vad ont det gör i hjärteroten när dom plöjer och röjer i skogen som man har vuxit upp med,dom skändar skogen till helt iokänlighet,gamla stigarna är borta ,träden som stog stolta från urminnen ,alla svampar och blommor vi plockade,jag vill bara skrika STOPP men vad hjälper det

Åh, vad jag känner igen mig! Speciellt där mina föräldrar har sommarstuga vill jag inte att det görs nåt med skogen! Men nu har den sågats ner och ser jättekonstigt ut!

Ja, dagens skogsbruk är tyvärr väldigt förstörande, åtminstone med mina mänskliga ögon sett.
Å ena sidan är det ju bra att de ska ta hänsyn till nyckelbiotoper etc. Lämna gamla träd, inte frakta bort alla ris etc (eftersom det ska förmultna) osv. Å andra sidan ser det ju helt förjävligt ut där maskinerna dragit fram. Stooora hjulspår, småträd och kvistar som ligger som plockepinn överallt så det är omöjligt att gå i skogen på ett decennium, minst.

Skogsbruket förr (och nu menar jag innan kalhyggenas och de stora skogsmaskinernas tid) verkar ha varit mycket mer skonsamt. Man tog ut ur skogen pö om pö, barnen hjälpte till att samla in ris och småved, som blev antingen stickor att tända brasan med, eller till påskfyr/valborgseld. Kossor och andra djur kunde gå i skogen och beta.

Idag verkar det vara rena vilda västern i skogarna. Kör en unge med moped i skogen, då blir det ett jävla liv, men kommer skogsmaskinerna och kör så rötterna spricker på närbelägna träd, då är det applåder som gäller.

Kan för ordningens skull tillägga att jag tycker om skogsbruk, och menar att det är en näring Sverige ska utveckla. Men då ska det helst ske dels i mindre skala, och dels krävs uppenbart hårdare regleringar. Hur man ska genomföra detta har jag tyvärr ingen aning om, men jag tycker det är ok att få ha en vision, peka ut en riktning, utan att i detalj känna vägen dit. Åtminstone som grundlag för en diskussion.

Jag blir också ledsen när vacker, gammalskog skövlas. Men här hemma planerar vi för att ta ner vår planterade skog i förtid. Enligt karta från mitten av 1800-talet var all vår mark bete eller åker. I stort sett all mark runtomkring var också öppen mark. Knappt nån skog alls. Nuförtiden är det tätt, tätt av planterad granskog. Det är också tråkigt. När den öppna kulturmarken planteras igen.
Om ett par veckor kommer ett lass grisar för att plöja upp ett hygge som är vårt. Där stod det sådan där vacker skog, men förra ägarna tog ner den och lämnade åt oss att plantera igen. Vi ska inte plantera utan har ansökt om att hålla marken öppen. gör grisarna ett bra jobb är det meningen att hygget kommer att vara en grön och blommande äng, hästhage, redan nästa sommar!!!

Så det kan ju bli bra också, efter avverkningen. Även om man har svårt att tro det. Jag sörjer fortfarande grannens gamla skog som avverkades för 3 år sedan. Så läskigt när man plötsligt inte känner igen sig längre trots att man alltid gått på de där vägarna. Som att gå vilse.