Mina grannar tycker jag är ett riktigt tok. Jag ligger ju alltid i rabatterna och gräver och jag kånkar hem tonvis med jord och växter. De skrattar åt mig. De förstår inte varför jag håller på som jag gör. Vad de inte verkar fatta är att jag iordningställer ett hem. Ett hus med trädgård är inget riktigt hem förrän du har lite buskar och prunkande rabatter. Mina grannar har en gräsmatta. Inget mer. Jo, de har planterat en "växt". Mitt på den stora fina gräsmattan, som man skulle kunna göra så mycket fina planteringar och arrangemang i, har de planterat en torkvinda . Det är det enda som finns i deras trädgård.

Jag älskar min trädgård och jag älskar att gräva, planera, plantera och rensa. Jag har alltid jord under naglarna och jag är väl mer eller mindre alltid iklädd "trädgårdskostymen". Det är detta underliga beteende som mina grannar inte förstår sig på. De kan inte förstå varför jag spenderar helgerna med att gräva rabatter när man kan istället kan springa på krogen eller ha vilda grillfester. Om de bara visste hur mycket godare vinet smakar när man kan sitta ute på sin grönskande altan där man kan inandas de ljuvliga blomdofterna, än att sitta på en liten stenplätt och stirra in i en torkvinda.

Om jag inte hade behovet/lusten/viljan att iordningställa min trädgård så skulle jag lika gärna kunna bo kvar i lägenhet med balkong. Vad ska man med trädgård till om man inte gör något med den? Grannarna får skratta åt mig. Det rör mig inte i ryggen. Jag har ett intresse som de inte har och detta intresse gör så gott för min själ

Oj, detta inlägg kanske skulle ha platsat bättre i OT-forumet...

Mina grannar tittade lite underligt på mig också när jag flyttade till mitt hus för 6 år sedan.
Stockholmare, ensam kvinna, köper hus på obygden! Dessutom gräver upp gräsmattan på hela framsidan och planterar!!!!

Jag har levt efter parollen: Sköt dig själv och skit i andra. När de har kommit med "goda" råd, har jag nickat och lett. Och struntat fullständigt i vad de har sagt. Jag anser att jag kan bättre.

Idag, 6 år senare, talar min trädgård för sig självt.

Minns inte vem som skrev på denna sajt för några år sedan: "Nu får grannarna ta en rejäl flukt på mitt ansikte för nu får de bara se ändan på mig i några månader."

Vad härligt!!!

Låt dem fortsätta, de kommer nog att tystna när du fått en fin trädgård, och när de märker hur torftig deras egen trädgård är.
krister

Jag bryr mig inte ett dugg om grannarna. Det är de som har bekymmer inte jag.

Vad jag menade med mitt inlägg är hur olika man tydligen kan resonera. För vissa är en trädgård inget mer än en gräsmatta där man kan slå upp en solstol, för andra är det ett levande hem som man inreder och gör trivsamt. Underligt är också att de husägare som gnäller över hur jobbigt och tungt det är med trädgård är de som egentligen inte engagerar sig i den, medan de som engagerar sig sällan gnäller, snarare tvärtom.

Visst, jag är alldeles färsk trädgårdsägare och jag kanske är inne i min smekmånadsperiod vad det gäller trädgård, men jag tvivlar att det är så. Jag har alltid älskar blommor och växter och då jag bodde i lägenhet var min balkong överfull av diverse växter och småträd. Jag mår verkligen superbra nu då jag har en egen trädgård. Det gör så gott i själen!

Mina grannar sa att tomten såg ut som om en mullvad varit framme, när jag grävde min rabatt på framsidan och allt var uppvända grästuvor. Någon vecka senare kom en av dem fram och tittade närmare på vad jag gjorde, och ställde frågor intresserat. Så kan det också bli, och jag hoppas det blir så för dig med.

Vi har fått underbara grannar i koloniområdet.....och inte bara de närmsta...
vi får besök flera gånger varje kväll av folk som måste komma och titta...för de har hört ryktena om hur hårt vi arbetar och hur fint vi gör "öde huset"...

ett par beklagade sig över sina nya kolonigrannar...som bara köpt stugan för att ha grillfester på. Dessutom har de lagt sin uteplats på sidan av sitt hus...så att de har utsikt över parets framsida....och det är inte populärt..

det finns nämligen en regel att man ska tänka på att ens egen baksida är någon annans framsida...och alla vill ju ha lite privatliv..

Vi får se om tongångarna är lika positiva när mina barn kommer börja vara med....och vi inhandlat studsmattan......men vi har förvarnat dem...och bett dem komma och säga till om de upplever ljudet störande....

Alla har vi hört att mitt hem är min borg, men för oss trädgårdsfantaster som spenderar mer tid i rabatterna än inomhus kanske det skulle heta
"Min trädgård är min borg" så är det hos oss i alla fall.

mvh Ciczi

När vi bodde inne i ett villaområde en gång i tiden fick jag frågan av en granna om jag inte hade tråkigt - var bara i trädgården å så´nt.
Längtade jag inte ut efter att festa?

Man kan se lite olika på livet
Men som skrevs här ovan (ungefär) - vinet smakar bättre när man kan sitta omgiven av grönska
Å förresten - vem mådde bäst på söndagmorgonen tror ni

Glad över att bo på landet och ingen insyn, kan gräva så mycket jag vill

Som yrkesodlare av diverse köksväxter tillsammans med min sambo var det mest han som hånade mig. Han tyckte jag var tokig som lämnade ogräsrensandet ute på åkern för att komma hem till trädgården och rensa ogräs där. Men jag förvandlade en slänt med kirskål till en prunkande trädgård och härlig uteplats med sjöutsikt. Nu njuter vi efter en lång dag på åkern med en kall öl i sköna trädgårdsstolar. Jag blir knappast hånad längre.

Fast visst är det tungt. Ibland undrar jag vad jag håller på med, när hela min sommar består av krig mot diverse ogräs och skadedjur.
Men nog är det livet att få jobba ute i och med naturen istället för att sitta på ett dystert kontor och se sommaren rinna förbi.

Jag kan inte precis påstå att jag blivit hånad, men visst sneglar en del grannar lite skeptiskt... när jag knatar runt med rumpan i vädret hela dagarna... Eller ännu värre är det kanske när jag står mitt i min stora rabatt och stirrar till synes orörlig (rabatten kryllar av olika växter, fjärilar och bin vilket kan roa mig långa stunder)...

"Förfärligt onödigt" var det de första husägar-åren när jag rensade bort mängder av maskrosor i gräsmattan. Då ruskade "alla" på huvudet... men skam den som ger sig, det har lönat sig!!!

Mina grannar har bara kommit med uppmuntrande tillrop, de gillade inte förra ägarnas tilltag att slänga alla blommor och anlägga gräsmatta istället Fast jag undrar vad de tror egentligen, när jag kryper omkring och fotograferar nästan precis allt.

Mina grannar är också glada för att växterna har återvänt till trädgården

Tezzla, strunt i grannar ... de blir säkert så småningom avundsjuka på hur fint du fått det Visst är vi alla olika, men personligen tycker jag att torkvindor och enstaka illa skötta rabatter är tråk-tråkigt

Nämen, det är ju det jag GÖR! Jag struntar i grannarna! Jag bara filosoferar lite över hur olika syn man kan ha på trädgård.

Mina grannar tycker också jag är lite tokig, så mycket tid som jag lägger ner i min trädgård. När min rosojja tog vid för 5 år sedan bar jag över en massa perenner till grannarna, det gjorde dom väldigt glada och jag tycker nog idag att dom är mest rara, dom kommer alltid till mig när dom har problem med växter. En av grannarna gjorde en stor rabatt med Kanadarosor, en ros som hon sett hos mig, det var jättekul.

Så muta grannarna med några vanliga halvtrista perenner, dom tycker säkert att dom är jättesnygga.

Eftersom vi bor i samma stad så kan jag komma och hjälpa grannarna att håna dig, eller tvärtom. Det beror på hur det ser ut.

Jag kallas "blomsterkungen" av mina grannar snällt av dem,
ena grannen har istort sett inget planterat annat än ett körsbärsträd och några rosor, de påstår att de inte kan något...
den andra grannen har jag fått fart på, så där börjar det prunka ordentligt,
har gett lite tips och kommentarer och delat ut plantor jag tröttnat på och frösådder, men annars är det heltråkigt på min gata, istort sett ingen planterar nåt, knappt klipper gräset...
jag börjar tom okupera allmäningen omkring mig... men grannarna tycker bara det är trevligt.
krister

Vet inte om mina grannar tycker jag är konstig utan det är kanske snarare så att jag själv tycker att jag är konstig.
Inte så mycket det här med att vara ute iträdgården och "jobba" utan snarare det här med att både jag och min sambo kan stå stilla och bara titta på samma stenar och träd i kanske en halvtimme och sen göra om samma sak dagen efter. . :
Vi är relativt nyinflyttade (njaaa, detta är 3:e sommaren så allt är väl relativt) och har hela tiden massa nya ideér om hur man ska få fason på den igenvuxna trädgården så vi står ofta bara och stirrar rakt fram o diskuterar hur man kan göra och så ser man liksom framför sig hur det kommer att se ut. Nån på det här forumet skrev "hellre planering än plantering" o även om jag hoppas kunna komma igång med lite mer planteringar vad det lider så är det ju fantastikst härligt att bara stå rakt upp o ner o titta på trädgården o planera hur man ska göra

Emmsing, det låter underbart!
Bara njut och dröm ni lite till!
Lyckero

Skulle aldrig våga bjuda hit dig. Du skulle nog såga min trädgård längs fotknölarna

Jo, men det gör jag också till viss del. Men jag lär mig i rasande fart och jag är inte rädd för att försöka. Världen går ju inte under ifall jag skulle råka ha död på en växt eller ifall en rabatt skulle bli helt galet fel.

Det är den vägen man får gå, man lär sig av sina egna och andras misstag.
krister

Mina grannar vaknar nu... De har tittat på i 6 år, när min trädgård mer och mer för varje år formligen exploderar i olika färger, så nu kliar det till i deras fingrar också!

Jätteroligt att de också snart är lika tokiga som jag! Och vinet i grönskan dricker vi tillsammans, och spånar samtidigt vidare på trädgårdsideerna!

Aldrig. Möjligen gapskratta men det gör jag utom syn-och hörhåll.

Jag känner att detta ämne och hela diskussionen provocerar mig. Kanske jag är för van att bli ansedd som filur oavsett vad jag håller på med för att riktigt klara av att tänka i banan "vad tänker grannarna"? Om de inte sitter och tuttar på facklorna, slipar lien eller bödelyxan är jag nöjd. Man får ta hänsyn så klart, aldrig ska ens skaparkraft gå ut över omgivningen på ett negativt sätt, men utöver det tycker jag att man ska göra sin grej. Att göra andras grej verkar på nåt sätt lite förräderi mot en själv?

Sedan tycker jag att ni alla ska sluta fundera på om ni duger som odlare eller inte. Vad spelar det för roll? Hur man än jämför finns det alltid nån som är bättre och nån som är sämre än en själv. Det viktiga är att du har kul och får utlopp för din kreativa ådra. Men visst, ägnar man all tid i trädgården och lyckas inte få potatisen att titta upp ovan jord kanske man ska tona ned skrytet för att inte bli ofrivilligt inskriven någonstans.

Ser jag på mig själv så kan jag tycka att det enda jag har är en stor kärlek till växter och en obändig vilja att lära mig mer. Det räcker utmärkt för mig. Mina grannar kanske tycker att min trädgård ser ut som ett helvete av kirskål, älggräs, brännässlor och askskott men kan de inte se korkeken, mandeln, yuccorna, valnötterna, gunnerona (???) och allt det andra så får de gärna fortsätta leva i förvissningen om att deras golfbana till trädgård är fulländad. För mig räcker det med att sitta mitt i min djungel, titta på min gulblommiga passionsblomma eller ingefära och njuta.

Fast jag har en känsla av att jag inte greppar det här med diskussioner på webben trots att jag är programmerare.

Känner ocskå igen problemet! En av mina grannar sa faktiskt till mig att lägga av med att sköta min trädgård. Jag höll på så mycket att de andra kvinnorna på gatan upplevdes som slöfockar och det gick ju inte för sig!!! Inte la jag av inte...

Halaj!

Har inga nära grannar men däremot jobbarkompisar.
Jag råkade på lunchen nämna, i en bisats, i ett helt annat ämne, att jag prenumererar på en finsk trädgårdstidning.
Det blev helt tyst i en halv sekund och sedan formligen exploderade hela fikarummet i gapskratt!
Pekade finger och skrattade gjorde de. Jag minns inte riktigt vad de sa, men det var något om pensionärssysslor, kärringgöra och dylikt.

Jag tror att det handlade om att det inte alls matchade den bild de har av mig.

//T

Undrar hur den typiske trädgårdsentusiasten ska se ut egentligen...

Medelålders/pensionär? Bohem? Lågutbildad?

Halaj!

Medelålders? Japp.
Bohem? Kanske i deras ögon, jag vet inte.
Lågutbildad? Jag har en B. Sc från CTH, motsvarar väl en tekn. kand. i universitetsvärlden.

Jag kan i alla fall säga att jag blev inte det minsta ledsen el. sårad.
F-n heller, jag blev snarare full i fan.
Dagen efter tog jag min avställda motorcykel till jobbet, en trimmad och uppborrad (1327 cc) Suzuki 1100. Den skall väl återupprätta min solkade rebellimage tänkte jag.
Tyvärr är jobb-parkeringen alldeles för trång och liten för att det skall gå att köra på bakhjulet där, men jag lyckades i alla fall att få igång ett billarm med bullret från mitt öppna avgassystem.
Ingen blev imponerad.

//T

P.S. Måste tillägga att grabbarna på jobbet är hyvens folk, jag tror inte att de hade skrattat så om de inte trodde att jag kunde tåla att hånas för mina odlingar. DS

Skön stil med andra ord

mina två grannar är själva trädgårds intreserade å är i trädgården .
jag själv är inte bara i trädgården utan är väl iväg å gör annat på helgen . men annars är det skönt å roligt å avkopplande att vattna pyssla om plantera nåt nytt å rensa ogräs .

hhaa
det är jag långt ifrån väldigt .
fast en sak tycker nästan synd om dom som inte har en så fin trädgård för att dom har missat ett sånt underbar hobby,yrke .

rn sak till
grannarna kanske hånar en bara för dom är avis

känner igen det där.... dom tittar lite konstigt på mig med när jag ligger på knä och fotar förklarar lite snyggt för dom närmaste att jag tar kort till mitt album så nu skrattar dom bara men andra dom tittar fortfarande med idot stämpling

Våra grannar nämner några gånger per år att "ska ni inte ta ner björken och syrénerna, vi är så allergiska". Vi säger vänligt nej varenda gång. Det finns massor av björkar runt omkring och jag tror knappast att de blir mindre snuviga om vi tog ner vår.

Jag kanske ska börja motfråga: när ska ni ha några rabatter istället för bara gräs och betong?

Kul tråd det här.

Jag flyttade till landet i vintras och alla runtomkring tycker det är jättekul att jag vill odla. Har grävt bort det mesta av gräsmattan och ersatt med grönsaksland. Här finns en tradition av grönsaksodling och självhushållning och de flesta av mina grannar är/har varit bönder. Visst skakar dom på huvet ibland ... som när jag frågar om jag får gräva upp nässlor på ängen och flytta hem till mig ... ... men sen kommer dom med 1000 överblivna krukor och traktorlass med hästgödsel. Jag "betalar" tillbaks med grönsaker.



33 år, civilingenjör med egen konsultfirma som tvingat sig till ett halvtidskontrakt för att kunna vara hemma och rensa ogräs istället !!!
Bohem ? Ja, jag hoppas kunna bli en vacker dag när jag vågar släppa taget om "normaliteten" fullt ut.

Jag säljer grönsaker och plantor till mina uppdragsgivare och arbetskamrater på kontoret. Ingen har ifrågasatt vad jag håller på med, alla tycker det är kul att det går bra och uppskattar mina produkter.

Håller med Gurkan jag, fast jag går ett steg längre och
säger att tråden är helt underbar. Det är helt fantastiskt
att få ta del av andras syn på sig själva i förhållandet till
sina trädgårdar/odlingar/balkonger. Många igenkännande
skratt blir det.

ciczi sa nåt om att "min trädgård är min borg", och så är det
här också. Och lite till.......

Projekten fullkomligt haglar den här årstiden. Och det konstiga
är, att vartenda år, så är det nåt som inte blev som det skulle.
Och då är det bara att börja om igen. Att man aldrig ger sig!!?

Neej då, det klart man inte gör! Det är ju det här som är livet......

Att alltid vara skitig/jordig/lerig.
Att alltid behöva förklara varför man inte har tid att resa bort!
Att behöva tala om att man behöver "husvakt" när man reser
nånstans.
Att till slut "ge upp" i sin iver att förklara för nära och kära att
det här är det liv vi valt att leva. Vi älskar det och vi månar lika
mycket om detta liv, som vi månade om våra barn, när de var
små

Allting handlar ju om prioriteringar och hur vi väljer att spendera
vår tid och vår ekonomi.

Och visst är det jobb, massor av jobb, men det är ett kärt sådant.

Som tur är så har vi inga grannar som ev skulle kunna ha
åsikter om en och annan maskros som blir kvarlämnad bara
för att vi tycker att det är vackert.

Ha det skönt i era rabatter......landen.....växthus............

Håller med fullständigt!!