Hrm, konstig rubrik kanske, men kom inte på någon bättre (och nää, det handlar inte om ogräset jag äter upp; min paroll i ogrässammanhang är ju annars: "If you can´t beat them, eat them").

Jag har två "ätbara sorger" som "aldrig ville sig". Det ena är en tayberry, en korsning mellan hallon och björnbär, som ska vara utsökt i smak, kanske lite svår att klara vintrarna - så inhandlades den för ca 10 år sedan.

Sedan dess växer den så det knakar, tål vilken vinter som helst och all misshandel inklusive total nedmejning, ger massor med bär, som är totalt smaklösa !! Inte ens insekterna eller fåglarna bryr sig, ingen vill ha dem! Nää, inte jag heller, jag kan lika gärna äta vattningt toalettpapper.


Min andra ätbara sorg som aldrig ville sig, är ett bigaråträd ... det blommade ljuvlig varje år, satte bär som började trilla av, ca sju ljuvliga bär mognade, och dem åt fåglarna upp innan jag hann...
Okej, dålig pollinering. Den växer en bit från en körsbärslund, men det var väl fel körsbär. Chansade med att köpa in ett bigaråträd till av annan sort, självfertil denna gång för säkerhets skull (så jag åtminstone får ett träd med bär).

Men det hjälpte inte för mitt första träd. Tog motorsågen och "mördade" det. Lämnade kvar själva stammen och tre tjocka grenstumpar. Går alltid att ha till något, klätterväxt eller nåt.
Bigaråträdet har beslutat sig för att överleva, och har till i år satt flera nya kraftiga grenar som ska till att blomma snart ... Allt för att "retas" antar jag... Jag älskar bigaråer!!

Många egna härliga saftiga rikbärande söta bigaråträd är min stora dröm sedan jag var liten. Jag vill äta och äta och äta och äta och ... utan begränsning *pronto*

Har ni några sådana här "ätbara sorger"?
Såna där som bara växer och växer och frodas och trivs - men inte tänker släppa ifrån sig ett enda gosigt bär/frukt.

Jag har flera år försökt mej på physallis... Får stora fina plantor... menjag lyckas aldrig hinna med att få frukten klar innan frosten tar den
I år skall jag vara med, ha den i kruka och plocka in den innan frosten kommer!

Förlåt amaira, men kan inte låta bli att skratta åt
eländet. Känner så väl igen det. Jag är också en
sån där nostalgiker som bara längtar efter att få stoppa
munnen full med härligt söta biggaråer. Men nej då,
än har det inte hänt i alla fall. Först har vi ett biggarå-
träd som vi haft i tio år ( som visserligen blev flyttat på
efter två år),och som jag inte kommer ihåg namnet på,
det blommar helt underbart varje år, men några bär får
vi inte. Köpte så ett nytt, stam Sam och bär Gisela. Det har
vi haft i fyra år nu och förra året fick vi ett
bär var. Det är nu fullt med blomknopp och vårt hopp är inte helt släckt
än.

Sen har vi ett Åkerö äppelträd som vi också väntar på som också
är tio år gammalt. För två år sedan blommade det för första gången.

Men det sägs ju att den som väntar på nåt gott inte kan vänta
för länge.

Och du yenny, det där med Physallisen känns också igen. Men
man ska ju helst veta att det är det man har och inte Kapkrusbär
som jag till slut fick inse förra året.

Det är bara att hålla tummarna för att det går bättre i år.

Kan inte bidra med någon ätbar sorg, men vill berätta att jag har en sådan vanvettig tur att min granne har ett sagolikt bigarråträd. Vad som gör det ännu underbarare är att han är ungkarl utan glupska barn. Dessutom lever han mest på pizza och öl.

Jag har alltså full tillgång till hans fruktträd!

Ooops, det blev kanske till att strö salt i sår? F'låt!

Köpte precis en sån till min nya köksträdgård...får väl hoppas att jag har bättre tur än dig. Man har ju hört att den ska vara så goda

Har nog inga sorger vad jag vet...inte när det gäller frukt & bär i alla fall.

Har också full tillgång till frukträd, äpple och plommon. Jag får plocka tills jag storknar.


Ciczi

Här kan nog allåkerbäret räknas till sorgerna. Revor åt alla håll men inga bär. Jo, några små intorkade knartar...

/Åsa

Bigarråer verkar vara en vanlig sak att drömma om och misslyckas med. Kanske också för att det tar flera år innan man märker att det blivit fel, igen? Så får man börja om igen, och så vet man inte om det blir något... Jag är inte i en sån situation att jag kunnat dra på mig dylika sorger. Har bara bevittnat på avstånd: bigarråer, plommon, päron.

En sån hade min mamma i trädgården när jag bodde hemma. Bären var visserligen inte totalt smaklösa, de smakade surt. Väldigt surt. Och inget mer. *fattar inte varför de sägs vara goda*

Jag kom på en ätbar sorg, även om den har varit mitt eget fel. Jag har nämligen flyttat väldigt många gånger, ~13!
Vid flera hus har jag planterat ett plommonträd, närmare bestämt Victoria, men aldrig bott kvar tillräckligt länge.

År 2000, när jag köpte mitt [B][I]sista!!! hus planterade jag som vanligt. Förra året fick jag cirkus 25 frukter.