Jag tycker odla är ett kunskaprikt och brett forum så det vore intressant att veta hur folk här har blivit trädgårdsintresserade och hur man inhämtat sin kunskap.

Personligen är jag pinsamt feg efter att ha dödat en kroatisk ros genom att plantera den i zon 5. Jag önskar att jag vore mer "learning by doing" istället för att rådfråga och läsa.

Jag har vuxit upp på landet och odlat mer för konsumtion än skönhet, funderade förr på att bli hortonom men beslöt mig för att ha trädgården som intresse och något annat som förpliktelse.

Jag har läst ett antal poäng växtfysiologi på universitetet, men där sysslas det mest med celltyper, genteknik och växthormoner. Har även sökt kursen i floristik och faunistik till sommaren, men kommer nog inte hinna gå den. Jag är urusel på att känna igen växter för övrigt

Vad är ni för några?

Jag är iofs mest intresserad av det som går att odla för att förtära i någon form. Men intresset är nog en kombination av min uppväxt på landet då föräldrarna som ett resultat av arv och tradition (mammas släkt från landet) och gröna vågen inspiration odlade en hel del mat. Nu köper de all mat i affären Sedan har mitt naturintresse bidragit till att jag försöker odla massa konstiga saker hemma med varierande resultat. när jag läste växtsystematik så intresserade jag mig för kulturväxternas ursprung och har försökt att odla lite olika tropiska frukter hemma.

Lycka till med floristik& faunistik i sommar. vilken högskola har du sökt till?

Jag hade när jag orkade räkna senast 625 kryss i Krok& Almquist, svensk flora. Men jag tycker fortfarande inte att jag kan någonting, jag funderar på att gå om den kursen någon gång.

Blev intresserad när vi köpte hus på landet och blev med egen trädgård.

Kunskap hämtar jag genom böcker, Odla och vänner och bekanta som vet mer än mig (fast numera brukar de fråga mig istället )

Jag blev intresserad när jag flyttade från lägenhet till hus. Dessutom fick jag i samma veva som hus även en sommarstuga med väldigt stort utrymme för alla möjliga trädgårdsprojekt. Förrutom möjligheterna med stort utrymme så har jag även min svägerska som granne i stugan som också är väldigt intresserad av trädgård. Oss två tillsammans gör att våra respektive försöker hålla sig så långt ifrån oss under sommaren fför att inte råka ut för våra ideér. Kan väl även skriva att vi har hittat ett växthus på 40 kvadrat som vi försöker övertala våra karlar att vi verkligen behöver. Det är gratis dessutom men vi får väl se hur det går. Men jag kan nog redan räkna ut att om ägaren till växthuset släpper iväg det så kommer det nog att vara i våra klor till sommaren, med eller utan hjälp.





Min kunskap om trädgård hittar jag här på odla,i tidningar,i böcker och av vänner!


/ Susanne

Jag har alltid odlat tror jag fick min första egna odlingsplätt när jag var runt 4år.

Sedan hände allt av bara farten

Pluggade till florist
Pluggade till trädgårdsarbetare
Pluggade till trädgårdsingenjör

Och odlade, och odlade, och odlade.

Trädgårds och odlingsintresserad har jag väl alltid varit.
Det började med 4H redan i småskolan... vi odlade både blomster och ätbart
Inspektören kom med jämna mellanrum och kollade odlingarna
och betygsatte dem.
Skön känsla när man fick beröm för väl utfört uppdrag =
lyckad odling.

I vuxen ålder flyttade jag norrut med inte så goda odlingsmöjligheter
men jag försöker så gott jag kan att få fina blomrabatter.

Fick min "Trädgårdknäpp" efter en olycka med skallskador, vilket förklarar en del... blev besatt, läste allt om trädgård inte minst här på odla. Men min bibel är "Din trädgård" av Karin Berglund, den har hjälpt mig praktist genom dom första åren då jag var helt novis.
torvan

Fick nog jorden med i blodet, pappa trädgårdsingenjör, faster trädgårdslärare och frösådder o planteringar hela uppväxten. Hade bruna fingrar o tog död på allt innan jag flyttade till egen lgh och hade rumsväxterna som enda sällskap. Flyttade till hus o fick ett litet växthus när jag fyllde för 10 år sedan, då bröt det riktiga intresset ut och är numera en kronisk åkomma som jag lär få leva med . Är nu inne på mitt tredje hus som vi äger och har nu plats o möjlighet att göra som jag vill (nästan) med tomten o mitt nyinskaffade växthus.

Har lärt mig mycket genom att iakkta pappa, läsa massor av böcker o hämtat inspiration från tv o tidningar, "trädgårdsporr" som pappa kallar det....
Får mycket ideer o tips o kunskap här från Odla, även om man inte skriver så mycket inlägg själv så lär man sig genom att läsa andras.

Har gått med i trädgårdsamatörerna där det finns hur mycket kunskap som helst att införskaffa ifall man vill och där kan man träffa likasinnade.

Har även "smittat" svägerskan o bästa kompisen så jag har ngn att diskutera mina planer med.

Jag har alltid haft en böjelse för att se gröda gro och växa och det finns inget som får mig att må så bra som att gräva, så och ”rensa ogräs”. Jag är övertygad om att det finns ett ”avstressande” ämne i jord som verkar under naglarna på vissa människor.

Förmodligen är det bondeblodet i mig som gör att jag så gärna vill så.
Jag är ”bonnjänta” men jordbruket lades ner när jag var 8 år. Sedan dess har jag bott i sta´n, i lägenhet och haft dåliga/mindre bra förutsättningar för att få stoppa ner små frön.

Otaliga är de försök till odling men det har alltid stupat på ljuset. Det har till och med hänt att jag beställt frö bra för att få känna känslan av att sitta och titta i frökataloger och drömma om den perfekta rabatten. Med olika ”nödlösningar” och entusiasm har det ändå gått att så tacksamma ettåringar.

Förra året flyttade ”den yngsta” hemifrån och då kunde jag äntligen få köpa den lilla lägenheten med uteplats så nu har jag ca. 8-9 m2 rabatt i stan som är ”kökfull” med plantor. Ni kan ju gissa hur den ser ut när precis allt ska få plats.

Jag har (enl. omgivningen som har små krav) vad man kallar ”gröna fingrar”, fast egentligen så gäller det bara att försöka komma på hur växten ifråga ”vill ha det” och försöka efterlikna det så mycket som möjligt.

Det här är första året som jag har möjlighet att fröså perenner och hittills verkar det lovande. Man skulle kunna säga att jag i år ”kommit ut”.

Jag har också ”del” i en väldigt havsnära fritidstomt och den kräver verkligen sin man/kvinna.

Min kunskap får jag genom odla.se (en ovärderlig kunskapsbank), litteratur och sunt förnuft.

Här vill jag passa på att rikta ett stort tack till alla er på odla som engagerar er. Stort eller smått det tar aldrig lång tid att få vettiga svar.

/Anki

Jag är ursprungligen en äkta asfaltsblomma. Uppvuxen mitt i sta'n.
När vi köpte vårt första radhus med lite tillhörande tomt, planterade jag — och tog död på — åtskilligt.
Men hus för hus, steg för steg har jag lärt mig att jobba med naturen istället för emot den. Och intresset växte.

Mest växte det nog när jag fick cancer för ett par år sedan. Långa behandlingar och långtidssjukskriven... Då började jag planera min trädgård istället för att sätta ner en växt här och en där. Eftersom de fysiska krafterna tröt, läste jag på om växter istället. Och hittade Odla.nu!

Jag har alltid varit väldigt aktiv och dessutom kreativ.
Hade alltid tusen saker på gång samtidigt och trivdes
med det.

1990 fick jag plötsligt märklig värk i kroppen som inte
avtog utan bara blev värre och värre. Till slut konstaterades
kronisk inflamation i mina "gångjärn".

Jag föll platt fall från solen ner till den djupaste depression.
Omedvetet letade jag väl efter plåster, både för själ och
kropp.

I samma veva blev vi "hustomtar " på en hembygdgård
och då "fann" jag att det var en lisa att vara ute i träd-
gården och pyssla med det som växte.

Jag började prenumenera på nåt som heter
Lyckas Med Trädgården, läste allt annat jag kom över
och fann förra året Odla.

På den vägen är det. Nu är trädgården sen många år till-
baka min absoluta medicin .

Mitt började i exakt det ögonblicket jag drog upp mitt första ogräs i vår nya trädgård. Innan dess hade vi bott inne i stan med inglasad balkong och även om jag hade massor av sommarblommor så var det inte förrän jag fick min alldeles egna trädgård som jag blev biten på allvar. Och värre blev det när jag upptäckte rosorna skönhet och hur fantastiskt kul det var att dra upp egna plantor... Min kära sambo bara skakar på huvudet åt min besatthet men är samtidigt glad över att jag har hittat något jag brinner för.

Kunskapen har jag hittat i böcker, på nätet och som så många sagt före mig, här på Odla. Men jag är låååångt ifrån fulllärd och kan inte på långa vägar så mycket som många andra här men jag tycker trädgård är det roligaste jag vet så jag lär mig under resans gång så att säga! Frågor om det mesta lär jag nog leverera ett tag till här på Odla!

Ha det gott!

Samma här Problemet är bara att jag är en impulsmänniska och brinner för mycket men det mesta tröttnar jag på efter en liten stund. Trädgårdsintresset har dock hållit i sig i flera år nu och känns inte som det håller på att svalna heller...tvärtom

Jag vet inte när det började eller hur, men jag skyller på en del nyfikenhet, en del nybyggaranda och en del skaparglädje Jag tror att en örtabok av Marguerite Walfridsson har haft ett finger med i spelet, samt min mormor som gav mig denna örtabok för länge sedan.

Mitt äkta trädgårdsintresse väntar jag fortfarande, efter 25 år, på. Jag är nog mer teoretiker än praktiker när det gäller trädgården. Då och då slår det till och jag försöker mig på något. Tyvärr tryter lusten efter ett tag eller så kommer det ngn ohyra i det nyplanterade.

Men skam den som ger sig - varje år så här dags kryper någon sorts trädgårdslust fram. Tur att dom som hade huset före oss satte tåliga perenner. De flesta lever än.

En annan bra sak är att mördarsniglarna bara passerar tomten. Dom hittar inga godsaker. Första året med smultronen i krukan ute på tomten kröp dom upp på kanten för att mumsa men möttes av den myrstam som bosatt sig i krukan . Snigel + myra = inte bra för snigeln.

Jag älskar att läsa så jag läser och läser och läser ännu mer! Under vår och sommar köper jag nog varenda trädgårdstidning och jag har fler trädgårdsböcker än jag vågar räkna...

Hur intresset uppstod då... Jag vet inte egentligen utan har mest antagit att det har med åldern att göra, lite tantvarning så där. För tio år sedan, någon gång runt dryga 25 så började jag ledsna totalt på lägenhet och ville plötsligt bo med trädgård. Sola och grilla, visst, men jag ville verkligen plantera och påta. Helt okarakteristiskt och otippat för min del men jag märkte att mina vänner i samma ålder kände likadant. Så rätt länge tänkte jag att det var någon slags åldersrelaterad åkomma men de andra ligger ju hästlängder efter min mani så det är nog inte hela sanningen.

Jag har alltid tyckt om att vara ute och gillat att pyssla med olika saker, gillar vackra saker. Trädgården förenar ju allt det, uteliv, pyssel och det estetiska så trädgårdstokeriet är väl på så vis den optimala hobbyn för mig. För jag har INTE fått något trädgårdsintresse med modersmjölken! Mina föräldrar har i och för sig villa men trädgården var alltid ett nödvändigt ont för dem. De hade lika gärna kunnat lägga trall över hela stället. Deras uppfattning och odlande är Blåkorn till rosorna och Kombigödsel till gräsmattan. Men visst är det häftigt hur man förenas av ett gemensamt intresse som trädgården oavsett hur man funnit det!

Jag har nog ursprungligen trädgårdsintresset från mormor som släpade mig land och rike runt för att ränna i örtagårdar och botaniska trädgårdar. Ville i unga år bli trädgårdsmästare men detta föll i träda när man kom upp i mellersta tonåren och skulle passa in i facket som en tuff kille. Har trots detta alltid haft mängder med krukväxter hemma och när jag bodde i lägenhet så hade vi alltid den grönaste balkongen. Dock köpte jag allt i handelsträdgården och bara satte ner det i mina krukor hemma på balkongen. När jag var o hälsade på morföräldrarna i deras stuga så låg jag bredvid mormor i rabatten och blev skitig!
Jag kommer ännu idag ihåg den exakta lukten på Visingsö Örtagård. *suck*

När vi sedan flyttade till eget hus så fick vi en tråkig trädgård med en stor gräsmatta och lite buskar. Nu har vi bott här i 13 månader och detta blir alltså andra året vi går in på i vårt hus. Mycket har ändrats redan och mer blir det i sommar även om tjejen drar lite i handbromsen nu för att jag inte ska förvandla hela trädgården. Barnen måste ju få ha lite lekyta också.

Kunskap, det lilla jag kan har jag lärt mig antingen genom min mormor, här på forumet av alla kunniga människor eller via trädgårdsböcker och trädgårdstidningar som jag konsumerar i stora mängder. Jag har köpt i snitt 2 böcker per månad och prenumerar på 4 trädgårdstidningar.

Har nog mitt trädgårdsintresse i blodet...för jag kan inte komma ihåg när jag inte odlade nåt...mer än en period i tidiga tonåren..
Köpte begonior för veckopengen när jag var liten och förökade Saint Paulior när jag var så där 6-7 år..
Grönsaksland var nåt man hade bara och när jag fick "egen" trädgård 18 år gammal var det första jag gjorde att så timjan och salvia...det blev några långa bleka stänglar som avled ganska snart men lusten att peta frön i krukor hade väckts på allvar..
Lär mig främst av att jag är lyhörd för allt som intresserar mig..då snappar man saker överallt..
Jag läser inte så mycket i trädgårdsböcker utan har dem mest för att söka information när jag behöver..och man lär sig mycket här på odla och i andra forum..är också med i en grupp som träffas en gång i månaden och bara pratar trädgård..nästan..
Sen gör man ju en massa misstag också och förhoppningsvis så lär man sig en delav dem...

Först trodde jag länge att mitt trädgårdsintresse vaknade på en natt men senare har jag insett att det var den naturliga förlängningen av inrednings-och renoveringsarbeten inomhus. Jag bara måste pyssla hela tiden och då hemmet var "klart" flyttade jag helt enkelt ut...

Trädgårdskunskap? Först trial-and-error. Och sen mera trial-and-error....

Till slut insåg jag värdet av kunskap och började läsa om odling från grunden. Näringsämnen, PH-värden, skuggtålighet, förökning...
Jag plöjde igenom allt jag bara kunde hitta.
Och såg jag någon lyckad rabatt som jag gillade kollade jag hur den var planerad och planterad.
Frågade och frågade - i ett skede fick de lokala trädgårdsmästarna en pinad blick då de såg mig...
Idag tycker jag att jag får de allra bästa svaren här på Odla!:wub:

Nu känns det som om jag har kommit ett steg vidare. Jag satsar mera på vissa arter och på att lära mig så mycket som möjligt om just dem.
Rosor och pioner är på gång. Iris och gräs ska jag börja med i vår. Magnolior kliar alldeles rysligt i fingertopparna.
Det är nästan helt forumets förtjänst eftersom det är så otroligt inspirerande och intressant att läsa inlägg av dem som har specialkunskap om något.

Och så samlar jag på variegerat, marktäckare, ormbunkar, hostor och klätterväxter.
Där söker jag kunskap på nätet och plantor utomlands på resorna...

Suck, nu började jag avsky de där drivorna som aaaaaldrig vill smälta...
Jag vill ut och böka!!!!

Mulle

Jag skyller allt på mamma. Tultade efter henne i trädgården så snart jag kunde gå, och hade min första egna rabatt när jag var 5, kanske tidigare...

Då var det sommarblommor (krasse och solrosor) och lite egna morötter som gällde. Det där har väl lixom bara vuxit med åren - nu känns det som att det kanske är mest jag som huserar och domderar i mammas trädgård... Det _kan_ ju också ha nåt att göra med att jag utbildar mig i ämnet och att mamma med åren blir allt tröttare på allt vad trädgårdsarbete heter...

...men intresset har smugit fram, lite värre blir det för varje år som går... Från början gillade jag nog mest krukväxter, solrosor och dammar - den första byggde jag när jag var 6-7 år - då anpassad för mina leksaksdinosaurier, och den andra nåt år senare främst tänkt för grodor...
Det finns helt klart fördelar med att växa upp på landet och ha lov att gräva lite varstans när man är liten...

Carren, har du läst Claras trädgård av Clara Block Hanes? Jag tror du kommer att känna igen dig!!

Själv så var jag intresserad av blommor när jag var liten (mest ängsblommor och kattfötter) och sådde krasse och fruktkärnor och annat hemma. Med inspiration av Linnea planterar och Linneas årsbok. Hemma odlade pappa potatis, rovor och morötter och mamma sådde tagetes. När jag blev vuxen flyttade jag från hyrda rum, studentrum, lägenheter utan balkonger och längtan efter en balkong eller odlingsplätt bara ökade. Jag började köpa trädgårdsböcker och gå på plantskolor och fantisera. De sista två somrarna med lägenhet utan balkong var jag helt sjuk av längtan.

I år möter jag våren med en egen trädgård för första gången!

Jag håller med Carren "Trädgården förenar ju allt det, uteliv, pyssel och det estetiska så trädgårdstokeriet är väl på så vis den optimala hobbyn för mig." Precis så är det för mig med!

Carren, har du läst Claras trädgård av Clara Block Hanes? Jag tror du kommer att känna igen dig!! (Får inte till citaten nu)


Jodå, det kan du ge dig på att jag har. Flera gånger till och med för jag gillar verkigen den boken. _Kan_ ju bero på att jag känner igen mig men bara liiite, jag är ju betydligt mer sansad...

För min del ligger det nog i blodet redan när jag var i 6 årsåldern började jag odla penséer i krukor på balkongen, sedan tilltog det och blev värre, men det bästa sättet att lyckas är att misslyckas slukar även det mesta i tidningssväg som handlar om trädgård.
krister

När jag var liten var jag hos farmor och farfar varje sommar. Farfar älskade sin kolonilott passionerat. Det var riktiga koloniträdgårdar med små hus där man faktiskt bodde hela sommaren. Varje morgon gick farfar sin runda med trädgårdskorgen och plockade vissna petunior, klippte lite här och där. Gräskanterna skars raka efter snöre man spännt upp. Till lunch gick man ut i trädgården och hämtade potatis, vaxbönor, gräslök, persilja, morötter, rädisor mm. I trädgården fanns äpple, päron, hallon, jordgubb, krusbär, vinbär, plommon...

Nu när vi fått eget hus har jag insett att jag drömmer om den där trädgården. Skönhet och godis i ett liksom. Men jag har inte farfars gröna fingrar. Så jag provar mig fram enligt metoden survival of the fittest. Det som överlever behåller jag

Jag vill inte ha den snörräta trädgården utan en mer vildvuxen oas där växterna breder ut sig på eget bevåg. Är för närvarande låååångt ifrån mitt ideal i min traditionella svensson-trädgård, men vänta bara...

Har gillat krukväxter sen jag flyttade hemifrån. Men blev intresserad av trädgård när jag flyttade till en lägenhet med till gång till trädgård. Nu har jag ju köpt hus och ser verkligen fram emot att lära av både misstag och framgång hur just jag ska göra.

Kunskapen har jag fått genom böcker och odla.nu

När jag var liten var blommor och växter mitt stora intresse. Vi kan ta ett exempel från när vi skulle till Öland för första gången. När vi åker på en stor, trafikerad väg ropar jag plötsligt:
- STANNA, EN OVANLIG BLOMMA!!!
- Är du inte riktigt klok??? Frågar min moster vid ratten, som märkligt nog har fått för sig att det även finns annat än blommor på Öland.
Detta intresse för växter breddades senare till att omfatta allt i naturen, men har hela tiden funnits med. Mest har det gällt vilda växter, eftersom jag fram till för fyra år sedan bodde i en lägenhet och inte kunde ha så mycket odlingar. Intresset för odling väcktes ordentligt när jag flyttade till ett hus på landet. Genast började jag drömma om ett naturparadis - den gamla gräsmattan skulle bli blomsteräng, fågelholkar skulle sättas upp, en liten damm skulle anläggas, buddlejabuskar vid berget i ängens bortre kant skulle locka fjärilar och humlor liksom backtimjan i ett litet stenparti och lavendel i blomlådorna utanför fönstren. Efter fyra år är dessa projekt "färdiga" men kan naturligtvis utvecklas och förbättras. Jag är intresserad av det mesta i växtväg, och även om jag knappast är någon expert på sådd och odling provar jag nya sorter varje år - som vanligt har jag nu betydligt mer än jag har plats till. En del av sådderna hamnar i mina rabatter, annat säljer jag på växtmarknader hos olika trädgårdsföreningar jag är med i. Det är kul att läsa trädgårdsböcker och prata med folk som kan, men mycket har jag också lärt mig genom egna försök.

Olle

För mig vaknade mitt odlingsintresse efter att ha lyckats över förväntan med enkla men goda saker som smultron och tomater på balkongen. Den riktiga längtan efter gräs under fötterna och jord under naglarna, kom när jag märkte att jag inte fick plats på balkongen längre.

Så efter ha bott i lägenhet sen jag flyttade hemifrån, innan dess uppvuxen i villa med odlande föräldrar, så insåg jag att det nog var dags att flytta ner på marken och se vad det innebar att kunna odla på större ytor.

Köpte huset av ett dödsbo och tomten var väldigt vildvuxen, men det fanns spår överallt om att de som bodde här före mig hade lagt ner mycket tid och kraft på odling innan deras ork tog slut.

Lär mig genom att testa, tittar hur andra har gjort när de lyckas/misslyckas, surfar runt här och på andra ställen och frågar massvis så fort jag fastnar.

Snart bott här i två år, så lite känsla börjar jag få, men har misslyckats en hel del också så klart.

Mitt intresse har jag tveklöst fått från min farmor. På den tiden jag var barn var inte utbudet av fröer tillnärmelsevis lika stort som idag. Men jag kommer ihåg att farmor sådde krasse varje år, gula och röda. Dessutom hade hon en fantastisk glasveranda full med pelargoner och jag kommer särskilt ihåg dom engelska. Jag tror att intresset bottnar i känslan av harmoni när farmor gick där och pysslade med sina kära blommor. Som barn var nog den känslan viktigare än själva blommorna, men den la grunden till hela mitt intresse.