Vad gör man åt det? Jag är så sugen på att skaffa en hund till och hittills har vi varit överens om att en valp kan vi inte ha och eftersom vuxna omplacerinar inte funnits av vår ras+kön så får jag finna mig i att ha en hund.
Men nu finns det valpar!!!! Massor av valpar. Alldeles i närheten av oss. Inte bara rätt kön och rätt ras och rätt färg utan också nära släkt med den hund vi var tvugna att avliva förra året!

Nu funkar inte mina vanliga argument längre. Visst, vi har småbarn, men hon är ju hundvan och älskar sin hundkompis. Visst, jag vet inte hur jag ska jobba i höst, men i alla fall blir det ju inte heltid för vi vill ju inte ha barnet på dagis jämt och ständigt. Visst, en valp kostar en rejäl slant i inköp, men nu ska vi ju avverka skog i höst och det blir tillskott i kassan och utgifter för 2 hundar är vi ju vana vid.
Min man vill inte ha en hund till för att vi inte har hundvakt om vi vill resa bort. Vi reser aldrig bort och även om vi bara har en hund så har vi ju ingen vakt åt den heller. Och vore vi helt hundlösa så måste vi ju ha vakt åt de andra djuren.


Önskar alltså hjälp med fler argument att övertyga mig om att jag inte ska ha en hund till och att det är rätt att inte skaffa en. Ta bort suget! För jag har dessutom fastnat för en ras som inte alls passar oss och jag kan omöjligt tänka mig en annan sort.

Hejsan!!

Känner igen "problemet" (om jag kan kalla det så )

Jag har en jätte go hund och är sugen på tt skaffa en till

Men min mormor är till åren och det är alltid hon som ställer upp och är hundvkt när vi ska iväg någon stanns... och hon säger att hon orkar INTE ta hand om två stycken *PUST*

Men det jag brukar säga är att det är perfekt för Dica (min hund) för när vi ska iväg mindre svängar och är ute och gör saker t ex jobbar så slipper hon vara helt själv då har dem ju varandra och dem leker ju med varann också så det blir två behov som lättare tillfredställs för dem

Inte för att det funka men FÖRSÖK är bättre än inget alls.

LYCKA TILL!!!!!

Hej igen... råka skriva fel på hundens namn....
Diva heter hon.... *OOPS*

Nu är det tillrättat

Du skulle ju ge mig bra anledningar till varför jag INTE ska ha en till
Och två hundar är faktiskt inte mycket mer problem än en. Om man nu inte har dem i sängen för då blir det ju trängre...

Nu har jag fått ett "problem" till... Maken säger inte längre bestämt nej utan föreslog att vi skulle åka ut till ett av de kennel nära oss som väntar valpar. Som en utflykt. Sist vi gjorde en sådan utflykt blev vi 7000:- fattigare och en mjuk hundvalp rikare.

*SORRY*
Trodde du ville ha argument till att skaffa en till... att säga till karl´n din.
Oops...

Men det är väl kul att han har den inställningen om du ville ha en till... eller???

Vad har du för ras nu?? och OM det skulle bli en till, va e du sugen på då??

En basset hound. En röd/vit tik Vi har redan en och hade tills förra året även en gul/vit.

För något år sedan bestämde vi att vi inte skulle ha fler djur. Det blir så lätt att samla på sig och att tacka ja till djur som man blir erbjuden. Bor man på landet är det många som erbjuder sina katter, hundar, kaniner och hästar som de tröttnat på. Men djuren kan ju inte ta över hela huset och kvaliteten på livet, både vårat och deras, är ju viktigast.
Och så fick vi barn också. Hon kräver ju massor av tid och uppmärksamhet hon också.
Eftersom två djur har "fallit bort" på senaste så kan det kanske motivera att skaffa ett nytt? Vi är båda rädda att skaffa en ny familjemedlem och sedan upptäcka att tiden inte räckte så som vi trott. Det är ju ändå ett liv till. Och jag blir så osäker.

Vi får se. Finns det en röd/vit tikvalp så kanske det är meningen att vi ska ha en till. Är alla hanar eller trefärgade så får jag fortsätta att grubbla och längta. Jag vill ju gärna ha en ny INNAN min nuvarande går bort. Hon fyller 8 till årsskiftet och har en mindre tumör...

Vill oxå ha en bassett!!

För några veckor sedan hälsade vi på en bekant som fått 10 ulliga valpar efter sin rottis-blandning. Jag fick vakta så att inte sambon stoppade ner minsta tikvalpen i byxfickan! Jag fick stålsätta mig rejält för att inte vekna och gå med på att vi skulle köpa en valp.

Förstår att du vill ha en ny liten raring... Men jag förstår inte hur ni ska kunna stå emot känslomässigt om ni åker och tittar på "bäbisarna"! Visst kostar de pengar, men de ger ju så mycket tillbaka som inte går att värdera i pengar.

Kram på er!

Förstår att du vill ha fler när du/ni är vana att ha djur i kring er...
Men du skrev att andra hunden redan va 8 år och hade någon tumör...

Då kanske den inte har så lång tid kvar * LEDSAMT*

Då får ni ju känna på hur det är att vara utan hund... ch då tror jag ni kommer känna ganska snabbt att det va skönt eller att det går inte alls att det är något som fattas...

Skulle vilja ha en massa djur... men det kostar ju trots allt och så blir man låst. Dessvärre är jag pälsdjursallergiker och läkaren säger att om jg inte gör mig av med Vovven så kommer jag utveckla astma....

Men hur lätt är det??

Ester! Jag vet att du vill ha argument till att inte skaffa en till, men nu har du velat om det här så länge att jag tror att det inte finns någon återvändo!

Jag tror att du egentligen i ditt hjärta redan har bestämt dig, även om förnuftet säger annat...

Lycka till med hundköpet!

(är jag taskig som inte ger dig mot argument?, det är bara för att jag till viss del känner igen mig själv i det du skriver, och som sagt, jag tror att du egentligen redan bestämt dig även om du velar. Dessutom tror jag även att din sambo gjort det, han är nog väl medveten om att man är "fast" om man åker och tittar! )

Jag är nog den enda jag vet som har åkt på "valptittarutflykt" och INTE kommit hem med någon valp FAST jag faktiskt seriöst letade hund just då!

Var ju inte rätt kön på de valpar de hade, men jag hade letat sååå länge efter en tik utan att hitta nån så jag tänkte att jag åker väl och tittar iaf... men fastnade inte för den lilla Labbepojken så det blev istället en Boxertik några veckor senare. Det har jag aldrig ångrat.

Inte precis ett tips till just DIG, men när jag började få valpsug igen för att min tik började bli lite äldre (inte gammal dock, hon är fyra i år) så gick då blivande (och nuvarande) sambon och skaffade sig en till hund.. och eftersom det innebar att han har tre och jag redan hade en så blev det inte läge för mig att skaffa någon till Boxer på flera, flera år.

Hmm.. var inte det lite elakt nu när jag tänker efter?

Oh well.. vi fick ju världens sötaste Australian Shephard-valp hem till oss, så sååå synd kanske det inte var om mig just då då? Eller vad säger ni andra?

ester - tycker inte det verkar finnas några argument emot längre........

starlady - riktig söting!!!

Anki

Har för mig att frågan varit uppe förut... Jag och barnen längtar också efter hund men det är omöjligt med de arbetstider vi har. Men när jag och mannen blir pensionärer ´(om typ rätt många år) då blir det bassett igen.

Så om jag försökte säga något förnuftigt om att inte skaffa en till vid något tidigare tillfälle så har förnuftet trillat bort. En basse-valp skulle jag inte åka och titta på för då skulle det nog vara kört.....Fast jag kan ju erinra mig min förra basse. Det tog 10 (tio) månader innan Archie var rumsren. Men han var världens bästa hund!

Den vi har nu tog "bara" 5 månader innan hon var rumsren. Den andra gick aldrig riktigt att lita på. En basset-nackdel!

Fast det ska liksom vara två. En känns som om det saknas nåt

Inte lita på en basse? Menar du rumsrenhetsmässigt kanske, för med människor var min Archie pålitligare än det mesta. Det ska ju den rasen vara också. Den som ligger till vänster på bilden liknar Archie rätt mycket. Jag har precis varit i Skåne och fick chansen att klappa på en. Det var första gången jag inte grät. Det är 15 år sen Archie dog.
Men två vill jag inte ha - tänk när de vill gå åt varsitt håll de envisa rackarna

Jag har alltid kunnat skilja på höger och vänster men ikväll funkar det visst inte. Rätt ska vara rätt. Den hund som liknar min Archie är den till höger och inget annat.