Jag lägger av m det här!
Min man är arg o otrevlig.
Så--jag ska nog inte skriva här......

Hoppas det inte blir för jobbigt för dej i natt.

Jodå--det blir nog en helsickes natt--tyvärr!

Snälla du... Varför tror du att du måste ta emot all skit från honom.
Skit i om du måste lämna huset och jordiska ägodelar... Materiella ting
går alltid att nyförvärva.
Men din själ och sönderslagna jag... finns inte att köpa i någon butik.

Du måste sätta stopp för hans krav! Tro mig... jag har lillebror som är alkis.
Jag vet vad du går igenom.

Jag sänder dej en kram även om jag vet att det inte hjälper.
Du måste försöka ta dej ur det helvete du lever i... för ingen skall behöva stå ut med det!

Instämmer helt och fullt.

Men--egentligen är det inget helvete jag lever i! Min man är snäll!

men är han arg och otrevlig är han ju inte snäll...

Om han är snäll varför skriver du så här då?
Tolerera inget som du inte mår bra av p.g.a. av spriten.

När han är nykter ja.. men de onyktra stunderna då?

Du mår inte bra och är inte så värst vänligt bemött och behandlad såvitt jag
förstår efter att ha läst här på forum.
Precis som så många andra misshandlade väljer du att försvara honom.
Varför gör du det?

Därför att han ÄR snäll, när han inte blir stressad! Jag älskar honom, hanhjälper mej, när jag är lessen!

Då kanske du skulle se till att han tar hjälp... så det slipper bli dagar då du känner att du inte orkar och vill ge upp.

Orkar inte säga så mycket.. Känner igen min egen alkisbrorsa i din sambo.

Såg inte så ut i din andra tråd.

Citerar: Jag är så trött på alltihop. Det känns som jag inte vill vara med, längre. Jag mår dåligt, har inget stöd av min man. Nej--jag ger upp,

Vad blir han stressad av? Jobbet, eller när du säger emot är det då hans dåliga sida kommer fram?

När jag träffade min sambo så drack han rätt friskt och vid det minsta jag sa emot så blev hans humör väldigt jobbig. Han slog mig aldrig men det var nära många ggr. Det stora problemet var andra kvinnor vid sådana tillfällen. Han fick ett ultimatum jag eller spriten och han valde mig, det har gått över 20 år nu.
Du måste sätta gränser för vad du ska tåla, man orkar inte hur mycket som helst. Tänk på dig själv som nummer 1 trots att du älskar honom, jag älskar min sambo men ville inte vara med om att kanske en dag så går det överstyr och han ger sig på mig.
Hoppas det går bra, jag tänker på dig.

Vem gör honom stressad då? Du? Tror du innerst inne på det? Jag har levt flera år med en man med psykiska problem. Visst älskade jag honom mellan varven, men varven var bara för mycket. Jag valde att älska mig själv mer.

Är det kanske så att han berättar för dig hur mycket du betyder för honom när du misströstar som mest och det tolkar du som stöd? Man gör sina val, hur svårt det än låter och hur svårt det än är. Välj rätt, välj dig själv! Din man har redan gjort sitt val.

/Åsa

Tyvärr slutar det alltför ofta med att den "snälla" mannen till slut tvättar bort den där snäll-stämpeln för alltid genom att helt enkelt slå ihjäl eller åtminstone halvt ihjäl "frugan"... Eller någon annan familjemedlem.


Det bästa vore ju om den snälla sidan alltid var framme. Borde gå att ordna, kanske inte lätt eller snabbt men det går. Tror inte det finns hopplösa fall på den där fronten.