För ett tag sen kom frågan upp hur ormbunksblad multnar. Det gör dom dåligt. Nu har jag snokat upp en möjlig förklaring. Jag pratade med en bekant som jobbar på Botaniska Institutionen vid Gbg:s universitet. Han kom ihåg att han läst en artikel om nåt sånt.
Vissa ormbunkar har ett intrikat försvar mot fiender. Det finns 2 ämnen i bladen, skilda åt av cellväggen. När denna går sönder blandas ämnena och ett enzym börjar tillverka cyanid!!!! Ett bra försvar mot betande djur. Skulle ämnena blandas av misstag gör det inget för ormbunken för den klarar sig ändå.
Han kom inte ihåg om detta gällde alla ormbunkar eller bara en del. Möjligen är inte detta undersökt. En som gör på detta sätt skall i alla fall vara Örnbräken. Intressant i sammanhanget är att man i Japan har ätit delar av örnbräken men det har visat sig att det kan ge upphov till magcancer! Strutbräken har ju i äldre tider använts som kreatursfoder men då har man torkat det först. Kanske cyanidproduktionen hindras på det sättet eller så finns inte funktionen hos denna art.
Jag kommer i alla fall inte att lägga ormbunksblad i komposten i fortsättningen, kvittar vilken art. Nu har jag inte gjort det på några år pga den dåliga förmultningen men nu har jag fått ett nytt skäl. Möjligen finns det fler förklaringar på svårförmultningen men denna räcker.
Allt som naturen producerar är inte ofarligt, allt som människan producerar är inte farligt.
Förresten har det kommit in en ny bild på strutbräken uppifrån på den virtuella floran. Taget av en verklig naturvän och naturkännare.
Den virtuella floran
