Aspfjärilen är vacker, men man ser den inte ofta eftersom den inte är blombesökare utan mestadels håller till högre upp bland träden (aspar och blandskog).
Är det varmt kan den vara nere på marken och dricka vatten på någon fuktig grusväg. Ibland vill den också ha salt, och kan sätta sig på
dig om du är svettig.
Såhär står det om den i Nationalnyckeln till Sveriges dagfjärilar (saxar lite):
"Artens livsmiljö är främst trädkronorna, och det är nästan enbart hanarna som under förmiddagarna kommer ner till marknivån, där de framför allt landar i kanten av vattenpussar på grusvägar för att suga upp fukt och saltkristaller."
"Att lägga ut gammal ost är en beprövad metod att locka ner dem till marken."
Som nykläckt är den orädd, och "det händer ofta att den landar på svettiga människor. Efter en dag har den ofta ett hack i vingarna efter en fågelattack och är sedan avsevärt skyggare."
"Flygtiden är påfallande kort och infaller ungefär samtidigt i hela landet från sista veckan i juni till andra veckan i juli."
"Utbredning: . . . mer talrikt förekommer den norrut till södra Dalarna ... "