Här har jag gått och levt mitt liv genom skolan, min magisteruppsats ska vara klar om två veckor och jag tar då min examen!

I torsdags vände dock mitt liv...

Min älskade mamma fick ett brock på kroppspulsådern så hon blev akutopererad under sju timmar samt ännu en akutoperation straxt efter pga blödningar... Ångesten jag kände går inte att beskriva... samtidigt som jag hade min pappa hos mig då jag naturligtvis inte ville att han skulle vara själv hemma! Måste försöka hålla mig ovanför ytan trots att jag bara vill bryta ihop... Nu är mamma efter omständigheterna bra och hon flyttas från IVA i morgon. Det värsta är förhoppningsvis över...

Men vilken vändning livet kan ta! Nu måste jag ta itu med en sketen uppsats i morgon som i förlängningen egentligen inte betyder ett skit... den tar bara tid och energi från det som är absolut viktigast. Min familj....

Åh vad tråkigt men jag tror och hoppas att hon snart är återställd.



Javisst kan livet ta en oväntad vändning.. kanske en påminnelse till oss att inte ta allt för givet.
Många varma kramar skickar jag dig och de dina.

Usch! Skickar tröstkramar i massor! Jag har varit i liknande situationer när skolan och livet i övrigt kraschat. Slit inte med skolan om du inte orkar eller vill för att det kanske är skönt att koncentrera sig på något annat en stund. Skolan går alltid , _alltid_, ALLTID att göra om i fall man skulle missa en tenta eller en deadline. Övriga livet får man inte alltid extra chanser i.

Ta hand om dig!

Kram!

Blir hon flyttad från IVA är det säkert ingen risk längre. Ja, det är en fruktansvärd känsla av ångest och maktlöshet.

Min pappa opererades planerat för bråck på kroppspulsådern i december.
Han låg på IVA i två dygn. Sen låg han kvar på sjukhuset 13 dagar. Han fick blodöverföring de första dagarna eftersom ett eller annat med blodvärdet inte höjdes som det skulle, vilket var vanligt.
Han fick oxå problem med gaser. Han hade fruktansvärt ont av det i drygt en vecka. Det tog några veckor efter hemkomsten innan han var helt återställd. Nu mår han som en prins.
Håller tummarna för att allt ska gå bra
Sjukhusfolket är fantastisk duktiga och vet vad de gör som tur är.

Tröste kramar till dej i massor... ja visst är det så att när något allvarligt händer någon i ens familj, blir allt annat betydelselöst och inget ....

Håller tummarna för att din mamma klarar sig igenom och kan komma igen.....

Känner med dig Annlo, förstår precis vad du och din familj går igenom just nu. Du ska se att allt kommer att ordna sig - läkarna är fantastiskt duktiga på såna där saker nu för tiden.
Styrkekram till dig och de dina.

Ni har haft en himla tur som hann till sjukhus i tid.
Brock på kroppspulsådern, då är det bråttom! Tror det bara är några få procent som klarar sig.
Ta hand om er och släng ihop uppsatsen lite som du vill, den blir säkert skitbra!

Det är under 5% som klarar sig fick vi veta när en släkting drabbades. I det fallet gick det också bra!

Visst fixar du uppsatsen, Annlo - tänk på alla tummarna vi håller

Idag var jag till mamma på avd.! Hon var jättepigg och såg ut precis som vanligt, nästan! Åhh, vad man överväldigas av känslor, när man ser henne nu!

Jag miste min morfar i ett likadant sjukdomsfall... men han var då 84 och hann aldrig komma inom vård innan det var över...

men mamma är bara 66 så hon har ju helt andra förutsättningar! Läkarna säger att hon är i jättebra kondition så det låter ju hoppfullt...

Otäckt att det är så liten del som överlever... är ett hastigt förlopp!

Kram o tack till er alla för er omtanke!

Ja, om det brister så försvinner väl de flesta innan de får vård. MEN, om man hinner till sjukhus är överlevnaden 50%, och om man klarar operationen bra (vilket det ju verkar ha gjort i det här fallet:) ) är överlevnaden högre än så. Så lycka till, jag hoppas och tror att det ska gå bra

Vad bra att hon såg och kände sig pigg trots allt. Tänker på er och ger en tröstekram.

Så skönt att höra att hon är piggare
Vi blir nog med jämna mellanrum påminda om vad som är viktigt här i livet.

Ojdå, vad jobbigt! Vad skönt att hon är på bättringsvägen

*kramar om lite*

Skönt att höra att hon är på bättringsvägen... bråck på kroppspulsådern är inte att leka med...

Livet kan ta de mest oanande vändningar ibland... verkligen....