Min 14-åriga rottistik, som jag känt sedan hon var två dagar gammal, hade jag tänkt avliva idag, men jag orkar inte.

Letar hela tiden efter styrkan att göra det, eftersom hon inte mår så bra egentligen, och det är min skyldighet som djurägare att fatta beslutet om när, men skyller på att idag skall vi rensa i rabatterna, och då ligger hon brevid mig hela tiden i solen, och ser ut som om hon älskar att leva.

Idag är vi lediga från jobbet, tonåringarna slutar tidigt i skolan, och alla kan vara samlade... Men som sagt, hon njuter i solen, så det får väl bli en annan dag (igen)...

Om du känner så som du gör kanske det inte är riktigt dax än
Det är alltid svårt när man måste avliva ett kärt husdjur.............
Men som du skriver så är det ju du som måste ta beslutet om när. Får man fråga varför du tänker avliva henne? Förstår ju att hon är gammal men är det något mera som gör att du "går i dessa tankar"?

Lider med dig...

Det är fruktansvärda beslut att ta...... Samtidigt som man efter ett liv ihop inte ska låta dem lida för länge om de blivit dåliga, så undrar man: "vem är jag att leka gud? Ska jag bestämma hur länge h*n ska leva?"...


Tänker på dig och ditt dillemma!

En råttis på 14 år !
Det låter som om du är lyckligt lottad!

Satt nyligen i en liknande sits som du.
Min "råttis" var mer i råttstorlek. Dvs en chihuahua.
När maken och jag bestämt oss för att nu är det dags, nu vill han inte längre, så skickade veterinären hem oss efter att ha gett hunden en vitaminspruta. Morgonen efter dog vår lille gubbe på väg in akut . . .
Han blev 16 och 14 dagar.

Det vi hela tiden utgick ifrån var hur hunden verkade uppleva det livet.
Ända fram till sina allra sista dagar var han possitiv och såg verkligen ut att trivas med tillvaron.
Han sov mycket och tog det allmänt stillsamt, var lite stel i rörelser, lomhörd och skumögt, men var glad och gav oss inte anledning att tro att han hade några besvär som störde honom.

Min erfarenhet och åsikt i frågan om gamla hundar är:
Ser den gamla hunden ut att vara nöjd med livet så är inte ålder i sig en anledning att ta bort den.

Att du ger din gamla trotjänare lite extra tid att njuta av solen går helt i linje med mina egna funderingar.

Att behålla ett djur som lider bara för att man själv inte klarar att ta steget, det däremot är att svika och inte ta sitt ansvar.
Men så lät det verkligen inte på ditt inlägg. "Mår inte så bra igentligen" lät inte särskilt alarmerande, men det där vet du så klart bäst själv.

En dag i solen vill man inte missunna sin vän!

Usch vad lessamt! Det är hemskt när den dagen kommer när man måste ta beslutet! Det smärtar.

Det är verkligen ett tufft beslut att ta.. jag vet! Men än så länge verkar hon ju njuta av livet.. så några dagar till i solen borde hon nog kunna få

Tänk så här:
Djuren har rätt till ett värdigt slut, de har det många gånger kanske bättre än oss människor på det sättet.

ojojoj det här är sååå svårt

tycker så synd om dig... man vet ju att det är för sin älsklings bästa men samtidigt är det så svårt för man vet ju hur man mår efteråt...
men du ska känna att hon levt ett långt och lyckligt liv ge henne det bästa hon vet på slutet...

själv så hade vi det jobbig förra året när vår älskling dog så tragiskt, hon hade lyckats få tag i katternas påse med torrfoder som dom gjort om i hård plast och kvävts till döds och det var min 12 årige som som kom hem......
här blev det en otroligt jobbig tid med skuldkänslor mm för det var på ett så sjukt sätt...

så jag hoppas att du kan finna tröst i att ni levt länge ihop och att du inte vill att hon ska lida / hjärtat finns med dig

Så ledsamt... i november var vi i samma situation... ville inte
släppa greppet... men till slut förstod vi att Felix led alldeles för mycket.
Du kommer att känna när det är dags.
Kram

Alltid jobbigt att ta sådana beslut. Mina föräldrar stod in för samma dilemma med deras 14 åriga vovve. Hon hade diskbråck som gick upp och ner. De gick också i tankarna att ta bort henne innan hon en dag inte kunde resa sig, men den dagen så var hon pigg och jagade lastbilar som vanligt (lite stappligt dock), så de sköt upp det hela tiden typ. Men så kom det till den dagen att hon inte kunde resa sig. Hon hade inte ont, men det skulle inte bli bättre... Hon var så lycklig över att få åka bil (hon älskade det) när de åkte till veterinären med henne. Och den glädjen i hennes ögon när hon insåg att det var bilen som gällde gjorde det lite lättare.
Men det är hemst att behöva ta beslutet att ta bort en gammal vän. *kram*

Hur har det gått Blomstersmurfen?

hur har det gått för dig blomstersmurfen

tänkt på dig

Tack för all värme ni givit mig i era svar!

Jo, hon ligger ännu brevid mig när jag krattar och rensar rabatterna på tomten.

Hon är full med knölar, har svårt att syresätta sig tillräckligt ibland, har ingen ork och har blivit ännu mera "mammig" och "pipig", på ett sätt som inte riktigt är likt henne.

Men som sagt, hon ser verkligen ut att njuta av livet när hon får vara med och ligga och jäsa i vårsolen.

Kram på er allihopa!

ge er den tiden då!!!!!

när du ser att hon lider och tappat gnistan i ögonen så vet du....
ge henne en kram och fortsätt att njuta i vårsolen

jag vill inte på något sätt göra dej ledsen... men att hon börjar bli "mammig o pipig" tyder nog på att hon börjar få ont.
(så sa veterinären till mej i alla fall)

ps.Glömde ju ge dej en tröstande KRAM ds.