Japp, på fredag ska Sigge kastreras och sen tänkte jag att han skulle få lära sig att gå ute lös. Nu går han i sele, vi har inte velat släppa honom nu eftersom han marsat så och innan det var det massor med snö och han ville inte. Men det jag funderar på är hur man ska gå tillväga. Ska man bara släppa honom och hoppas på att han kommer ihåg var han bor typ? Hur har ni gjort?

Släpp honom inte nu genast, utan vänta ett tag till.
Det tar ett tag för honom att fatta att han är kastrat, å så är det ju mitt i "säsongen"
Det är jättebra att han har varit ute i sele. Då är han lite van omgivningarna och vet hur det ser ut.
När vi sedan släpper honom så se till att vara med honom ute till att börja med. blir han skrämd i ett tidigt skede kan han "dra iväg" och det är främst då en katt kan bli vilsen när den är ovan vid utelivet.

Du har väl funderat på omgivningarna?
Att det är någerlunda kattsäkert å så.
Inga grannar som kan bli irriterade?

Lycka till!!

Vi har flyttat runt honom och hans snöre på lite olika platser i trädgården för att han skulle få se vad som "är vårt" och han har gått lite lös korta stunder och då har jag följt honom hack i häl. Kattsäkert... ja, så gott det går kan jag tänka mig, helt säkert blir det ju aldrig... Grannarna tror jag inte är ett bekymmer, det finns flera katter häromkring.

Bra tips att tänka på att det tar ett tag för honom att fatta att han inte är som innan!

Det får väl bli så att vi får öka på stunderna när jag förföljer honom mer och mer då, eller?

Jag har haft katt i 20 år och också haft uppfödning. När katterna gick i avel fick de inte gå lösa men efter kastrering så gick de lösa vid mitt första hus. Där var det flera hundra meter till närmaste trafikerade väg. När jag flyttade till mitt andra hus kunde jag ju inte gärna låsa in tanterna (de var tanter då) och det gick bra.

För 2, 5 år sen flyttade jag till mitt tredje hus och då hade vi en liten kattdam som hette Ninnis (en tant var borta och Moggistanten dog bara några veckor efter flytten). Det gick jättebra och hon länsade trädgården på alla fåglar (inte så kul) och möss (väldigt kul). En dag i juli förra året åkte jag och min familj till Göteborg. När vi satt och åt efter hemresan ringde det på dörren. Två små pojkar undrade vi om vi visste vems katt som låg i vägrenen. Den var mörkgrå. Jag glömmer det aldrig liksom jag aldrig glömmer min dotters (då 15 år) skrik. Ninnis var hennes käraste vän. Jag och sambon gick och tog hand om Ninnis. Tack och lov kunde jag se att hon inte lidit utan förmodligen dött ögonblickligen. Hon blev bara drygt två år.

Nu bor en ny liten kisse hos oss, Gwennie. Hon är också ljuvlig givetvis. Gwennie går i sele och Gwennie kommer att ha en egen kattgård. Men hon kommer aldrig vara lös i vår mycket stora trädgård därför hon begriper inte att vägen är farlig. Vissa katter gör det, de överlever, andra gör det inte, de dör eller skadas allvarligt.

När jag bodde i lägenhet kunde jag också se hur barn jagade och plågade katter. Jo, jag ingrep, tacka sjutton för det. Men jag kunde ju inte vakta de katter som gick lösa där för dumma ungar, eller dumma vuxna heller för den delen.

Ingen släpper sin hund vind för våg. Varför släppa sin katt? För att de behöver sin frihet resonerar många. Tro mig, hunden tycker också det är stenkul att larva omkring som den vill men vi tillåter inte det i alla fall.

Så karjo, släpp inte ut din katt för han struntar i var gränserna går. Dessutom lär han slåss med andra revirhållande katter (vilket kan bli rätt dyrt hos vetrinären). Skapa istället en fin kattgård med klätterträd och allt. Det fanns en variant i någon av de senare Allt om trädgård. Jag kan också rekommendera sidan www.esteticas.se där ägarna skriver om hur de skapade sin stora kattgård.

Det bör väl tilläggas att jag visste vilka risker jag tog när Ninnis fick gå ute. Men man är ju så dum så man tror att det inte ska hända något eftersom allt gick bra ända tills det gick åt h-e. Jag ångrar mig fortfarande.

Kanske man måste vänta ett tag efter kastreringen också innan katten är "säker" att ha tillsammans med honor? Åtminstone med kaniner ska man vänta minst en månad efter operationen innan man kan släppa ihop den kastrerade hanen med en hona. Vet ej hur det är med katter.

Jag kan inte annat än hålla med Gloriana. En innekatt är en trygg katt. Själv är jag ägd av tre innekatter som ska få en rastgård till sommaren.

Och som Vicke säger ska man vänta ett tag efter kastreringen, upp till en månad tar det innan hormonerna lagt sig (och har man otur kan han betäcka längre än så)

Gloriana !
Vilket bra inlägg!
Att förklara det där med innekatt/utekatt utan att komma med pekpinnar är en konst som jag dåligt behärskar. Det gör däremot du.

Utekatt i tätbebygt område - varesig det är hyreshus eller villaoråde - är inget jag skulle rekommendera, men i Karjos första inlägg framgick det inte hur hon bor.

Bor själv ute på landet, långt både från grannar och vägar, men har ändå inte hela flocken på vift ute i skogen. Några får gå ut, medan andra vackert får nöjja sig med att stanna innomhus. Det funkar bra och ingen ser ut att ta skada av att vara innekatter.

Jag har funderat på detta mycket fram och tillbaka. Jag vet att det blir farligare för honom men samtidigt blir allt smidigare. Han kan gå in och ut som han vill, nu är det ett evigt insläpp och utsläpp, vi kan ha dörrarna öppna i sommar och alla kan gå som de vill utan att oroa sig för om katten smiter ut utan att man vet det osv. Tolka nu inte detta som att jag bara är ute efter mitt eget smidigaste bästa, då hade jag inte tagit upp tråden här... Jag vill bara bolla tankar och höra era åsikter lite

På något sätt skulle jag vilja lära honom var gränserna går för hur långt man får gå. Tidigare i tråden gjordes jämförelsen med hundar, att man släpper inte dem vind för våg. Men hundar kan ju lära sig var gränsen går, det vet jag av egen erfarenhet. Kan man lära katten det?!

Om jag skulle börja släppa honom korta stunder när jag är med och skulle märka att han verkar benägen att dra iväg, då får jag väl koppla honom och lägga ner projektet "gå lös"... Eller? Det är väl värt ett försök?

Katter skaffar sig ett eget revir och håller reda på dess gränser, men jag betvivlar starkt att vi kan tala om var de går.
Även katter som har tomtens gräns som sin revirgräns kan få för sig att hoppa iväg. Det räcker med några meter åt "fel" håll för att följderna ska bli katastrofala.
En del katter kan leva långa kattliv som utekatter och andra stryker med tidigt eller när som helst "på skalan". Man kan aldrig i förväg veta.

Det finns de som resonerar som så att "katten vill...." å så får den gå ut.
Resonemanget är lite underligt tycker jag, eftersom jag antar att de flesta vuxna människor har förmågan att inse konsekvenser av vilka handlingar. Något som djuren inte har, och vi antas då ta ansvaret och tänka åt dem.

Du har ju uppenbarligen tänkt till så du platsar inte alls i ovan nämda kategori !

Katter utvidgar sitt revir allt efter som de blir säkrare och säkrare, så det kan vara svårt att veta i förväg hur stort det kommer att bli.
Att avbryta "projekt utekatt" efter en tid kan naturligtvis vara en idé, men det kan vara svårt att få katten att förstå varför han plötsligt inte får gå ut längre.

Lycka till!

Jag håller med Ramoth om att det är svårt att avbryta projekt "katt gå ute" när man påbörjat det. Katterna är inte dummare än att de vet vad de saknar. Och som Ramoth också påpekar så utvidgar de reviret vartefter de känner sig säkra.

Vad jag också förstår är problemet med att ha öppet och kunna gå ut och in nu när det äntligen börjar likna trädgårdsväder (fast det är klart, med stängda dörrar slipper man ju flugorna om man som jag bor på landet) . Det är ett elände att passa katten så att han/hon inte smiter ut. Min katt Gwennie har ju fått smaka på utelivet i sele och det räcker för att hon ska se otroligt förolämpad ut när jag inte släpper ut henne. En lösning på problemet om man inte vill bygga stor kattgård är att göra som en annan av mina uppfödarbekanta. Hon hade en 6-7 katter och de hade en kattgård ansluten till ett fönster. Det var alltså lätt att släppa ut katten och sen stänga fönstret och sen kunde man ha öppet precis som man ville och katten kunde vara ute och ändå inne så att säga.

Det är svårt att bestämma sig hur man ska göra. Mina svärföräldrar hade en katt som blev 22 år och hon klarade sig trots att hon bodde i Ljungsbro, dvs tätort. Men efter mina erfarenheter kommer jag aldrig mer ta risken. Lycka till vad du än beslutar dig för!