Jag jobbar på ett boende för psykist funktionshundrade. Det här är våra två terapikatter, Sippo och Måns, som bor på vår träffpunkt. Där finns det personal sju dagar i veckan, så katterna får omvårdnad varje dag. Dessa katter är värda sin vikt i guld, tänk vad mycket nytta djur gör i vården bara genom att finnas till. Det är Måns som ligger i soffan i dagrummet och Sippo som tar sig en siesta på försterbänken!

Vilka sötnosar!
Ja, det är helt otroligt vad djur kan få människor att öppna sig. Synd att det börjar bli sällsynt med terapidjur numera.. en väninna till min mamma arbetade tidigare på ett äldreboende, där fanns en katt som knallade runt bland de gamla och gosade än här, än där, det fanns alltid ett knä att ligga i. Många av de dementa verkade helt klara när katten var hos dem. Men så en dag var det en anhörig som tyckte att katter minsann inte hörde hemma i vården (trots att ingen var allergisk eller nåt sånt) och vips var de tvugna att göra sig av med den (en anställd tog hem den så den slapp iaf avlivas). Resultat? De dementa klev tillbaka in i dimman. Synd att en så billig och effektiv medicin inte fick vara kvar.

Visst är det så. Hos oss tävlas det om vem som får katterna i knät, och det stora (ofta enda) samtalsämnet är katterna. Deras avmaskning förra veckan följde alla som en spännande dokusåpa! Katterna har möjlighet att hålla sig i personalutrymmet där ingen stör dem, men där är de aldrig! De älskar all uppmärksamhet, tänk er 20 personer som bara vill gosa med dem! Till saken hör att katterna var övergivna och hemlösa tidigare.....
De har fått det så bra och de hjälper i sin tur andra. Det finns solskenshistorier.

Många ensamma "seniorer" borde skaffa katt!
Deras liv skulle förändras på ett otroligt sätt...

Ja, men endast förutsatt att de har någonstans att göra av katten om de skulle åka in på sjukhus/hem eller dö. MASSOR av katter avlivas eller dumpas varje år pga av att ägaren dött. Katten är ingen slit-och-släng-sak!!