Vår gamla gubbe Kalle ska få komma till sällare jaktmarker idag. Ringde veterinären och frågade om det gick bra att han får vara kvar i bilen, han är livrädd för veterinären och jag tycker inte att hans sista stund i livet ska gå i skräckens tecken... Det var inga problem det.

Kalle har uppnått den aktingsvärda åldern av 10 år och 4 månader. Han skulle säkert kunna bli ännu äldre, men jag tycker att det inte är ett värdigt liv han har längre, han som inte orkar springa längre och inte vill gå långpromenader för hans dåliga ben. Då tycker jag att jag gör orätt mot honom genom att låta honom lida. Visst har han fortfarande bättre dagar, men ändå...

Det kommer att bli tomt här, fast vi har 2 hundar till...

Ååååh....Anne R....
Så sorgligt.
Det är så svårt, så svårt att ta såna här beslut då det gäller ens älskade husdjur.

Tänker på dig.

Kramar.

Har varit i samma situation och vet hur ont det gör att behöva fatta beslutet, tänker på er...

Det är balnd det svåraste som finns, att ta bort ett älskat husdjur.
Du är stark som gör det och som även ser till att han inte behöver traska in till veterinären när han är så rädd.

Känner med dig.

Ta hand om er denna sista dag tillsammans.
Vilken fin hund, och vad många härliga år ni fick vandra tillsammans på samma vägar i livet.

Vad jobbigt det är när man måste ta det beslutet

Fast du gör rätt och så skönt att han slipper gå in till veterinären.

Jag skickar en tröstande kram

Do not stand at my grave and weep...
I am not there, I do not sleep.

I am a thousand winds that blow,
I am the diamond glints on snow,
I am the sunlight on ripened grain,
I am the gentle autumn rain.

When you awake in the mornings hush,
I am the swift upflinging rush...
of quiet birds in circling flight,
I am the soft star-shine at night.

Do not stand at my grave and cry...
I am not there... I did not die...

Tänker på dej!
Tröstekramar

trots ert svåra beslut. Tänk på att du gör det rätta för din älskade hund.
En ansvarsfull husse och matte tar dessa svåra beslut för att de älskar sina djur.
Är av stor beundran för er att ni fattade detta beslutet trots allt. Har sett några få som skall behålla sitt djur så länge som möjligt bara för sin egen skull och det är inte att tänka på sina djur om de har stora plågor eller vad det nu kan vara.
Tänker på er.

Usch, usch va´jobbigt

Tack alla!

Nu är det klart. Det gick oväntat bra. Kalle har alltid varit väldans sprutädd men nu hade vi sådan tur att det finns flera katter på gården där veterinären håller till och dom var där runt bilen. Kalle var bara intresserad av dem och märkte inte ens den lugnande sprutan. Så blev han trött efter några minuter och fick lägga sig i mitt knä för att sova innan han skulle få överdosen.

Jag var så vanlig som jag bara kunde ända till han somnat, så han hade inte en aning om vad som väntade. Förut trodde jag att djuren kände på sig vad som var på g, men nu tror jag att det är så att dom märker att matte/husse är orolig och ledsen och därför blir dom oroliga. För nu var Kalle precis som vanligt hela tiden. Det känns bra att han fick ett värdigt slut och slapp vara orolig och rädd.

Fast vi är ju ledsna och nere här hemma så klart även fast det känns som att det var rätt beslut.

Tur att man har fler hundar så att tomrummet inte känns lika stort...

Åhhh... jag är så ledsen för din skull...

Men det var skönt att det gick så bra ändå.

Tänker på dig!:wub:

Står inför samma sak när som helst.... vår gammelkille är 13,5 och det är förmodligen dags snart. Jag vill bara inte ringa det där samtalet....

Jag är ledsen för din skull! Tur att du har fler djur att ta hand om! Jag vet hur du känner dig...vår gamla katt gick över regnbågsbron i höstas....vi har en ny katt nu men det känns som om han är kvar hos oss. Igår såg jag ur ögonvrån hur nånting hoppade upp på matbordet, men nar jag vände på huvudet så var ingenting där...dottern säger att hon upplever samma sak...så nu har vi en "spökkatt" och en levande dito

Fint att allt gick bra och att Kalle fick en värdig avslutning. Alltid lika svårt att ta beslutet och lika sorgligt efteråt.
Anki

En stoooor tröstekram!
Mulle

Är så ledsen för din skull.
vet precis vad du går igenom nu...
tröstekramar i massor....

Jag förstår att det måste vara ett jättesvårt beslut att ta. Men samtidigt det enda rätta. En stor kram till dig för att du tog det beslut du tog och satte Kalles behov främst.

Stackars. Tänker på dig. Min hund ska aaaaldrig dö... Får ont i magen när jag tänker på att han inte kan leva jämt.

Usch vad tråkigt... var i samma situation i nov och vet hur jobbigt det är.

Sorgligt men rätt beslut,tur att det finns flera hundar.Kalle fick ett värdigt slut.Jag vågar intetänker tanken att Olivia ska lämnar mig,men hon är 14 år frisk och pigg men hur länge vet jag inte.
I dag fick hon upp ett harspår så hon och matte "jagade" hare i skogen,jag släppte henne naturligtvis inte,det är inte jaktsäsong.
Hon är en pensionerat drever.

Det är så sorgset att förlora en fyrbent vän även om man redan visste från början att så skulle ske .... min tröst har varit att jag gett hunden ett bra liv med omsorg och kärlek... och att hunden gett mig så många goda och glada minnen som jag ändå inte skulle vilja vara utan trots att jag visste ....
Tröstekramar från mig

Jag skickade min ahästar till de gräna ängarna i höstas.

Trots sorgen så är det ändå skönt att veta att man gjorde rätt mot djuren

ja jag har svårt att ens skriva här då minnena kommer över mej
men jag tror man fattar rätt beslut om den som ska vidare
öven om de gör fruktansvärt ont

Åh, vad jobbigt, tänker på er. Tröstekramar!

Tack alla! Nu har det gått en vacka och det känns inte som att något saknas längre. Begravningsplatsens ansvarige ringde i går och berättade på ett ungefär var Kalle fick sin viloplats ute på djurkyrkogården. Ska dit och lämna en blomma så småningom.

Hela altihopa har varit mycket lättare än vad jag trodde att det skulle vara, visst har jag varit ledsen, men ändå inte på det viset jag trodde att jag skulle vara. Att lilla Ninnitösen kom hit bara någon vecka innan har nog gjort sitt där... Hon tar enorm plats här hemma trots sin litenhet... En riktig knähund som pockar på uppmärksamhet hela tiden.