Min tik är drygt 7 år. Hon löper var 8:e månad och de första åren har hon varit lite skendräktig, haft en leksak som valp och gnytt lite. Det har gått snabbt över genom att plocka bort leksaken, minska på maten och öka på motionen. Ett par tre dagar och hon har varit sig själv igen.

När jag var höggravid, för 18 månader sedan, så fick hunden en fullkomlig knäpp. Det var inte alls "dags" för skendräktighet, men hon blev så skendräktig att hon hade juvren fulla av mjölk. Dessutom var hon agressiv. Ingen, i alla fall inget av de andra djuren, fick komma mellan mig och tiken för då smällde det. Vi hade två hundar då och jag kunde ju inte röra mig fritt i huset utan att den andra hunden riskerade att bli attackerad. Så de sista 3 veckorna av min graviditet spenderade tiken instängd i hallen. Veterinären sa att det var ganska vanligt att betatiken också förberedde sig att ta hand om valpar när alfatiken (jag) var dräktig.
Mycket riktigt försvann det ilskna beteendet spårlöst från första dagen jag kom hem från BB och istället blev hon aldrig så kärvänlig mot alla de andra djuren.

Den andra hunden var sjuk och den vaktades av den tik som nu finns ensam kvar. Det skälldes och motades bort ifall det kom andra hundar eller människor som kunde uppfattas som hotande. När den sjuka tiken dog tidigt i höstas försvann det beteendet och vi tyckte att vår tik blev mycket lugnare och mer harmonisk.

Nu är lillmatte 1,5 år och kan både gå och springa själv. Hunden viker inte en tum från barnets sida. Ofta beter hon sig som om hon vore skendräktig. Tar använda kläder till sig, försöker lägga sig med huvudet i knät på den lilla och trycker sig nära inpå. Dessutom vaktar hon. Går barnet själv ute på gården och hästarna kommer mot oss i hagen för att hälsa så gör hunden utfall mot hästarna. Likaså katterna. En av de tre katterna är accepterad för han tror nog själv att han är hund och han "lyder" hundens minsta vink. De andra två katterna jagas bort när de kommer för att kela med lillmatte. Vår lilla har börjat att bli blyg för andra barn så kommer det barn på besök stannar hunden alltid mellan vår dotter och de andra barnen. Motar bort ifall de andra kommer för nära eller skäller om någon är för livlig nära vår lilla.
Det verkar som om det stressar hunden att behöva vakta så. Samma var ju med hundkompisen. Vi har inga problem i "flocken" varför hon skulle tycka att hon måste ta på sig ett så stort ansvar. Hon går ogärna promenader ifall lillmatte inte ska med. Samma var det när vi hade den sjuka hunden och den av olika anledningar inte gick att ta med på promenad. Den friska tiken la sig platt fall och vägrade lämna gården.

Nu tror jag att de senaste galenskaperna, som är som om det vore skendräktighet, har hållt i sig i över en månad. Veterinären ville inte ge henne Galastop(?) sist vi var där.
Vet inte vad vi ska göra för hon verkar inte glad, mest orolig. Tror att hon saknar hundsällskap också. Vi skaffade den sjuka hunden, som då inte var så sjuk, just för att vår hund vantrivdes ensam när vi flyttade ut på landet. Innan gick hon på dagis ett par timmar i veckan plus att det bodde massor av hundar runt om oss. Där vi bor nu finns i stort sett inga hundar alls, bara en tik-ilsken, läskig bjässe. Men även om vi har gott om tid för en till hund finns inte ekonomin, men så brukar det väl vara.
Vad kan vi göra?

Förutom problemen med skendräktighet så får jag ganska dåliga vibbar när det gäller tikens beteende i närheten av barnet.
Att hon gör utfall mot hästar som närmar sig, ställer sig mellan barnet och besökande barn o.s.v.
Bådar inte gott i mina ögon och kan sluta väldigt tråkigt.

Jag skulle definitivt plocka ner tiken på jorden och visa henne rätt plats i flocken.
Alltid bakom dig, får aldrig springa fram till dörren när det kommer folk, måste vänta på lov för att få hälsa, visa stort missnöje när hon tar på sig för ranghög uppgift.

Håller helt med AnitaGg inlägg.
Passa, noga, noga på hundens beteende så att det inte händer något med besökande barn! Och visa tydligt vem det är som är flockledare. Ta hjälp av instruktör om du inte vet själv hur du ska göra!
Lycka till!

håller också med där.
hon tror att det är hennes jobb att vakta och inte ditt.
det gäller att visa henner att du bestämmer, när hon ska vakta.
var bestämd med ett kraftigt nej, när hon går förlångt, och atackerar katter och hästar.
få henne att gå och lägga sig när barnet är uppe och går...
med tiden slappnar hon av igen.
ge henne nått att tugga på, så hon har nått att göra....

Även om hon vaktar barnet nu kan ett sådant beteende vända sig mot barnet om hunden får alltför fria tyglar.

ingrid

Hunden får inte fria tyglar utan vet sin plats i flocken. Efter människorna, inklusive lillmatte, men över katterna. Vi håller alltid koll på hunden och lämnar henne inte ensam med barn eller främmande människor, inte minst för hennes egen skull. När vilda barn är på besök, såna vi vet att hon kommer att skälla på, så stänger vi en grind in till sovrummet och låter hunden få äran att sova i vår säng. Hon kan se oss, men behöver inte känna sig trängd eller skrämma besöksbarnen.
Det är en snäll och lugn hund och förutom när hon var galen mot de andra djuren i flocken, som alla stod under henne i rang, så har hon aldrig visat agressiva tendenser. Hon är ganska reserverad mot främlingar, men hon går undan och känner hon sig trängd så lägger hon sig. Skälla kan hon däremot göra. När hon gör sina utfall mot katter & hästar så är det hoppa, skälla och jaga hon gör. Hon skulle aldrig skada sina katter och hästarna är hon egentligen rädd för. Kommer de mot henne och det inte finns staket emellan så sticker hon svansen mellan benen och springer för livet.

Och hon vet att hon ska hålla sig lugn, inte skälla och att hon blir fyad om hon bråkar med de andra djuren. Ändå verkar hon så orolig och kan liksom inte låta bli. Hon gnäller och ynkar mycket.

kan du inte ta över någon vuxen eller halvvuxen hund?
då kanske hon lugnar sig och får en kompis....
hon tar helt klart på sig för mycket jobb, och behöver "avlastas" av tex en annan hund.

Vår sjuka hund var en vuxen omplacering. Pga henne är vi lite oroliga att en ny omplacering också ska visa sig vara sjuk eller ha oanade saker med sig i bagaget. Det kan ju hända med en valp också, men ändå.
Sen är det svårt när "vad som helst" inte passar oss. Blandraser och vuxna omplaceringar är oftast bruksraser. Jag har varken tid eller lust med en krävande bruksras och vill inte skaffa mig en hund som inte kommer att trivas med den aktivering jag har att erbjuda (skogspromenader). Sen vill vi helst ha en kastrerad hane, en som kastrerats i tid och inte för att det uppstått problem och man varit tvungen. För hundens skull hade en mjuk tik av medelstor ras varit bäst. Ingen okastrerad hane i alla fall och inga livliga eller "vassa" raser. Jaktraser går heller inte eftersom vi bor i skogen och jag inte vill att hunden ska dra iväg om vi har den lös.

Åldern är inget problem för oss, men rasen har vi krav på! Jag vill ha en clumberspaniel och maken vill ha en mastiff.

en cumber sticker
den jagar fåglar....
varför inte en dvärgcollie eller nått liknande?
mastiffen är en trevlig men jättehund.
kolla runt på blocket och andra sådana sidor...där och i hundstallarna finns massor av trevliga jyckar till ett bra pris

Enligt uppfödare som jag talat med sticker inte clumbern eftersom det är en förarbunden ras. Den jag har nu är en självständig, drivande jaktras och hon var ointresserad av allt vilt fram tills hon var 2,5 år. Sedan dess kan vi bara ha henne lös i utbrytningssäker trädgård. Det känns lite tråkigt att hon alltid måste gå kopplad, men får hon ett spår är hon inte kontaktbar utan bara drar iväg. Det har tyvärr inget med dressering att göra, vilket jag inbillade mig när vi skaffade henne.

Jag tycker också att mastiffen är för stor. Sheltie är för små. Medelstor eller stor (normaltyp ingen jätte) vill jag ha och gärna en robust sort. Små dvärghundar känns inte riktigt som hundar för mig. Jättetrevliga och söta, men inte min sort.

Vi har kommit överens om att hålla ögonen öppna. Tänk OM en lämplig kompis dykt upp på annons. Chansen är inte jättestor och vi ska inte söka aktivt. Vi har väl inte riktigt kommit över den som dog för oss i höstas

en boxer då?...
det är en jättetrevlig ras

Åh så rätt du har pejori!
Räkna med många bus i sådana fall!

Håller med. Boxer är fina och boxervalpar måste ju vara bland sötaste som finns. Fast som omplacering (annat än genom ett bra kennel) hade jag varit tveksam eftersom det är en ganska aktiv ras och jag har träffat två tikar som var omplacerade efter att deras fd ägare förstört dem ordentligt. Har fått för mig att de är känsliga och "lättförstörda"? Bägge omplaceringar som jag träffade var väldigt osäkra och rädda. De oförstörda boxrar jag mött har varit deras totala motsats. Kan det vara så? Många hundar omplaceras ju för att deras ägare misslyckats med dem. I nuläget kan jag inte tycka att jag har den tid och det tålamod som krävs för att hjälpa en hund som farit illa. Det hade inte varit rättvist mot hunden.

Jag tror inte att boxern egentligen är mer lättförstörd än vad någon annan ras är. Har de farit illa hos någon så påverkar det dem vilken ras de än tillhör.
Jag tog en omplacerings tik för ett antal år sedan. En boxer som kom från en uppfödare, som i sin tur köpt hunden av en annan uppfödare. Hon betedde sig riktigt illa hemma hos dem. Vi hade tidigare köpt en valp av dem, som tyvärr inte blev så gammal, men vi fortsatte hålla kontakten och hälsade ofta på. Satt vi och fikade i köket och gick till ett annat rum var hunden uppe på köksbordet och välte kaffekoppar, på promenader gjorde hon utfall mot andra hundar och de hade mycket jobb med henne.
När dessa uppfödare skulle skiljas erbjöd jag mig att var hundvakt en helg, när flytten skulle ske. Och det var just denna hund de gärna ville ha hjälp med. Min sambo tyckte att jag var helt dum i huve´som tänkte ta hem den tiken till oss, han trodde att hon skulle riva hela huset.
När jag hämtade henne och hon gick iväg utan de andra hundarna var det som att vända på en hand. Hem resan gick på 10 minuter och hon satt så lugn och stilla i bilen. Vi kom hem, sambon stod missnöjt och rullade med ögonen, hunden smög försiktigt ur bilen, in i huset. Hon gick en vända och kikade in i alla rum för att sedan gå och lägga sig i vår gamla hunds korg. (som sambon faktiskt hämtat ned från vinden ) Sedan sov hon i 2 timmar, hon snarkade så det dånade. Vaknade, fick en promenad (hon gick helt plötsligt fint i kopplet) In igen kröp upp i knät hos sambon och sov resten av den dagen.
Tror ni vi lämnade tillbaka henne?
Icke... Hon trivdes helt enkelt inte i kennelmiljön, fick ingen lugn och ro, och inte tillräckligt med uppmärksamhet.
Vi hade dock inga barn då, så i dag skulle jag vara mycket försiktig med att ta en omplacerings hund. Dels för att man aldrig kan veta vad de varit med om, har man små barn finns inte lika mycket tid för engagemang, och jag tror att ofta behöver nog en omplacerings hund ganska mycket lugn och ro i början för att bo in sig.
Men det är vad jag tror, det finns säkert många sidor av detta.

har också haft boxer, både som omplaceringshund och som köpt.
dom är absolut inte känsliga eller lättförstörda på något sätt.
dom går tex som bevaknings och skyddshundar hätr nere...
en mycket trevlig och barnvänlig hund, som dessutom håller reda på "löst folk" som smyger runt knuten
med en boxer känner du dej alltid trygg

Då är boxer med på min lista över tänkbara raser! Ihop med clumbern.
Kikade på lite olika annonssajter och hittade schäfrar, pitbull, rotweiler, minihundar och diverse blandningar som alla fanns minst en skarp bruksras med i. Är folk verkligen så aktiva och bruksintresserade?

Hur är förresten boxern ihop med andra hundar? Min tik är väldigt social och har lätt för att umgås med andra hundar, särskilt andra tikar. Många hundar vi möter har svårigheter att umgås med andra hundar, särskilt de av samma kön.

Jag ska svara sedan, har inte tid med en lång utläggning just nu!
Ville bara visa en sådan snygg boxer hanne:

Fick syn på honom när jag tittade in på Mysslingens hemsida!
(får man förresten låna bilden som jag gjorde nu?)

Har mailat kenneln och jag får låna bilden om jag lägger till följande fakta:
Den snygga boxerhannen heter Camisail Fidelio, är importerad från Skottland till Mysslingens kennel.


Jag tycker att han är en riktig läckerbit!

säger bara...mmmmmm

Kan inte annat än att hålla med!

Hittade en helt ny annons på samma sida som jag tittat på tidigare. En omplacering av en ung boxerhane. Sisådär 10 mil härifrån och han var van vid både barn och katter. Vi ÄR sugna, men tänk om det inte är vad som fattas vår tik, hundsällskap. Eller tänk om hon blir värre, bråkar för att försvara lillmatte eller jag vet inte vad. Och trots att det var ett kraftigt reducerat pris på hunden så hade det ändå gjort ett hål i plånboken. Det är ju så mycket som pengarna ska räcka till. Och det känns hemskt om man skulle höra av sig till hundägarna och försöka pruta på priset. Prutar gör man på grejer, inte på familjemedlemmar. *suck* Vi kanske ska vänta ändå. Men när jag och lillan var ute för att fodra hästarna och lämnade hunden ensam inne så började hon yla och höll igång tills vi kom in. Säkert ylar hon de gånger vi t.ex. åker till affären också. Hon var hysterisk när hon var yngre. Jag kunde inte ens stänga dörren mellan mig och hunden när jag gick på toa. Vi övade jättemycket, men det blev inte bättre. Så när vi flyttade till landet skaffade vi henne en kompis och sedan var hon helt lugn att lämna själv. Inget ylande och ingen hysteri. Hon gick bara och la sig i soffan med sin väninna och där sov de tills vi kom hem.

RING!!!!!
du kan inte tänka" tänk om"
då får du aldrig klarhet i vad som fattas henne.
testa ett par dagar med den nya, så får du se.

där har du svaret
hör med dom om du kan få delbetala istället

Jag tror säkert att du får låna hunden på prov, om de tycker att ni är en lämplig familj. Det ligger såklart i deras intresse också att det funkar!
Nu ska jag prova länka lite för första gången. Här kan du läsa lite hur Boxern är:
Boxerklubben

Jag kan inte låta bli... Har någon tryckt på boxerknappen så är jag ostoppbar!
Måste bara visa en artikel som lasse Strömstedt skrivit. Och ni som har andra raser som favorit ras: Ta det med glimten i ögat!

Så svårt! I går radade jag upp plus och minus. De var ungefär lika många. Vi ska ju inte bara ha hund för vår skull utan också för hundens. Våran Ester är anpassningsbar, även om det skulle krävas att vi kastrerade en hanhundskompis för hon gillar inte påflugna killar utan blir sur.
Sen är det ju svårt att veta innan hur det blir med tid och pengar. Min man jobbar 75% och som lärare har han en del lov. Jag jobbar 60%, men som timvikarie så jag har ingen fast anställning. Maken jobbar dagtid och jag jobbar kvällstid så det är i stort sett alltid någon hemma. Hur det blir i framtiden kan man ju aldrig veta (fast heltid vill ingen av oss jobba, tid är värt mer än pengar). Sen har vi en 1,5-årig liten dotter som kräver en hel del tid. Alla dagar blir det inte en timmes rask promenad i skogen. Vissa dagar blir det trädgårdspyssel eller så går vi fram och tillbaka på gårdsplanen och stampar i vattenpölar. Kan en ung och aktiv hane acceptera det? Eller skulle han vantrivas? Om nuvarande barnfamilj säljer honom pga tidsbrist - kan vi då utlova att han får det bättre hos oss? Att skaffa en ung och aktiv hund och inte ha tid att aktivera och uppfostra honom är ju att köpa sig problem och onödigt lidande.

SÅ svårt!!! Och så är det ju pengarna...