Hej

Sitter här och väntar på att min mamma ska ringa från USÖ om att jag skall hämta hem henne. Hon ringde vid 11-tiden då var pappa på röntgen.
Pappa hade böjt sig framåt och hade oturen att ramla i förmiddags och bröt lårbenet, vet inte ännu hur allvarligt det är men i hans ålder är det problem.

Han är 87 år, har genomlidit 3 st hjärtinfarkter, för 2 år sedan var han nästan död och låg i respirator i några dagar men repade sig otroligt nog. Han är ballongsprängd en gång, men sedan går det inte att göra mera för hans ådror är så igenkalkade så några mera operationer görs det inte om det skulle hända något mera med hjärtat. Har bara 1 och en ½ lunga efter operation av TBC 1959-60. Har kärlkramp också. Äter hjärtmedicin och inhalerar astmamedicin.
Får hoppas det går bra.

Fy vad jobbigt...jag förstår att du är orolig...ett benbrott är ju inte"bara" i en så aktningsvärd ålder som 87 år..men det verkar ju som om han har gott läkekött..så det går förhoppningsvis bra denna gång också..
Kramar om dig lite

Usch Inga, så tråkigt
Lårbensbrott är ett problem i hög ålder, men jag håller tummarna att det går bra för honom

USÖ kan jag möjligen tolka som UniversitetsSjukhuset Örebro och i så fall är du åtminstone inte jättelångt ifrån dem. Din mamma behöver antagligen ditt stöd och hjälp när han är på sjukhuset.

Håller tummarna

Ojj...det var inte lite heller, och så ett lårbensbrott på toppen av allt.
Håller tummarna för att det ändå kommer att gå bra.

Har just kommit hem efter att ha hämtat min mamma. Jo det var lårbensbrott och han ska opereras imorgon. De ska sätta in spikar, men doktorn hade sagt att det låg så fint så vi får hoppas det går bra.
Är lite orolig för sövningen men jag läste på nätet att man gör ofta ryggbedövning och då är det lite bättre för hans del tror jag. Frestar väl inte på hjärtat så mycket efter vad jag förstår.

Det jag blev lite arg på var att de hemsamariterna eller vad det nu heter som kom när mamma larmade lyfte upp honom och satte honom på en stol.
Det tyckte jag verkade underligt om nu en gammal man ligger och säger att det gör ont i benet och ambulansen var på väg. Vad tycker ni som eventuellt jobbar inom vårdyrket eller hemtjänsten. Det kunde ju förvärra skadan men det verkar ju inte ha gjort det och det var ju tur.

Det låter bra att den ligger fint , och blir han epiduralbedövad påverkas hjärnan mindre , vilket är nog så viktigt, som hjärtat , för en gammal man
Håller en tumme , men det verkar som om det kommer att gå bra
Viktigt med att bubbla i blåsröret ofta efter op .. träna lungorna o komma ur sängläget fort

K

Förstår att du är orolig, med all rätt men så farligt är inte ett lårbensbrott.

Första gången min svärmor råkade ut för detta var hon 88 år, tog inte så lång tid för henne att komma tillbaka.
Nästa gång, några år senare, vart hon tvungen att permanent använda en krycka men egentligen var det ju inte så konstigt i den åldern - 90 +

ingrid

Ledsen igen och kan inget göra.
Min pappa kom hem i måndags efter färdigbehandlat lårbensbrott vid ortopeden. Operation verkade ha gått bra förutom att han inte ville och orkade att gå, men hem skulle han.
Hade behövt komma till rehapavdelning först men se det gick inte han skulle hem.
Klockan 09,00 idag ringde min mor då hade han svimmat när samariterna var där och tog upp honom för toabesök så ambulansen var på väg. Har just nu ingen aning om hur det är men pratade med en av samariterna och han var vaken men pratade inte.
Själv är jag ju sjuk och kan inte åka in och vara min mammas stöd, det är så jobbigt att sitta här hemma och inget veta eller kunna hjälpa.
Ska snart ringa in till USÖ akuten och höra men det är ju inte samma sak, behövde ju vara där för min mors skull. Min bror är inget stöd tyvärr.

Fy, sjutton att det ska behöva bli så där
Ditt inlägg hade platsat rätt bra i " gnälltråden",
men självklart förstår jag att du fortsätter där
du redan är

Näe, jag vill nog skriva lite mer.....jag förstår din oro
fullt ut. Man blir så förb****t hjälplös i din situation,
man vet, man kan, och vill, men har ingen som helst
möjlighet att påverka situationen

Hoppas att du får rätsida på vårdsituationen

Tröstekram till dig Inga . Det är inte lätt att inte kunna göra det man vill och inte lätt när föräldrarna bli gamla och behöver en.
Krya på dig och hoppas det inte är så allvarligt med din pappa, men att han kanske får stanna några dagar till nu. Så blir det vila för er alla och du hinner förhoppningsvis hämta dig själv lite.

Oj, den här tråden har jag missat.
Så tråkigt Inga... hoppas att de nu låter din far stanna tills han fått ork
till att vara hemma.
Håller tummar och skickar massor av Krya på kramar till er båda.

Usch så tråkigt! Det är ju bara inte klokt att skicka hem folk så tidigt! Det straffar sig ju nu med kanske flera dagars extravård på sjukhuset
Du behöver både styrkekramar och tröstekramar Inga

Kramar från mig med!

Tyvärr så finns inte min far mera han avled straxt före kl. 12,00 idag i en stor hjärtinfarkt. Hann inte in, men jag har varit där. Ville bara meddela så ni inte frågar mera om det.

Tack för er omtanke och tröst.

Jag är så ledsen för din skull! Skickar massor med tröstekramar!

Kram från mig med

finns egentligen inte mycket man kan säga.... Tänker på dig och din mamma.....

Nej, det finns inte mycket man kan säga, men
jättekram till dig och de dina. Skriv av dig om du
behöver.Även om vi inget kan göra, så kan vi både
läsa och höra

Får se den här tråden först idag.
Det gör ont Inga, men så är ju livet .

Sänder dig tröstekramar

Näe...vad jobbigt det blev...
Så fel på nåt sätt...
*kramar om*

Sorgligt Inga

Tänker på dig och skickar massor av tröstekramar

sänder massor av tröstekramar....
tänker på er i kväll, och tänder ett ljus för din far...

Så lessamt ... vet att den dagen skall komma när ens föräldrar inte finns längre men ändå, när det händer.... kan man inte riktigt förstå ..

Sänder dej varma tröste och orka kramar ...

Riktigt varma tankar från mig också.
Mulle

Hej Inga,
Jag känner inte Dig ens här på nätet men känner spontant att jag måste skriva några rader, för Din far gick bort nästan exakt samtidigt som min 84-årige "kärnfriske" pappa plötsligt ramlade ihop. Hans hjärta stannade när han var i full aktivitet (med trädgårdsförberedelser). En smärtfri död som man önskar sig själv (och alla andra) men vilken chock för oss som blir kvar och varit helt oförberedda.

Det är tungt och ledsamt och det kommer att kännas tomt mycket länge. Jag skickar också varma tankar till Dig!
caprifol

Tack till er alla för ert deltagande och ett extra tack till er som har skickat mejl privat till mig. Det värmer.

Det har gått bra, vi har ju varit förberedda en längre tid att han snart inte skulle orka mera. Hans kamp gick väldigt lugnt till och han hade inga smärtor. När apparaterna tystnade i rummet så kom solen och lyste in på honom enligt min mor så det var så vackert och hon var tillfreds med att bli lämnad.
Men trots det så har hon ju tyngsta lasset, de har ju haft ett liv i 63 år tillsammans men det har gått bra än så länge för henne också.

I morgon ska vi prata med begravningsfirman så då kan det bli lite tungt igen och de närmaste dagarna fram till begravningen men det måste gå för oss alla. Som någon tidigare skrev det är ju tidens gång.

Till Caprifol.
Jag beklar din sorg efter din pappa, men han dog lycklig eftersom han hölls med sitt intresse. Det är som du skriver, att den död som våra pappor fick önskar man ju sig själv och andra. Men smärtan är nog starkare för anhöriga när det går så fort, men då får man tänka på att de själva inte fick lida och i en sådan stund känns det viktigare tycker i alla fall jag än sin egen smärta.

Till er alla
Tack än en gång för ert deltagande.

Varma tankar och tröstekramar både till Inga och Caprifol

Så ledsamt att höra att din pappa ej finns kvar i livet.

Men som du också säger: ni har varit förberedda en längre tid.
Jag befinner mig i samma situation, med en far där livskraften sinar allt fortare nu. När dagen kommer för avsked har lång mental förberedelse kunnat göras, vi är beredda och jag tror också att lättnad och ro för både honom och oss anhöriga kommer att infinna sig.

Ta hand om er.

Idag har vi tagit ett sista farväl av min far. Det var en fin begravning och allt har gått bra för oss alla i familjen. Nu är den jobbigaste delen avklarad, men fortfarande finns ju saknaden och smärtan där och kommer att stanna under lång tid, men livet måste gå vidare och min mor finns ju kvar som vi måste ta lite extra hand om nu.
Tur i oturen att det skedde nu på våren den vackraste tiden då finns det mycket för henna att titta på under hennes promenader och att det inte var i smällkalla vintern för då har det nog blivit lite svårare för henne att inte komma ut.

Tack alla ni som har tänkt på mig och familjen.