För en kort tid sedan dog min far. Trots att han var över 80 var han frisk och vital så det blev givetvis en chock. Min bror och jag gjorde ”allt det” som måste göras och bokade tid för begravning. Eftersom ingen av oss bor i pappas hemstad bokade vi också bouppteckningstid dagen efter begravningen.

Efter ett par veckor kom nästa chock! Jag var utomlands när min mobil ringde och en sekreterare från juristbyrån meddelade att ”nu är det så att det finns en dotter till!” Jag vet inte vad jag svarade, förutom ”omöjligt”, men hon hade dödsfallsintyg och släktutredning där ytterligare en dotter stod angiven – betydligt äldre än jag. Samma intyg skulle ligga i min brevlåda när jag kom hem.

Att ett barn kommit till flera år innan mina föräldrar träffades var väl inte helt omöjligt – men att inte någon skulle ha vetat om det verkade osannolikt. Framför allt i den lilla by pappa bodde där alla höll reda på varandra. Att våra föräldrar skulle hållit oss ovetande kändes hemskt. Väl hemma kontaktade jag Landsarkivet för att få registerutdrag på ”halvsystern” XX. Det skulle gå bra men ta minst ett par veckor.

Under tiden ångar juristbyrån vidare (säkert enligt regelboken) och kallar till bouppteckning, ringer och meddelar mig att XX varit ovetande men kommer att närvara! Jag förstår att det inte finns tid att vänta på Landsarkivet, får via Skatteverket reda på XX:s födelseförsamling och ringer dit. Där läser en dam ur den mikrofilmade kyrkboken ATT FADERN TILL XX ÄR EN HELT ANNAN MAN– en man med samma efternamn som XX och med samma födelsedag som min pappa. Nu går det undan. Juristen meddelar XX att hon inte ska komma på bouppteckningen när hon uppenbarligen har en annan far (som hon ”erkänner” att hon ärvt) och vi får ett nytt utdrag från Skatteverket.

Vi har kastats mellan massor av känslor: sorg och saknad, vrede och besvikelse. Visst har vi tidvis trott på detta – det är svårt att bortse från när man står med intyget i handen! Jag är mycket kritisk till att juristbyrån bara avfärdade våra tvivel (även om jag förstår att det är vardagsmat för dem). Tänk om vi bara hade svalt detta! En vilt främmande person skulle ha dykt upp och travat omkring i mammas o pappas hus!

Nu har vi också fått utredningen från Landsarkivet som efter klargörande av släktskap fastslår att en felregistrering skett vid datakörningen när uppgifter överfördes från kyrkan till Skatteverket! Lättnaden är stor – blandad med skuldkänslor över att vi av och till trodde på detta! MEN – hur många felregistreringar kan det finnas?
caprifol

PS. Vad jag egentligen ville ha sagt med detta långa inlägg är att man borde begära ut sådana här intyg för kontroll medan man själv kan begära rättelse. DS

Hu, vilken historia!

Vilken katastrof!! Sjukt att det i kontrollerade sverige kan finnas sådana stora fel i folkbokföringen... Tur iallafall att denna "okända dotter" inte hann med att få del av arvet..

Beklagar sorgen.
Det är fruktansvärt att det kan bli så fel i våra register.
Det var tur att det uppdagades att det blivit fel.
Men det jag regarerar mest på är detta du skrev: Juristen meddelar XX att hon inte ska komma på bouppteckningen när hon uppenbarligen har en annan far (som hon ”erkänner” att hon ärvt) och vi får ett nytt utdrag från Skatteverket.
Kvinnan verkar ju ha haft för avsikt att "roffa åt" sig pengar från ett dödsbo som hon inte har rätt till trots att hon redan ärvt sin egen far, och vore jag du så skulle jag anmäla det.
Jag tycker det var gräsligt fult gjort av henne att bara tänka tanken.

Kvinnan kanske var totalchockad, svårt att veta, hon kanske trodde hon "haft fel far" etc. Fall med felaktigt faderskap som upptäcks kommer nog tyvärr att bli ganska vanliga i framtiden.

Tillägg : Men visst, hon kunde tänkt att "här har jag en chans att få lite extra", och det är såklart fult i ett sådant här läge. Fast hur stor del av totalarvet hade hon fått? Men det kanske är något för en tråd mer inriktad på familjejuridik.

Precis så reagerade jag med. Om hon inte hade några onda avsikter så skulle hon ju direkt meddela advokaten att det måste vara fel

Elisabeth

Ja visst kan hon ha blivit chockad men det finns inga oklarheter i hennes "historia". Hon har ända tills hon 21 år gammal flyttade hemifrån levt med sin mor och far som varit gifta och mannen har alltså varit registrerad som hennes far. Normal reaktion hade väl varit "ja men min far hette inte alls så här". Hon ringde nämligen juristen ett dygn efter att ha fått kallelse och meddelade att hon skulle infinna sig. Hon skulle ha fått 1/3 av pappas del av kvarlåtenskapen, men det värsta skulle ha varit att hon skulle haft rätt att rota runt i våra föräldrars saker. Pappa bodde kvar i huset med alla saker m m efter mammas död.

Så vi har väl haft maximal otur: först denna felregistrering och sedan en person som inte reagerar normalt.
caprifol

Jo, men det jag menar är att hon kanske, av nån anledning, tror att det är hennes RIKTIGE far som nu "dykt upp". Då kanske hon blir så chockad, hennes hela värld rasar samman, att hon inte agerar rationellt.
Men ja, högst sannolikt försökte hon vara en opportunist som försökte stjäla en arvedel antar jag.

Hur som helst, tycker det gott kan krävas DNA-verifikation av "utomäktenskapliga" barn vid arv. Tycker inte man ska diskriminera utomäktenskapliga barn förresten, lagstadgad DNA-test vid födseln är nog en rättighet som barn snart får. Men, det är väl annan-tråd-sak

Det håller jag fullständigt med om!
Vad tycker Ni om juristernas agerande? Säkert enligt regelboken, men jag tycker att de skulle ha gjort en del av den undersökning jag själv fick göra. Jag meddelade dem på ett tidigt stadium att vi skulle komma att begära någon slags bevis - underskrivet faderskapserkännande eller i värsta fall DNA-prov. Svaret jag fick var ungefär "Ja, det kan ni ju om ni vill men det har ni nog inte mycket för".
Vi har fått en ursäkt, de har förklarat att de ska dra ned en del på sitt arvode men jag undrar i vilken sits de skulle ha hamnat om XX kommit och vi hade frågat var bevis fanns.
cparifol

Jisses, vilken historia.

Hur man nu ska säga det......tur att det redde ut sig, trots allt.

Så jobbigt det måste ha varit för er. Men den " okända" dottern kanske trodde att hon hade en annan far än den som hon växt upp med. Sånt händer ju.

Tyvärr är det också så att när man förde över registret till skatteverket så uppstod det fel. I vårat fall blev tvärtemot det som ni upplevde. Vår far hade varit gift tidigare och hade ett barn i det äktenskapet. Hon fanns inte med i registret.

Så kontentan av de här händelserna blir som du skrev caprifol, se till att kolla medan alla parter finns i livet.

Skrämmande berättelse. Tack för att du lät oss ta del av den
och jag tror inte en sekund på att "den okända" dottern inte var ute i bluffartagen
Inte vet jag om ni orkar eller vill... men nog tror jag att jag skulle tagit reda på om
henes beteende inte var olagligt.