Jag vågar påstå att det är personligheten hos olika människor som styr valet av just dessa två husdjur. Har studerat vänner och arbetskamrater och märkt att personer med dominerande karaktärer absolut föredrar hundar som kan tyglas med dressyr, medan personer med en 'mjukare' mer fördragsam och accepterande läggning föredrar katter.
Många med stort kontrollbehov har rentav uttalat en avsky för katter när dessa kommer på tal.
Nu sticker jag väl ut hakan ordentligt men det skulle vara intressant att höra om någon annan gjort denna reflektion.

Det ligger nog mycket i det du säger, om man tänker på alla man känner och va´dom har för nåt så stämmer det bra in på dom flesta, undantag finns juh alltid

stämmer nog... (i mitt fall i alla fall)
jag är lite följsamm (och inte alls pedantisk) och jag älskar katter
medan min pojkvän är mer för att ha kontroll
(han erkänner själv att han är lite pedantisk)
och han gillar hundar

Jag gillar både hundar och katter
Kan inte ha katter eftersom min sambo är allergisk.
Men om jag skulle tvingas välja, så blev det nog hundar ändå.
Jag tycker om att träna med hundarna, och det kan man inte göra på samma sätt med katter.
Dom är uteslutande sällskapsdjur.

min farmor lär hennes katter apport

Jo, man kan säkert lära katter små saker.
Men jag tänker väl närmast på att gå upp i skogen och apportera på långa avstånd, lägga spår o.s.v.

Precis som Anita har jag en sambo som inte tål katter. Var tvungen att ge bort mina sötnosar när jag flyttade in hos honom. Så blev det hund.

Jag är väldigtd dominerande och har starka kontrollbehov och ääääälskar katter. Hafr sex stycken.

MIn sambo är den följsamma typen och är hundmänniska.

Så vi kanske är undantaget som bekräftar regeln.

Men av mina erfarenheter från kattforum så inte är det följsamma människor som gillar katter, snarare väldigt självständiga starka människor. Grälen som kan uppstå på kattforum har jag aldrig sett nån annanstans...

Tja, vad säger man..vi har både hund och kattor. Jag gillar nog olikheterna hos dem mest tror jag. Hundar är lojala och trofasta och katter är mer självständiga och svårare att bestämma över. Kanske säger det något om min person...fast jag är inte säker på att jag vill veta vad.... Jag tror att det finns en poäng i val av djur, precis som i val av andra saker man har i livet (bil t ex skulle ju vara rätt otippat med en stooor raggarkille med läderväst , ölmage och brylcreme i en ny merca )
Kanske det är så att ens yttre attribut är en förstärkning/önskan av ens person...???
Kul att vara på forumet igen....det var flera månader sen sist...

Oj, oj! Hur skulle jag kunna välja mellan hund och katt...?

Jag har i hela mitt liv levt med katt och skulle känna mig totalt naken utan.

Samtidigt dånar jag av hänförelse om en hund kommer leende fram och viftar på svansen.


Jag kan tillägga att min katt äger mig, men även min häst (som får tjänstgöra som hund) tycker om att testa mig, och det ger inte sällan utdelning.

Som hundpassare, vilket jag gärna är till festande grannar, är jag väldigt poppis eftersom kylskåpet är fullt av korv, skinka, köttbullar m.m.

T.o.m. en guldfisk kan domesticera mig hur lätt som helst. Larvigt va!

Jag själv och flera jag känner har både hund och katt. Hur kategoriserar du oss?!

Att kategorisera försöker jag undvika, mera att reflektera. Men, ärligt talat, ni som har både hund och katt. Innerst inne, nog föredrar ni väl den ena framför den andra? Även om skillnaden kanske är hårfin?

Jag älskar mina små bäbisar (katterna alltså), hunden (allmänt känd som "det stora aset") är inte min och således inget jag identifierar mig med. Möjligtvis då att jag kanske skulle passa med rasen stor och klumpig. Hunden är en Pyrenée som den äldre jänta rår om.

Jag föredrar hundar. Jag tycker det är alldeles utmärkt att vara extramatte åt Edison.

Ciczi

Nej, verkigen inte! Jag tycker lika mycket om alla!

Man brukar säga att den hundras jag har, Tibetansk Terrier, är 1/3 hund, 1/3 katt, 1/3 människa. Så dom är lite min hund, lite min katt och lite mina barn.....
Anki

Kategorisering är jag allergisk mot

jag har katter o hund o har alltid haft bådadera
o har lika mycket utbyte av dom alla tre
ingen skillnad
så e jag ju fisk själv hihi

Vi har ju en hund o elva katter--o jag föredrar nog katterna! De är mer självständiga, personliga, individuella......
Men; jag tycker mycket om Tessi, också, fast hon är ju inte så självständig!

och katter är ju såå vackra... dom är vackra på samma sätt som självständiga människor är

Jag har två hundar en Rottweiller och en Airedaleterrier/Jämthund, och en katt, tycker lika mycket om alla tre.
/Ingegerd

Katter är det som gäller för mej Hundar tycker jag väl om att klappa och prata med en stund, men skulle inte vilja ha någon själv.
Själv är jag inte dominant, men självständig

Jag bor hemma, och har två egna hundar och en katt. Det finns dock ytterligare 2 katter och 5 vuxna hundar (+ 4 valpar för tillfället) i huset. Mååånga djur!! Mina egna hundar älskar jag eftersom jag själv har uppfostrat dem och de är precis min typ av raser. Den ena är en phaléne och den andra en blandras, dvärgpudel och lhasa apso. De är underbara till sättet, lättlärda, sociala och inte grälsjuka.

Däremot mammas alla hundar är inte alls min typ av ras, norfolkterrier. En aning grälsjuka, inte speciellt lättränade utan väldigt egensinniga.

Men mamma och hennes man tycker väldigt mycket om sina hundar och tycker ibland att mina hundar kan vara lite väl mesiga eftersom de är mjukare till sättet.

Så där ser man, det finns många olika hundmänniskor också. Jag gillar inte vaktiga raser speciellt mycket till exempel utan då föredrar jag katter framför dem. Men ändå tycker jag bättre om små sällskapshundar om man jämför dem med katter.

Och som person är jag väldigt envis och självständig, men knappast dominant. Antar att jag är mer katt än hund egentligen.

Emma

Ojojoj, det där har jag räknat ut för länge sen. Jag och en kursare satt faktiskt och diskuterade det häromveckan (vi är båda kattmänniskor). Kul att fler har upptäckt hur det är. Vissa kallar t ex hund för penisförlängare

Själv är jag som sagt kattmänniska, helt klart!!! Hur kan man inte beundra ett sånt självständigt och klokt djur som katten? Själv har jag inga egna katter, eftersom jag bor i lägenhet i Uppsala, och vill helst ha utekatt. Men hemma hos mamma och pappa bor "mina" två katter kvar.

I och med mitt val av hundras måste jag alltså vara ett monster som dödar för rena nöjet och gärna småbarn. (för att vara övertydlig skämt)

Jag har inget emot varken katt eller hund. Att det blev hund beror nog mest på att jag är minst allgerisk mot dem.

Gillar inte att döma folk så generellt alls !!! Enligt den här teorin borde jag ha hund men jag har papegoja - ett djur som är ännu omöjligare än katten att dominera (eller vad man nu vill kalla det). Dessutom är jag av den bestämda uppfattningen att de som oftast kallas "katthatare" inte alls hatar katten som sådan utan det faktum att de tar småfåglar, håller nattliga serenader utanför sovrumsfönstret och kissar och bajsar i ens trädgård - alltså det de GÖR - inte det de ÄR .

Kakaduan


PS Har haft både katt och hund

Jag är katt/hund/papegoj-människa.

Det här med katt och hund människa.... Altså jag tror att de flesta människor om de måste välja kan säga vad de "sätter högst på listan".
Men att sedan påstå att man är på det ena eller det andra sättet bara för att man föredrar det ena djuret det tycker jag är ganska fånigt.
Allvarligt talat, hur många katt och hundägare finns det i Sverige?
Att påstå att alla dessa x antal kattägare är på ett sätt och x antal hundägare är på ett annat....

Varken eller, kaninmänniska!

Gillar både hundar och katter, särskilt de som har ansvarsfulla mattar och hussar...

Jag är en kattmänniska, men jag gillar småhundar oxså
krister

Näe, klart det inte går att generalisera på det viset. Finns ju många som har både och, eller väljer efter t ex allergi och vad andra i familjen vill osv. Men det är ju en lite rolig tanke tycker jag, och i många fall tycker jag mig se att den också stämmer.

Klart personligheten och livssituationen hos djurägaren spelar en roll. Jag skulle t ex vara för lat för att ha hund. Det är ett för stort ansvar, då man kan inte lämna den osv.