Det går jättebra det här! Jag trodde att gamla Kalle skulle tycka att det blir besvärligt med en ny familjemedlem, men han har tagit emot henne med öppna armar. Hon hoppar upp till han i soffan och slickar hela hans ansikte och han bara njuter...
Gibson fick sig ett nyp i nosen när han skulle ta benet ifrån Ninni, så visst kan hon försvara sig torts sin lilla storlek!
Ninni är väldigt rädd för människor, hon har blivit illa behandlad förut, alltså inte hos min svägerska, men när hon var liten. Om hon är lös springer hon 100 meter bort när vi möter någon, är hon kopplad springer hon så långt bakom mig som möjligt. Men har dom hund med sig struntar hon i människan och vill bara hälsa på hunden!
¨
Tur att alla mina vänner förstår vad jag säger när jag ber dom att ignorera henne. Gör man det så vågar hon sig fram och hälsa efter en stund. Trugar man sig på henne vill hon INTE hälsa alls... Vi mötte en sån tant här på gatan som bara skulle fram fast Ninni är rädd, så henne fick vi mota i grind... Konstiga människor som inte kan respektera att hunden är rädd...
Oss i familjen har hon iallafall förtoende för, hon vet inte vem hon ska ligga hos mest, mig eller gubben...
Gibson är lite avis när Ninni ligger hos mig. Då kommer han och ska tränga sig brevid han också. Jag försöker att ge honom mer uppmärksamhet än vanligt så att han inte ska känna sig övergiven...
Hon är inte van med att behoven kommer från himelen... 
