Nu sticker man väl ut hakan och ber om en smäll, men... (med ALL respekt för anhörigas stora sorg).

Vad f-n ska folk ut på sådana där dumheter för? En efter en av testosteronfyllda, adrenalinsugna galningar ska ut på livsfarliga bergsbestigningar av Mount Everest och K2 och allt vad de heter, vandringar, paddlingar, seglingar, promenader i 60-gradig kyla (eller vad det nu är) och så fort något händer ska samhället ställa upp med räddningsinsatser av gigantiska mått!

Skallgångskedjor, flygplan och räddningshelikoptrar ska leta och leta och köra till sjukhus för hundratusentals kronor medan "vanligt folk" knappt får ambulans eller plats på sjukhus när de behöver det.

Jag blir så himla trött på sådant där!!!

Och så är det måndagmorgon och jag är jättetrött och grinig (men det märks väl inte?)

Kakaduan

Om det är så man ska tycka på måndag morgon så är det nog en sån här med. Jag kan helt hålla med dig nämligen.

/Åsa

Är det egentligen värre än att folk missköter sig genom att röka, dra på sig ohälsosam fetma och sola fel?

Visserligen tycker jag att rökare är modigt folk, de ägnar sig ju åt en hobby som dräper majoriteten av utövarna, men jag tycker ändå inte det kan jämföras riktigt. I en sportsituation skapar man en akut fara för skada, där man VET vad skadan beror på. En hjärtinfarkt kan exv bero på så många orsaker att man inte säkert kan säga att den beror på rökning.

I sport tycker jag alltså att man i huvudsak bör åläggas att anlita privata försäkringar, åtminstone vid extremsport. (Breddsport har ju positiva inverkningar på folkhälsan också) Fotboll är väl den enskilt största orsaken till benskador inbillar jag mig ha hört, och ligger bakom många sjukskrivningar. Sen bör såklart vanliga sjukvården också anlitas om så krävs, vi kan ju inte låta folk DÖ bara för att de har varit oförsiktiga.

Åker man till Himalaya är det såklart i första hand ens eget ansvar att fixa försäkringar och sjukvård, i andra hand det land man råkar befinna sig i (Indien, Kina, jag vet ej). Svenska myndigheter har enligt avtal möjlighet att bekosta sjukvård i andra länder för svenska medborgare, men att begära stora räddningsinsatser från fattiga länder som inte kan ta hand om sina egna medborgare ens, nä, det kan vi svenskar såklart inte begära.

tror nog att det med extremsporter är ett intresse som allt annat.
självklart ska en förolyckad eller skadad person plockas ner och hem.
att sköra bil för fort är samma sak, vi räddar dom också, eller motorcykelförare som skadas/dör.
ser ingen skillnad där, och försäkringar har dom. det ser vi inte bara.

Jag tycker det är nästan omöjligt med gränsdragningar där.

Är det att utsätta sig för risk att resa på semester utomlands?
Naturkatastrofer är ju vanligare i många länder jämfört med i Sverige.

Vilka sporter ska anses som så pass farliga att man borde bekosta räddningsinsatser/vård själv?

Ska man kunna gå ut på fjällvandring och få klara sig själv om man råkar ut för dåligt väder eller en skada?

Listan kan göras hur lång som helst ....
Och vem bestämmer var gränsen ska gå?
Jag ser det som omöjligt.

instämmer helt där...
då slutar det med att var och en får klara sig själv....
nä..rädda på bara...dom ska hem, kosta vad det vill

Ja, en viss risk är det ju. Delvis därför att många turistmål finns i länder som är politiskt mer oroliga än Sverige, delvis därför att tillgången på sjukvård i många länder (dock inte alla) är lägre än i Sverige. Om man åker till länder där det pågår inbördeskrig, i större eller mindre omfattning, så får man ju vara försiktig. Jag menar att reseföretagen bör ta större ansvar, då de ofta flyger folk till krisområden.

Såhär menar jag att ansvaret bör viktas vid utlandsresa :

1: Personligt ansvar. Finns inte överenskommelse mellan Sverige och landet vad gäller sjukvård så får man skaffa egna försäkringar. Samma gäller transporter. Om nån svensk bosätter sig i USA måste han/hon givetvis betala sjukförsäkring i USA. Vid turistbesök täcker svenska sjukvården akutbehandlingar i de flesta länder, om man har med sig rätt papper, (men jag vet inte detaljer).

2): Reseföretagen bör ta större ansvar. De bör exempelvis inte bygga/anlita hotell på stränderna, skövlade eller ockuperade områden, hotell som inte är jordbävningssäkrade, etc. Ofta hänvisar de till UD, men även innan UD utfärdar varning så bör reseföretagen försäkra sina resande, så att dessa är garanterade hemresa vid sjukdom etc. Tycker jag iaf. Annars bör man som konsument klaga, innan man reser dådå. Man köper ju en tjänst, och i den tjänsten bör ingå information om vilka regler som gäller för sjukdomsfall etc.

3) Landet man besöker har såklart ett ansvar för alla som befinner sig i det. Men man kan ju som turist inte kräva bättre vård än lokalbefolkningen.

4) Om allt annat går snett så bör Sverige såklart försöka hjälpa sina medborgare. Var väl något exempel för ett tag sedan när en halvemigrant blivit strandsatt i Asien pga en stroke som försäkringen inte täckte. Han bör möjligen få resa hem tycker jag, om det går att lösa.

I Sverige så ska ju räddningsinsats och vård vara (i princip) gratis, däremot är det ju vid exempelvis bilkörning TVÅNG på att ha försäkring, eftersom det är en så farlig aktivitet som orsakar så många skador. Det är alltså inte tvång på att bilen är försäkrad mot motorskador etc, utan den obligatoriska försäkringen är tänkt att träda in och ersätta personskador.

Jag kan mycket väl tänka mig att extremsport, och allt yrkesutövande av idrott, bör kräva obligatorisk försäkring. Reseföretag som anordnar kommersiella äventyrsresor måste försäkra både sin personal och alla som följer med på vandringarna, åtminstone antar jag att det är så.


Ja, gränsdragning är alltid svår. I Norge får de ofta hjälpa fallskärmshoppare som kastat sig utför stup och fastnat på klipphällar/väggar. Där är skyll-dig-själv-faktorn extremt hög, men samtidigt kan man ju inte låta dem sitta kvar där på klippan. Men om någon gör liknande hopp i en avlägsen bergskedja i ett fattigt land, då får man nästan räkna med att ingen hjälp går att få.

jag håller till viss del med. Jag tycker att det korkat att ge sej ut på sånna strapatser. Livet är alldeles för dyrbart för att ta såna chansningar. Jag för min del tycker att det är spännande nog att leva, uppfostra barn, lukta på blommor, förundras över vårens kraft och vara i nuet för att kasta bort på att "det kanske går vägen".

och nej, jag röker inte heller..

Nej Pirum håller inte alls med dej. Jag tycker att den enskilda människan skall försäkra sig själv vid utlandsresa, för varför skall man då köpa försäkring om staten skall hämta hem sjuka eller döda personer. Det kan inte vara reseföretagens uppgift att se till att folk blir försäkrade, utan om jag åker utomlands så är jag intreserad av vad resan kostar och om det är god komfort, reseförsäkring har många via sitt fack eller hemförsäkring, man skall inte betala reseförsäkring flera gånger om.

Finns det någon försäkringskunnig som vet om det GÅR att försäkra sig, när man ägnar sig åt sådana risktagningar som i extremsporter?

Min ene son har en pytteliten skada på sin hörsel, som barn normalt inte har (saknar en frekvens) och därför gäller hans försäkring inte om han får någon som helst skada på öronen! Har haft många duster med försäkringbolaget om detta. Hans öronläkare säger att det inte spelar någon som helst roll, men försäkringsbolaget vågar inte försäkra.

Tänk på proportionerna! Vågar man försäkra en person som med uppenbar fara för sitt liv vill åka skidor utför en omöjlig sida av Himalaja? Och vilka summor får man betala för en sådan försäkring?

Man kan väl inte jämföra extremsporter av den här valören med att leva?!? Köra bil, äta, promenera, motionsidrotta osv! Det är väl inte samma sak!

Extremsporter är extremsporter. Folk som ägnar sig åt det drivs vanligen av en inre kraft som inte går att förstå tror jag.

Dessutom har jag i alla artiklarna kring den senaste olyckan läst att den omkomnes försäkringsbolag skulle betala en del av kostnaderna.

Men folk som skadar sig på Mount Everest (eller vilket annat berg som helst) är mer eller mindre dödsdömda. I den tunna luften över 8500m kan en vanlig rationell hjärna (på havsnivå) inte lägga i hop två och två än mindre se konsekvenser av handlingar. Att få ner skadade människor från höga höjder kräver mycket från de som utför räddningsinsatsen. På den höga höjden är varje andetag som man drar ett andetag som bryter ner kroppen. Varje andetag minskar din kapacitet. På bara ett par dagar som ett toppförsök tar, bryts kroppen ner och det rundaste ansikte blir utmärglat och insjunket.

Många bergsbestigare är förståndiga och tar säkerheten på allvar men olyckor sker. De flesta förståndiga bergsbestigare brukar dessutom säga att vem som helst kan bestiga ett berg men tricket är att ta sig ner. Berget är inte bestiget förrän du har kommit ner igen.

mvh Ciczi

Dom är sponsrade upp till öronen och dumma vore dom väl om dom inte skrev in i sponsoravtalen om ett visst bidrag utifallatt.
Vad är alternativet tycker du?
Att medvetet låta dom ligga och dö?

Visst bör man väl försäkra sig så långt det går... om man t.ex åker utomlands eller idkar extremsporter.
Men... att börja diskutera vem som ska eller inte få vård.. det tycker jag är helt absurt.
Oavsett hur du lever, vad du äter... är rökare, snusare, alkoholist, narkoman, idrottare, bergsklättrare mm mm
så ska du ha samma rätt till vård och omsorg!

Eller... ska vi bestämma att de som äter besprutad frukt och får cancer ... får skylla sig själv
liksom bergsklättraren som råkade halka och föll.

Lika dumt vilket som är min åsikt.

Som "bergsbestigare" måste jag ju nu svara lite här känner jag.

Visst är det så att det inte är samhället som ska stå för räddningsaktionen av Thomas Olsson. Han har en försäkring och det är således försäkringsbolaget som står för den kostnaden. Våra klätterförsäkringar är svindyra och jag har fortfarande inte hittat ett bolag här i Sverige som försäkrar en klättrare för äventyr ovanför 6.000 meters höjd, Aconcagua undantaget. De flesta höghöjdsklättrare använder sig av ett Amerikanskt försäkringsbolag som specialiserar sig på försäkringar till extremsportare.

Kostnaden som behövdes täckas upp omgående var den kostnaden som blev innan försäkringsbolaget fick sin lilla tumme ut och gick in.

Klart som korvspad ska extremsportare få den hjälpen de behöver om de råkar ut för något, lika klart som korvspad ska det ju vara att "vanliga" människor ska få hjälp om de behöver det.

Vad som däremot kan uppröra mig mer är att en snubbe som Patrik Sjöberg som numera är bosatt i Brasilien fortfarande utnyttjar den Svenska sjukvården och bara behgar visa sig här när han ska opereras, på svenska skattebetalares bekostnad.

Som jag fattade det så pröjsade Patrik en privat läkare han anlitat många gånger tidigare. Men sen kanske resten av rehabiliteringen går på skattebetalarna, det vet jag ej :/ Är väl tänkbart att Patrik stannar sommaren i Sverige, antar att den är roligare än vintern i Brasilien.

Men, bra att extremklättrare får skaffa privata försäkringar, det låter rimligt. (Sen ska de såklart få vård som alla andra, men jag tänker på räddningsaktioner, invaliditetsersättning, efterlevandes ev. kompensation, osv)

Instämmer helt! Intressant att få veta lite om försäkringar för utövare av extremsporter, Andreas Blomquist. Jag har faktiskt funderat på det flera gånger. Det handlar ju som Pirum säger inte bara om utövaren själv, utan även om efterlevande/anhöriga.

Förmodligen inte, för vanlig barnförsäkring utesluter de flesta sporter;
ridning, hockey, gymnastik, handboll... Extraförsäkring behövs i många fall.
Folksam försäkrar 41 av 67 idrotter inom Riksidrottsförbundet genom sina licensförsäkringar.

Olycksfallsgörsäkring:
Försäkringen gäller inte vid skada som drabbar den försäkrade efter fyllda 25 år
vid riskfylld sysselsättning, som inte kan anses som normal motions- eller fritidsaktivitet.

Apropå extremsportare extremsporter i utmaningssällskapet

kan nån gissa vem Mitty-Facet är?