Uj uj, nu är ni "modiga".
Jag har själv flenört som växer vilt här. För all del en ganska tjusig växt, framför allt ser den "lovande" ut när den är på tillväxt. Och blommorna är ganska söta - när man väl får syn på de oansenliga små bruna illaluktade blomstren

. Men sedan ser den mest skräpig ut, tycker jag.
Jag skulle aldrig komma på idén att äta av den, har för mig att den är svagt giftig. Ordet "flen" i flenört syftar visst på ett gammalt ord för "svulst" eller "knuta", man använde den utvärtes för att bota svullnader och gikt.
Jag söker i mina böcker efter mer information. I flertalet böcker om läkeväxter, matväxter, häsloböcker osv finns den inte ens upptagen. Inte heller i min bok om giftiga växter. Men i en av flororna står det lite mera om den.
Och i "Tidens stora bok om Läkeväxter - så används växterna inom medicinen och kokkonsten" står det såhär:
CITAT
- - - Den användes förr för behandling av skrifler (tuberkulos i lymfkörtlarna i halsen), därav dess botaniska släktnamn. Idag används växten mest inom örtmedicinen för hudåkommor.
- - - De innehåller hjärtklykosider, saponiner, harts, organiska syror och pektin. Dessa ämnen ger flenörten dieturisk, milt laxativ och sårläkande verkan. Den har använts invärtes vid störningar i körtlar men används nu främst utvärtes för behandling av svullna körtlar, bölder, bulnader, örsprång, svårläkta sår, brännsår, kroniska eksem och hämorojder. - - -
Flenört bör användas invärtes enbart under läkarkontroll; starka doser kan orsaka blod i urinen (hemoglobinuri) och kan också påverka hjärtat.
(den tjockare texten är direkt kopierad ur boken, inte mitt påfund)