Jag kan inte läsa eller höra om olika sjukdomar, får genast "känningar" av den sjukdomen.
Har varit så här sen tonåren, är 50 plus numera, någon mer som har samma problem?
Kanske någon som lyckats komma över det, hur gjorde ni då?

Vissa tendenser till sånt har ju de flesta tror jag, skillnaden är väl hur pass allvarligt man tar på det. Själv kan jag få en massa olika symtom när jag läser om det men jag inser ju dock att det knappast är sant. Vad man gör åt sånt vet jag faktiskt inte. Först o främst, slänga bort läkarboken för hemmabruk kanske! Söka hos en psykolog kanske inte heller vore så dumt.

Någon läkarbok har jag aldrig vågat köpa

Som magdis säger - släng FASS och läkarboken. Värsta fiender... Sen kan psykologer hjälpa en hel del om det är så att man inte kan hantera det.
Fast jag mår illa efter första magsjukerapporten från skåne och jag bor lååångt upp Sjuksköterska dessutom

/Åsa

Har haft liknande problem sen jag var barn men inte alls så svåra.
Men efter två svåra lunginflammationer och blodförgiftning då jag var mycket nära att dö så ökade det dramatiskt. Fick panikångest och "kände av" min kropp hela tiden och inbillade mig sjukdomar. Hade turen att komma till en bra läkare som remitterade mig till insiktsterapi. Gick i 1½år och det hjälpte mig verkligen. Hör med din läkare vilken hjälp du kan få! Det går att bota eller iallafall att kontrollera det.
torvan

Ha ha! Du har ju ändå insikt nånstans om att du inte har alla de sjukdomar du läser om så jag tror det är hoppfullt att du ska kunna bli av med problemet.

Värst är det när man läser psykiatriböcker. När vi läste det området under sjuksköterskeutbildningen så var det många som fick alla möjliga symtom. Psykiatrin är ju sån nämligen att man kan ha olika personlighetsdrag som ingår i psykiatriska diagnoser, men man har förhoppningsvis inte ALLA! Många av de försvarsmekanismer som man läste om t.ex kunde man ju relatera till.

Ha -saknar man försvarsmekanismer är man psykotisk och så illa är det väl inte Magdis??
.. alla HAR alla försvar tack o lov ...


Jag tror att kognitiv terapi , men även insiktsterapi som är både snabb och bra kan hjälpa de flesta med hypokondriska funderingar, något som nästan alla kan känna av ibland , men för vissa blir en begränsning av livet -Om det blivit så -tror jag man mår bättre av att ta tag i det .

K

Vågar man dra en vits?

Två gnällkärringar stod och diskuterade sjukdomar. Den ena sa:

Jag har sån fruktansvärd halsbränna!

Tala inte om halsbränna med mig, jag har halsbränna över hela kroppen, sa den andra.

Här ytterligare en:

Den gamle doktorn satt vid sitt bord och pallade upp sitt trötta huvud med ena underarmen och konstaterade: "Hypokondrikern får tillslut alltid rätt".

Hypondri?

säkert att det inte är inbillat?

Nej, det får jag inte.
Men om någon familjemedlem är sjuk, får jag sympatikänningar.
Värst var när katten fick ungar, vilka magsmärtor jag hade då!

Jag räknar mig till hypokondrikerna så fort jag ser eller läser om någon sjukdom så har jag den
krister

Se till att f¨å tag i TRe män i en båt, av Jerome K Jerome, en helt sanslöst rolig bok om man gillar engelsk humor. Den har hundra år på nacken, men är fortfarande lika rolig.

Första kapitlet ägnas just åt hans hypokondri..

Åhh, den är ju bara så störtskön

Har ni inte redan läst den, så läs den på engelska,
den är bara ännu roligare då

/Gillan

sammandrag av Jeromes första kapitel:
efter att ha läst ett läkarlexikon, blir den unge Jerome mer och mer förtvivlad och inser att han faktiskt har alla sjukdomar i lexikonet, allt utom vatten i knäna, nåt som gör honom bekymrad bara det.

Sedan går han till läkaren ,som genast skriver ut ett recept, vilket han triumferande lämnar på apoteket oläst.

( till synes nöjd med att han inte alls inbillar sej, utan faktiskt behöver medicin för sina krämpor)

Lappen får han tillbaka, med orden :
-Sånt säljer vi inte här!

Förbryllad läser han själv för första gången lappen, på vilket det stod:

1 pint öl och en köttstek var fjärde timme
och proppa inte huvudet fullt av saker du inte förstår

( tolkningen av Uncle Blue Publishing)

Underbart!

Den här texten kanske passar oss hypokondriker

I´M FINE THANK YOU

There is nothing the matter with me,
I´m as healthy as I can be.
I have arthritis in both my knees
And when I talk, I talk with a wheeze.
My pulse is weak, and my blood is thin,
But I´m awfully well for the shape I´m in.

Arch supports I have for my feet,
Or I wouldn´t be able to be on the street,
Sleep is denied me night after night,
But every morning I find I´m all right.
My memory is failing, my head´s in a spin
But I´m awfully well for the shape I´m in.

The moral is this as my tale I unfold-
That for you and me who are growing old,
It´s better to say "I´m fine with" a grin,
Than to let folks know the shape we are in.

torvan

Ja, Tre män i en båt är en underbar bok.

Men hör du Farbror Blå, i min svenska översättning från 60-70-talet så har han allt utom - skurgumsknän!

Vi har använt oss av det här skämtet inom familjen i alla år. Typ: jaja, du har i alla fall INTE skurgumsknän (sagt till maken när han ojar sig över ngt).
"Vatten i knäna" - nej det har inte samma fina klang som skurgumsknän (eller vet inte folk i dag vad det är för något??).

Sen gillar jag historien om han som skulle sätta upp en tavla, eller fiskehistorien men det är helt andra saker.

Ni som inte läst boken - gör er själva tjänsten och unna er en go stund.

Blev fel så jag tar bort

Tydligen är jag inte helt ensam om min hypokondriska läggning.
Får väl försöka tänka lite mera humoristiskt framöver när "känningarna" sätter in, läsa Tre män i en båt kanske eller någon av de andra skojiga historierna ni skrivit

kan trösta dej med att du aldrig kommer att drabbas av prostataproblem ialla fall