Jag hade äntligen (efter massa funderande) bestämt mig för att det är två uppstammade rosenhagtorn jag vill ha vid uppgången till vårt hus. Väl på plantskolan sade de att det slutat sälja rosenhagtorn och att det knappt längre "produceras" några för att det är så mycket problem med detta träd. Enligt plantskolan kan rosenhagtorn dels få någon ohyra, särskilt om det finns enar i närheten (?), och dels kan de angripas av svamp så att bladen förstörs.
Är det så illa som det framställdes av dem? Är rosenhagtorn inget att satsa på?

Hagtorn överlag tycker jag lätt får ohyra, vita flygare och enorma bladlusangrepp mjöldagg kan de oxså få
de övriga sakerna känner jag inte till, men det låter bekant det där med enar som mellanvärd för någon ohyra
krister

Det är hagtornsrosten som har enar som mellanvärd, rosten ser ut som geleaktiga klumpar på enarna på vintern och sedan flyttar svampen till hagtorn på våren

Och rosenhagtornsträden i vår gamla samfällighet fick nästan varje sommar angrepp av något slags spinnande kryp som fick bladen på hela grenar att bli bruna.

Jag tycker att man väldigt ofta ser de här träden angripna av saker och ting, mer än andra hagtorn också. Så jag sörjer den inte.

Om du vill ha något i motsvarande storlek och blomfärg finns det många fina, rikblommande aplar, t ex rosenapel, malus floribunda. Tja, motsvarande storlek, förresten - man tänker ofta på rosenhagtorn som ett ganska litet träd men de kan bli stora som oxlar så småningom.

Det är konstigt... här i grannskapet finns ett par rosenhagtorn (samt en hel del hagtornshäckar) och jag har aldrig sett dem angripna. Zon II Mälaröarna. Jag har studerat (nåja, inte så ingående, men...) dem under tre år.

Dessutom finns det enar här.

Jag har heller aldrig sett angripna rosenhagtorn häromring (zon IV). Mina morföräldrar har ett trääd som är ca 40 år gammalt och det har alltid varit fint. Satte ett själv förra sommaren, så nu får jag väl hålla tummarna för att det klarar sig lika bra.

Japp, rosenhagtorn är känsliga både för löss, rost och annat. Men de träd som står i dålig, sammanpackad jord och de som beskärs blir mer känsliga än de som har det bra.

Det är ett vackert blommande litet träd, så vill man ha det ska man inte tveka tycker jag, men behandla det med omsorg. God jord som luckras lite då och då, inget gräsmattegödsel i närheten, ingen dum beskärning. Och så lite tur.

Jag har aldrig haft några problem med rosenhagtorn, den blommar så fint varje år.
Men så har vi ju mångfalld i vår trädgård,
eventuella angripare hittar mycket annat att mumsa på, om så skulle varar fallet..

Stämmer bra på de drabbade träden i vår gamla samfälligheten. De var planterade av markentreprenören och vi fick hålla på rätt mycket - torva av större yta, jordförbättra, stödvattna - för att de skulle bli gladare.

Ja, rosenhagtorn får man behandla lite med fin hand och pyssla lite med. Det är visserligen ett härdigt träd men det har fiender som det dukar under för om inte växtplatsen och skötseln är bra.

Jag tror att det skulle vara ett mycket mindre känsligt träd om man behandlade det bättre och lade lite omsorg på det, ungefär som på en rabatt som man gillar. Bra placering, bra växtbädd, lite luckring kring rötterna, ingen eller mycket sparsam, nogrann beskärning.

Hur känsliga är de för torka då? Växtplatsen jag tänkt mig i övrigt är solig och har lucker näringsrik jord, men det har en tendens att bli torrt på sommaren. Har f.ö. en pelaren "Vemboö" inte så långt ifrån, den ser dock frisk ut, inga geléklumpar på den...

Det kan jag inte svara på utan att ha "känt" på växtplatsen. Rosenhagtorn är inte så känsliga för torka när de väl etablerat sig, men de första 3-5 åren behöver man stödvattna också på normaltorra områden.

Jag har ett Rosenhagtornträd. När jag köpte det 1998 planterade jag det på ett ställe som var ganska soligt och torrt, i ett skogsbryn. Det överlevde men växte ingenting. Jag var inte så duktig på att stödvattna får jag väl erkkänna.... Så efter två säsonger grävde jag upp det och flyttade det till en bättre plats med lite mer fuktighetshållande jord. Och vilken skillnad, det satte fart på en gång och blommar numera jättefint varje vår.

Det man ofta missar är att Rosenhagtornen, Crataegus laevigata, är en ganska värmeälskande växt. Även om den har en bred ståndortsvidd är en varm skyddad plats med god jord är en mycket bra växtplats för den.