Norge är vrickat bortom all räddning


Tillåt mig berätta om ett exotiskt land. Ett land där så gott som alla bär dyra folkdräkter i tid och otid. Ett land där man lever på mackor, har spritförbud på söndagar och konsumerar mer coca-cola än något annat folk.
Nej, du behöver inte resa över halva jordklotet för att finna Bizarro World. Det räcker med att korsa Sveriges gräns västerut. Landet heter nämligen Norge.
Brorsan bor vid en åker utanför en håla som ligger utanför Oslo. Mitt i detta ingenmansland avbryts vi en dag mitt i mackätandet* av halvtaskig orkestermusik. Utanför fönstret paraderar tonåringar iklädda folkdräkt och utrustade med pukor, trummor och cymbaler.
– De ska spela för grannpojken som konfirmeras i dag, förklarar svägerskan medan hon tar ännu en tugga av sin brunostsmörgås.
– Hoppsan? Vill han verkligen att traktens töntar kommer och spelar oompa-oompa för honom?
– De är inga töntar, svarar svägerskan. Det är vanligt att spela i skolans ”korps”. Jag har själv gjort det.
Jag tittar på min coola, tatuerade svägerska med mc-kort. Är det möjligt? Javisst är det möjligt – vi är ju i Norge. Plötsligt längtar jag efter min egen förorts huliganer. Det känns så mycket mer normalt med munkjackor än med broderade västar.

Jag har även haft lyckan att vara i faggorna när butiksdebatten ägde rum.
Bakgrunden i korthet är att livsmedelsaffärer av tradition är stängda på söndagar.
Du får köpa färdigkokt varmkorv – men inte korv som du kokar själv. Kiosker får ha öppet, men inte större affärer.
Till sist var det något smartskaft som kom på att man kunde kalla sitt vanliga Rema för ”storkiosk” och ändå ha söndagsöppet, till någras glädje och andras enorma irritation. Handla – på en söndag!? Då ska man ju vara ledig!
Slutligen blandade sig staten i problemet och slog fast att matvarubutiker visst får vara öppna på söndagar. Fast enbart förutsatt att ytan understiger ett visst antal kvadratmeter eller att lokalen ligger vid en järnvägsstation eller större busstation. Någon måtta får det ju vara.

För ett par veckor sen hade jag återigen en Bizarro World-upplevelse i Norge. Jag stod på Vinmonoplet och skulle betala en vinpava med Visakortet. Men maskinen kunde inte ta kortet. Hade jag slut på pengar? Nej. Var det fel på magnetremsan? Icke. Till sist kom personalen på felet: det går bara att betala med norska Visakort, så klart. Eftersom översittande svenskar inte har särskilt hög status i våra grannländer motstod jag frestelsen att påpeka att själva poängen med betalkort är att man ska kunna använda dem utomlands. Kortet har funkat i Indiens mest hopplösa delstater, i ryska förorter och i baltiska hålor. Men – naturligtvis – går det inte i Norge.
Så – efter plågsamt många besök (en höst på 90-talet bodde jag faktiskt i Oslo) anser jag mig nu ha tillräckligt goda grunder för att våga konstatera: Norge är vrickat bortom all räddning.
Hoppas ändå att ni hade ett bra 17 maj, era egensinniga knäppisar!

* Våra vänner i väst äter inte mat till lunch, de äter brödskivor. Enligt utsago var det just norrmännen som uppfann de färdigbredda och för-paketerade knäckemackorna med helvetessmaker som ”pizza och vete”.

©Terri Herrera Eriksson, Aftonbladet.se

Och det där var bara en bråkdel av alla norska knäpperier....
Men...
Då västeuropa sakta men säkert likriktas enlig USA-modell är jag såååå lycklig över att det ännu finns kvar nationella egenheter och jag är beredd att stöda alla som mer eller mindre hårdnackat håller fast vid dem.
Tänk så trist det annars vore att resa!
Heja, Norge!

Har bara varit i Norge en gång. Åkte inte tillbaka.

När man reser med små barn och maten på restauranger inte smakar som den bruka göra hemma, då vägrar ungarna att äta. Åtminstone om de är fyra och sex år.

SÅ vad gör man? Jo, går på Mac.Donalds för där smakar det precis som hemma. OCh maten smakade precis som hemma, men bemötandet var vi inte vana vid.

Personalen som expierade stod och pratade med varandra. Högt och tydligt så deklarerade den ena att veckan varit för DJ****g. "Bara en masse dumme turister och dumme bönder!!!!!!"

Eftersom vi var både turister och bönder så insåg vi till slut att det inte var en tillfällighet att vi blivit väldigt oartigt bemötta hela tiden vi varit i Oslo.

Man gillar helt enkelt inte svenskar. Så helt resolut, så snart hamburgarna var uppätna så packade vi väskorna och reste hem. Och vi har aldrig rest tillbaka.

Det var en av de sämsta semestrarna vi någonsin varit på, för det var inte kul att känna sig som något katten släpat in. Sen må de ha hur vacker natur som helst.

Men jag undrar lite. När man träffar en norrman i Sverige så är de så fantastiskt trevliga.

När man som svensk är i Norge så är de otroligt oartiga. Dum svensk är inte precis ett ovanligt uttryck. Gärna väst i mungipan lite halvhägt så att man lagom skall höra.

Varför är det så? Och är norrmän otrevliga bara mot svenskar eller ogillar de utlänningar överhuvudtaget?

Nu har jag ju bara varit i Oslo, och har inte träffat alla Oslo-bor. Så det är kanske dumt för att inte säga orättvist att dra alla över en kam. Men det var upplevelsen som den var då.

Vad har vi gjort för fel.Vi visade inte det minsta humör eller betedde oss konstigt, åtminstone inte i våra ögon

Är bara lite nyfiken

Usch, så småborgerligt skrivet av Terri Ericsson Mackor till lunch, det är det väl många som fortfarande äter i Sverige? Det är ju först med mikron på många arbetsplatser som även arbetare kunnat värma mat, men mikro finns fortfarande inte överallt.

Däremot är det dåligt att skolbarnen i Norge inte får lagad lunch. Visst, skolmaten i Sverige är tyvärr ofta onödigt tillkrånglad eller lagad med för snål budget (barn är ju inte värda lika bra mat som, tja, riksdagsledamöter eller kriminella). Men om barnen bara ska ha med medhavd lunch, eller köpelunch, så får ju barnen väldigt olika mat. Fattigdomen är ju utbredd även i Norge.

Angående norrmäns trevlighet osv så vill jag inte gå in på den diskussionen, då skriver jag halva dagen, men man kan konstatera att norskar i gemen ligger 15 år efter Sverige i kundbemötande. På gott och ont. Deras butiker är inte lika underbemannade som de svenska, å andra sidan är de ofta långsammare i kundbemötandet.

Kan ju säga att den svenska McDonaldspersonalen visserligen må vara den bäst utbildade i världen (så var det i början av 90-talet) men jag har flera gånger sett att norrmän haft stora besvär att beställa eftersom vi svenskar inte förstår ens det minsta norska. Brus? Kylling? Is? Ofta anpassar sig norskarna, eftersom de vet hur lite vi är intresserade av övriga nordiska länder, men ibland blir språkförbistringen på McDonalds pinsam.

Språkförbistring må vara.... tur att de inte säljer bananer på Mac D

Fast oavsett var jag handlar så vill jag inte ha brickan daskad i disken. Inte vill jag har pengarna kastade på disken heller och få stå och plocka mynt från skivan. Man tycker att man vill ha dem i handen.

Och var man än handlar så vill man gärna ha ett hej, ögonkontakt osv.
Det är väl något av det värsta som finns när personalen låtsas att du inte finns och pratar inbördes.

Fast i och för sig. Det kan hända i Sverige också. Maken och jag var på Bauhaus för några veckor sedan. Visserligen hade inte personalen en arg attityd som på Mac D i Norge, men vi var totalt som luft. Makens kommentar var bara att de behövde lägga in i budgeten att skicka kassapersonalen på kurs. Fast det sa han inte färrän han kom ur butiken. Jag var tvungen att bjuda honom på kaffe så han lugnade ner sig

Tacka vet jag ICA, vår lokala affär tar både god hand om sin personal och ser till att personalen har ett fantastiskt kundbemötande, så man är väl bortskämd kanske.