att vara besviken på mig.

/Gillan

Det är stort att be om förlåtelse och att kunna ta emot den...Kram till både dig o Reserv...hoppas ni är vänner nu

Jag har en av mina bästa vänner på nätet.
Vi har aldrig träffats men vi vet att vi kan lita på varandra i vått och torrt.

Men det tar lång tid så klart att bygga upp en sådan vänskap.

Själv börjar jag om på nytt varje morgon:glad och lycklig i hjärta och sinne och mycket tacksam för att jag får vara med om detta färd genom livet !

Tro mig på mitt ord Gillan, det va´absolut inte dig jag syftade på. Och jag vill inte heller att andra går in i tråden och tror att det skulle va´dom. Jag fick ett pm nu på morronen som beskrev det rätt bra hur jag har det just nu, jag kommer inte ihåg ordvalet, men nåt om att jag går på vårisen som inte bär så bra kan man juh säga. Och jag tycker inte om vårisar, man vet aldrig när dom brister. Jag är inne i en känsloperiod just nu, som om det skulle göra saken bättre då jag som är en känslomänniska. Starten för den här tråden va´för att det ifrågasatts om man kan ha verkliga vänner på ett forum, det sägs juh lite nu och då att det är patetiskt och liknande. Jag älskar mina "patetiska" "vänner" som jag har mycket tät kontakt med på pm, jag är hellre "patetisk" än ensam på odla, för många av dom som jag kallar för mina vänner här tror och hoppas jag känner likadant för mig. Utan sexuella anspelningar då många, många står mig mycket nära i mitt hjärta, och tack alla ni som många gånger tröstat och stöttat gubben när han kännts lite ur led