Har du eget företag eller jobbar du som anställd?
Jag kan översätta texter till och från svenska och har (förutom att vara lärare) även tagit akademiska poäng inom språkforskningen.

I början var jag formellt anställd av olika förlag för varje enskilt uppdrag, och deklarerade ”inkomst av tjänst”. Men det verkade onödigt att köpa papper, pennor och datorer för skattade pengar, så i början av 90-talet ansökte jag om F-skatt utan att veta att jag därmed också fick en enskild firma. När sedan jobbet några år senare blev momspliktigt (6% kulturmoms), blev det faktiskt förmånligare då man kan kvitta bort momsen på allt man behöver i jobbet.

En del av mina kolleger drar sig för F-skatten och näringsdeklarationen, trots att de faktiskt skulle tjäna på affären. Nackdelarna är viss byråkrati och skatten som måste betalas varje månad även om man inte haft några inkomster. Man måste alltså ligga ute med pengar ibland, tills de kommer tillbaka nästa år.

Jag har faktiskt funderat på att öppna eget företag - med F-skattesedel .
Jag tror att det blir lättare att få uppdrag då. Har du en fast kundkrets eller tar du även ströjobb? Går det att försörja sig på detta?

Jag glömde berätta att jag har en kompis som översätter från svenska till sitt modersmål och hon påstår att det inte går att leva på översättning. Hon översätter allt men framför allt jur. och tek. texter. Dessutom är hon leg. översättare (kammarkollegiets översättarprov).
Så vitt jag vet är endast en liten del av översättarna legitimerade...hur viktigt är legitimationen egentligen?

Översättare är inte legitimerade, men jag har kolleger som är auktoriserade translatorer. Det är poänglöst i förlagsbranschen, men kan ge arbete åt domstolar eller kontraktstexter åt företag, där minsta fel kan resultera i skadeståndskrav.
Själv översätter jag uteslutande facklitteratur; från början i sådana ämnen som jag läst och arbetat med på universitetet, men efterhand på allt märkligare områden. Då har man också en skrivande bekantskapskrets som kan förmedla redaktörsuppdrag. Dessutom har jag en bakgrund som stabsredaktör i armén.

Det vore kanske skrytsamt att säga att det går att leva på jobbet, som ju började som en bisyssla. Sedan något år finns dock ett relativt hyfsat avtal mellan Förläggareföreningen och Författarförbundets översättarsektion. Svårigheten är snarare att få uppdrag som nybörjare. När man fått hyggliga recensioner (det händer ju att även översättare sablas ner på kultursidorna) flyter uppdragen in, det finns stipendier att söka och så småningom kommer arvoden för biblioteksutlåning och inläsning av talböcker.
Vidare hör det till att man helst inte ska tacka nej till ett uppdrag, även om man just då råkar ha fullt upp – då skaffar sig förlaget nya kontakter som konkurrerar om framtida jobb.
Det är ett fåtal förlag som dominerar, i synnerhet sådana som drivs av f d kolleger på universitetet. Men ibland kommer förfrågningar från helt nya; nyss var det en tidskrift där det brådskade med ett par artiklar.

Förlåt, jag menade auktoriserade...jag var såååå trött igår kväll!

Vilken tur att du har ett så stort kontaktnät som kunde förmedla uppdrag! Jag känner tyvärr inga sådana personer och blir hänvisad till att "ragga
upp" en tidning eller ett förlag, vilket är svårt för en nybörjare. Dessutom har jag hört att man inte får betald för text som man "redan har skrivit" och att inkomstbortfallen för en text kan vara upp till 25%. Stämmer detta?

P. S. De förlag som drivs av dina f d kollegor... kan jag få provöversätta en text åt dem? Skulle du kunna förmedla någon form av kontakt?

Det där med inkomstbortfall för skrivna artiklar känner jag dåligt till. Kulturskribenter i omgivningen blir antingen ombedda att skriva, eller också är de så etablerade att de kan räkna med att få in sitt material. (Själv skriver jag ibland gratis för de ideella organisationer jag är med i.)
Alla förlag blir överhopade av önskemål om att få översätta eller läsa korrektur, i synnerhet på högskoleorter med akademikerproletariat. Och många förlag är små och har så knackig ekonomi att förläggarna själva inte kan ta ut någon lön. Det går inte riktigt till som du tänker dig att komma in i nätverken.
Vill du ändå försöka, borde du leta upp någon oförtjänt bortglömd författare, gärna på ett ovanligt språk som du är rätt ensam om att behärska. Sen vänder du dig till något större förlag med skönlitteratur på programmet, anslår en entusiastisk ton och tycker det är synd och skam att vdb inte blivit utgiven på svenska – om så erfordras kan ju du göra det åt dem.
Av och till måste den akademiska kurslitteraturen förnyas; om du följer utvecklingen i ditt eget ämne, vet du vad som skrivs och vad som kan behövas på tillräckligt många institutioner för att en utgivning på svenska ska bära sig ekonomiskt. Många ämnen har i så fall div. stiftelser och fonder som även kan ge stöd för översättning. Och dina gamla lärare, som har kontaktnäten, vet ju redan vilka uppsatser du skrivit etc.

Akademikerproletariat?????

Nej jag är inte så naiv att jag inbillar mig att det är lätt att komma in i branschen. Mina gamla lärare har inget behov av att översätta sina alster till mitt språk - inom språkforskningen skrivs det mesta på engelska.
Tyvärr behärskar jag inga ovanliga språk men jag vet att jag kan översätta och att jag jobbar efficient. Jag har hört talas om unga översättare som rotar fram en författare för att göra en gratisöversättning - men so vitt jag vet leder detta sällan till fler uppdrag. Men det är klart...jag skulle kanske kunna översätta trädgårdslitteratur till eller från svenska...men frågan är hur jag ska gå tillväga (jag tänker högt !)

Möjligen ett litet missförstånd. Dina gamla lärare kan behöva översätta utländska kursböcker för att använda dem i sin undervisning. Dagens studenter, i synnerhet på grundnivåerna, gnäller om de åläggs att läsa böcker på danska eller norska, ofta rentav när det gäller engelska. Och tyska eller franska ska vi bara inte tala om, trots att det var en självklarhet för en eller två generationer sedan. De försämrade skolkunskaperna har i den meningen skapat ett behov av översättare. (Vill minnas att vi hade Saussure och Chomsky då jag själv läste språk på 70-talet; en del översättningar är nu så gamla att de borde göras om.)
Trädgårdsböcker är en utmärkt idé, kanske inget för de förlag jag känner bäst till, men marknaden verkar ju omättlig – det syns i reatider.

Tyvärr! Kurslitteraturen i mina ämnen skrivs antingen på engelska eller tyska. Litteraturen behöver inte översättas - för att klara studierna krävs av studenterna att de har gedigna kunskaper i dessa språk!

Utmärkt. Så borde det vara överallt (även om jag såklart kan beklaga det för din del). Men leta reda på lite nyskrivna trädgårdsböcker via nätet – på Amazon kan man få recensioner direkt från läsarna – och tipsa de stora förlagen. Säg bara inte upp dig från din nuvarande tjänst förrän det går runt av sig själv…

Nej, jag ska inte säga upp mig... jag har ju en fast anställning - men jag känner att jag måste göra en radikal kursändring och det snart!

Jag har kommit till en punkt i livet då jag inte längre kan blunda för hur framtiden kommer att te sig om jag fortsätter i de gamla banorna.

Livet som lärare kändes rätt när barnen var små, men nu vill jag börja satsa på mig själv och förverkliga mina ideer. Jag känner att jag inte har mer att ge eleverna och har börjat tröttna på yrket. Det är heller inte rätt gentemot eleverna som har rätt till en lärare som brinner för sitt yrke. Jag har nog fått en överdos av ungar

!

Funderingarna kring översättaryrket har funnits länge men jag har aldrig gjort slag i saken. Tankarna kring vad jag vill jobba med har farit runt runt ...mina stora intressen är litteratur, trädgård, esoterik och djur.