"Jag är en gammal man, jag har upplevt många hemskheter och katastrofer ... de flesta inträffade aldrig."
Det är så mitt-i-prick! Jag förstår så himla väl vad han menade!
Hur många gånger har jag inte tänkt "katastroftankar" som "Det här ordnar sig aldrig! Det här går åt skogen! Nu är det kört!" Ja, till och med "Jag kommer att dö!"I tankarna har jag upplevt det, om och om igen. Och så hände de aldrig, mina katastrofer! Och tänk, jag lever än. Vilket även mina närmaste kära gör. Vilket slöseri med liv och tid, alla dessa katastrofer jag genomlevde innan de visade sig "inte hända".
Jag har också genomlevt en och annan verklig katastrof. Men de var aldrig någon av dem som jag "planerade" för!!! De var oförutsedda när de kom. Och inte skulle de varit det minsta "lättare" om jag planerat och "funderat" över dem i förväg, tvärtom.
"Carpe Diem" sägs det. Fånga dagen...
Jag tror, att "fångar dagen" det gör man när man klarar att inse att det inte fungerar att "oroa sig i förväg" - det varken ger något eller leder någonstans ( nu talar jag inte om sund eftertanke och reflektion). Utan i stället tar stunden som den är, och gör det bästa i den. Då orkar man!
Det finns ett talesätt som säger: "Man kan svälja en elefant, om man bara tar tillräckligt små tuggor". Det är så lätt att bågna under bördan, om man i tankarna löser inte bara stundens och dagens problem, utan hela livets, på en och samma gång.
Ännu ett bra talesätt som hjälper till att Carpe Diem
:"Det är inte det som händer som jag far i taket av, utan vad jag tänker om det som händer, som jag far i taket av."
Tankens kraft är enorm, och det finns magi i ord som man uttalar.
