Senaste dagarna har jag tillbringat på alla fyra och kantgrävt och rensat rabatter och upptäckt djurlivet på mycket nära håll. Mina liljor har bara kommit upp några centimeter men nog hade liljebaggarna ändå hittat dom så två baggar fick jag nöjet att förpassa till sälla jaktmarker.
Medan jag låg där och slet i rabatterna så hade jag sällskap av en fyrbent observatör, vår svartvita katt Spotty, som knallade fram och tillbaka mellan rabatterna. Jag tyckte att han var väldigt intresserad av innehållet i en annan rabatt där jag fortfarande hade granris som skuggade en Buff Beauty-ros. Förmodligen en groda tänkte jag och reste mej och tittade. VA! Där låg en huggorm med ett zigzag-band på ryggen ihopslingrad i solljuset som silade in mellan kvistarna! HJÄLP! jag bara skrek på katten och försökte jaga bort honom men han var inte villig att släppa en ev. rolig leksak så det blev en vild jakt runt rabatten och till slut fick jag tag i kattsvansen och fångade in honom så han kunde förpassas in i huset.
Med hjälp av sambon så lirkade vi in ormen under en hink och lyckades skjuta in ett lock mellan jorden och ormen så vi kunde gå ut på allmänningen några hundra meter längre bort och släppa ut den i frihet igen.
Å då kom jag på att jag tagit ut kameran för att ta någon intressant bild så den låg bara några meter ifrån hela ormscenariet! Men exalterad som jag blev så glömde jag totalt bort kameran! Snopet! Nu dröjer det nog några år innan nästa tillfälle kommer för det var nog femton-tjugo år sen jag sist såg en huggorm på tomten.

/Gunvor

Ja, vanliga är dom inte. Och väldigt skygga för människor.

Japp, jag har klämt några liljebaggar också och det kändes riktigt skönt!
Har inte sett någon huggorm...

Oj, dramatik. Tur att det gick bra för den nyfikna katten, och hoppas huggormen har förstånd att inte komma tillbaka.