Hej!
Grannen har en rönn som under flera år visat tecken på att må riktigt dåligt. Den dör sakta men säkert och redan nu i juli har de få löv som den fortfarande har kvar höstfärger!
I min trädgård har alla mina plommonträd dött, men de är gamla (ca.30 år) och jag har tänkt att de nu gjort sitt. Men nu visar även min syrénhäck tendenser till att vilja ge upp Två buskar har bruna löv. (Jag tog ner den för tre år sedan från 3 meter till 30 cm)

Nu undrar jag förstås vad jag ska göra!! Kan det vara svamp? (ostronskivling?) Jag vill ju sätta nya träd, men det är väl ingen idé så länge syrén och rönn är vissna. Kan jag rädda resten av syrénhäcken?
Kommer fler växter att dö?

Tacksam för all hjälp jag kan få!
/Ulrika

Hej Ulrika,
Det här vore intressant att reda ut.

Det första man kommer att tänka på med din beskrivning är torka och torkskador. Rönnar som råkar ut för andra angrepp brukar inte visa höstfärger. Sjukdomar på dem är sällsynta, medan det på syrén finns en mängd möjliga varianter. Plommon likaså, medan det är sant att 30 år är en hög ålder för ett plommonträd. Står de dessutom i gräsmatta och får gräsklippar-, eller änny värre trimmerskador är det en vanlig orsak till att de dukar under.

Men som sagt, en sommar som denna är torka eller försvagning pga torka med följande angrepp det mest troliga.

Kan du beskriva markerna där de står lite bättre?

Skönt att du också tror att plommonen dör pga hög ålder (även om de faktiskt stått i gräsmattan).
Vad gäller rönnen växer den mycket nära fyra björkstubbar (som jag fällde våren 2004) och nära en gran. Björkarna var svarta och ganska murkna i mitten vid fällning. Jag talar om ett fåtal meter mellan dessa träd. Mellan dessa sträcker sig min uppväxande syrén (som säkert stått där sedan 70-talet. Dessutom står ytterligare en björk på kommunens mark alldeles utanför våra tomter, ca 5 meter bort. Jag har spiréor i området som stortrivs, men ölandstoken är klen.
Rönnen är täckt med vitt "fnas" (vet just inte vad det kallas). Den verkar dö från ena sidan (norr) till den andra (söder) med en "sektion" grenar i taget.
Jag har letat bland syrén stubbarna efter vitt nät eller ludd som skulle tyda på ostronskivling, men vet inte riktigt hur det ska se ut. Men jag misstänker att det enda rätta är att såga ner och ta bort det döda?

Jag tror att det har varit tallskog här tidigare (före 1976...) det är mycket sand och lera när jag gräver och rätt vad det är sätter man spaden i en berghäll. Nära en sjö. Möjligen sur jord, jag har mycket våtarv och tistlarna trivs.

Jag har en häxring i trädgården, men den har inte "passerat" detta område (än), men det kanske är symptom på något...

/Ulrika

Är det ostronskivling är väl det tur, det är ju en delikatess men jag hade nog snarare gissat på honungsskivling ifall det är träd som inte mår så bra den svampen är ju bra mycket vanligare och den kan leva både på dött material och den kan parasitera levade växter.

Honungsskivling kan parasitera många vedartade växtslag.

Jag röstar för honungsskivling. Den håller på att långsamt ta död på alla träd och buskar runt min sommarstuga. Björkar, rönnar, syrener, det mesta stryker med.

Torkan tar i år kål på fler träd än honungsskivlingen till och med, men även den har ju sin normala framfart. Den gynnas av att man lämnar stubbar kvar vid fällning av träd, men stubbar behöver inte betyda att den finns i markerna.

Din beskrivning av marken är bra, men gör det inte möjligt att tolka hur torrt det blivit. En grund jord säger du men ändå inslag av ler. Du kan göra ett spadtag och se hur torrt du har. De träd man vill hjälpa nu om man inte haft mer än en halv dags regn, behöver vattnas, och många unga måste få stödvattning om de ska överleva. Det regn vi fått hittills har inte förslått, sticka spaden i marken och kolla hur djupt vätan gått!

Det är inte alltid man hinner se fruktkropparna på honungsskivlingen innan svampen dödat trädet, men det är en god idé att spana efter fruktkroppar som dessa http://images.google.com/images?sourceid=n...ing&sa=N&tab=wi.

1000 tack för ert engagemang!
Trädet har varit döende under flera år, redan innan björkarna fälldes var den första grenen vissen. Ang. höstfärger konsulterade jag min man, som inte håller med mej- mer brunt visset är det nog . Kan det verkligen vara torka då det gått flera år? Vad gör jag nu om det ÄR honungsskivling? Räcker det att avverka det som är sjukt? Måste alla stubbar tas bort?

/Ulrika

Träd som står torrt brukar visa vissnesymptom under torrperioder, och kan göra så många år i rad. En sommar med längre periods torka släpper den fler blad och kanske grenar också (som dör), eller så dör hela trädet pga att reserverna förbrukats. Ofta tar det flera år för ett vuxet träd.

Men titta också efter honungsskivling, här finns bilder http://www.myra.nu/honungsskivling.html, http://www.svampguiden.com/art.asp?art=arm...millaria_mellea. Ser du ingen sådan fruktkropp någonstans i trädgårdens stubbar eller på sjuka träd så titta efter ett gulvitt spindelnätsliknande mönster innanför barken om den fallit av eller lättat på trädet. Detta är svampens mycel (ung rötter).

Särskilt viktigt är det att titta på hösten eller efter en lång regnperiod, då brukar fruktkropparna utvecklas.

Hittar du synliga tecken på denna svamp:
- tag bort stubbar i trädgården intill marken, häll kompost och jord ovanpå, bränn all ved från smittade träd, tag bort rötter om du kan, plantera inte vedartat i rotområdet, så örter istället
- håll god trädvård på de träd du vill bevara. Svampen får gott fäste i marker där träden stressats pga kompakterad jord, torka, hård beskärning, växtgiftanvändning eller stora doser konstkvävegödsling flera år i rad (t ex gräsmattegödsel).

Hittar du inget mycel eller fruktkroppar kan du tills vidare utesluta honungsskivlingen och leta efter andra vanliga orsaker; stamskador pga gräsklipp, torka flera år i rad, mm som nämnts tidigare. Har du honungsskivling i trädgården är detta en svamp som sprider sig aggressivt om man inte upphör med stressorsakerna, om man låter stubbar och ved vara kvar och planterar sådant som gynnar svampens spridning.

Förbättrar man växtförhållandena och håller sig till nyplantering av dessa arter minskar man riskerna för spridning (lista är gjord av Trädmästarna):
Inte så emottagliga träd och buskar:
Bok (Fagus sylvatica)
Ask (Fraxinus excelsior)
Lind (Tilia spp)
Ek (Quercus robur)
Idegran (Taxus baccata)
Asklönn (Acer negundo)
Silvergran (Abies alba)
Douglasgran (Pseudotsuga menziesii)
Lärk (Larix spp)
Hagtorn (Crataegus spp)
Avenbok (Carpinus betulus)
Fläder (Sambucus nigra)
Slån (Prunus spinosa)
Mahonia (Mahonia spp)
Murgröna (Hedera helix)

Tack för dom handfasta tipsen. Ikväll åker luppen och spaden fram!
Vi har inte bott i huset så länge och när vi kom dit (2003) var trädgården helt igenväxt. Björkarna kapade på ca 4 meters höjd, med "nya" kluvna toppar (allt för bra mottagning till parabolen!) Vi jobbar på att få lite fint nu och längtar inte efter stubbgrävning, men får nog ta upp dom vi har i förebyggande iaf!
/Ulrika

Stackare! Satsa på att ta ned dem till marken först, häll lite jord på. Tids nog kanske det blir tid at ta upp dem, men det är ett maskingöra. Och har du inte honungsskilvling så är det onödigt dessutom.

Vill bara komplettera Cilla med att Honungsskivlingens mycel kan anta många färger från ljusgult till svart. Det är dock alltid, nåja nästan alltid, ett platt nätverk under barken plus brunfärgning av veden.

Bra med lite tips på hur det ser ut, tack!
Jag undrar om det hör till honungsskivlingsangrepp att barken spricker upp och att det bildas mycket lav på stammarna?
/ulrika

Barksprickor, ja. Eftersom barken dör underifrån torde också lavangreppen riskera att öka. Tror jag har nån bild på skadorna, skall leta.

Oavsett döds- eller svaghetsorsak så spricker barken på träd, t ex om de utsatts för torka flera år i rad eller fått angrepp av något slag eller beskurits dramatiskt hårt. Under barken skapas nytt livsrum åt mängder av insekter och växter, bl a lavarna. Men lavarna i sig är inte angripare av träd, de lever sida vid sida.

Åke, om du har bilder på honungsskivlingens olikafärgade mycel vore det intressant att se också. Jag kan inte minnas att jag sett dem som annat än vitgula. Kanske svartnar de när de dör?

Du verkar ha grogrund för en fin bildsamling på honungsskivlingens olika stadier!

Den kan ju inte bara gå på träd, också på t ex jordgubbar, krusbär mm. Jag tror inte jag sett detta med egna ögon.

Jag har hittat bilderna, kommer senare i kväll. Just nu monterar jag helgens stekelfångster och dessutom skall middagen tillagas och ätas.

Då var jag klar med bilderna. Först en bild på några ungrönnar där den till höger har typiska skador orsakade av honungsskivling.



Skrapar man bort den uppspruckna barken är det bara en brun goja eller pulver under ytterbarken.



Skrapar man på en frisk stam ser det helt annorlunda ut. Det gröna tillväxtskiktet, kambiet, syns tydligt.



Här är en annan kraftigare rönn med skador nära marken. Det är möjligt att rötterna skadats på den här vid jordarbeten alldeles bredvid.



Här har jag pillat fram det för honungsskivlingarna så typiska nätverket av platta snörliknande rhizomorfer. Dom är i början ljust bruna eller rödaktiga men blir till slut svarta. Ser man såna är det ingen tvekan om vad som angripit trädet.



Jag har inga bilder på själva svampmycelet men det liknar vanligt svampmycel och är gulvitt. En annan egenhet för honungsskivlingarna är att dom kan lysa. När svampen växer inne i ett träd utan tillgång till syre lagras något ämne upp. När sen luften får tillträde, exempelvis om man sågar upp stammen, oxideras detta ämne och avger ett svagt ljus. Jag blev mycket förvånad första gången jag såg det. Jag hade huggit ved på dagen och skulle gå ut sent på kvällen för att hämta lite till kaminen. Vedhögen syntes på långt håll i nattmörkret.

Fantastiska bilder Åke, mycket bra illustrationer! Det här inlägget ska vi komma ihåg att hänvisa till i många år...

Kanonbra, tack!!
Jag hittade ett litet gulvitt, platt, nätliknande område på insidan av ett av plommonträdens bark, som luktade svamp. (Jag hade tre, det här är det enda med lite liv i, jag har det kvar för fåglarnas skull. Ytterligare ett står kvar trots att det är dött, jag låter en humle klänga på det, det tredje är borta- nu har jag bestämt mej för att ta bort de båda för säkerhets skull) Jag hittade däremot inget på rönnen, syrénstubbarna eller björkstubbarna! Jag kanske måste skrapa, som på bilderna för att se bättre. Stammarna ser precis ut som på bilden, men jag tänkte inte på att titta efter annat än mycel.
Får se om jag kan ta lite bilder och lägga in...
/Ulrika

Tack Cilla.

Kanske bäst att påpeka att det ibland kan vara svårt att se vad som kom först, honungsskivlingen eller t.ex nån rotskada. Ett träd som på något sätt skadats är lättare för svampen att infektera men vad jag har sett sluter jag mig till att svampen kan angripa ett fullt friskt träd. Jag är dock ingen träddoktor. Däremot så vet jag att om svampen fått fäste i ett träd så kommer det inte att överleva angreppet även om det kan leva flera år.

Japp så är det. Träd som utsätts för stress, t ex av torka, markpackning, mekaniska skador, är mer lättillgängliga för honungsskivlingar, men där svamparna etablerat sig ser man ofta att de också kan angripa till synes friska träd. Men träd som står i luckrade jordar, vattnas vid extrem torka och inte stressas av annat har honungsskivlingarna svårt att angripa.

Svampen angriper rotsystemen i första hand, och därför tar det tid innan man ser dem på stamdelar förrän den spritt sig från roten upp på stammen. Får man enstaka döda träd i sin trädgård är det därför bra om man analyserar varför det dött så att man kan hjälpa de övriga träden att bli motståndskraftiga. Ser man angrepp på ett träds rötter kan det fortsätta att leva en tid, men att det dör inom ett par år är inte ovanligt.

Svampen lever mycket länge i angripna rotsystem och överlever länge på samma ställe där stressade träd erbjuds. I områden där den finns bör man
- ta ned stubbar ända ned till marken, hälla jord över eller dra upp stubbarna med så mycket rötter som möjligt
- luckra jorden och gröngödsla för träd i närheten som man vill ska skyddas
- byta mycket jord om man sätter nya arter som kan drabbas, men i första hand
- plantera arter som har god motståndskraft

Äpple, plommon, syrén är särskilt mottagliga.

Egentligen är honungsskilvlingarna flera arter, heter Armillaria spp. på latin.
Den finns över hela världen. I Sverige finns det fyra arter, jag vet inte om man kan inte se skillnad varken på mycelen eller fruktkropparna. Arterna har lite olika egenskaper om jag minns rätt, någon av dem angriper endast död ved medan en annan kan angripa också levande.

Så här ser det ut innanför barken på plommonträdet vid den avsågade grenen. Inga andra fynd än dessa har jag gjort. Trädet är i dålig kondition och har inte gett annat är kart, som torkat innan mognad. Döda grenar varje år. Ser det fruktade svampmycelet ut så här?



/Ulrika

Efter att ha läst denna tråd får jag panik angående en prydlig ring svampar som växer kring stubben av mitt gamla plommonträd. Hur vet jag om den är den fruktade honungsskivlingen? Googlesökningen ger bilder som är sinsemellan väldigt olika, och det är svårt att avgöra om svampen växer på stubben eller på marken. Mina växer på marken.

Om det är den farliga svampen. Gör det någon skillnad om jag gräver upp stubben nu eller är den redan spridd över ett större område? (till äppelträden och syrenerna....)

Panikkänslor, svampmisstankar - Mitt unga pärlhagtornsträd 'Toba' som jag planterade för tre år sen mår inte bra...
Det har sår och flera sprickor i barken längst nere på stammen.
Förra sommaren fyllde jag på ca en decimeter jord runt trädet, så att det kom att ingå i en rabatt som jag anla. Men jag fyllde inte upp jorden mot stammen utan lämnade lite luft mellan, som synes på bilderna. Kan det vara så illa att jag genom denna jordhöjning försvagade det unga trädet så att det kunde angripas av honungsskivling?

[attachment=2338:2007_05_10_002.jpg] [attachment=2339:2007_05_10_003.jpg]

Är det bara att såga ner och hoppas att syrénerna tre meter bort och prydnadsapeln som står några meter åt andra hållet ska klara sig, de har inga synliga skador (ännu).

Barkskador som dessa är mycket svåra att diagnosticera! Särskilt på unga träd.

Många prydnadsträd har virus som så småningom visar sig så här, andra har proviniens i Tyskland och har aldrig upplevt en kall vinter eller supervåt vår med stående vatten, ytterligare andra får olika sorters svampangrepp, vissa klarar markhöjningar under flera år medan andra visar skador direkt... Ditt unga träd borde klara en så liten markhöjing utan problem.

Många träd lever och kan leva med både virus, svamp och annat. Jag skulle fortsatt att hjälpa trädet med bevattning i sommar vid torka, och som du gjort hålla gräs borta från rotområdet och fortsätta med andra planteringar där, precis som du gör. Klarar trädet sig inte trots detta så är det inte ditt fel. Kolla på tillväxten i sensommar, är den pytteliten - börja dröm om att byta ut trädet mot ett annat.

OK, tack så jättemycket för ditt snabba svar Cilla! Det känns redan mycket bättre (jag var beredd på att behöva ta fram sågen... )! Ska hålla ett öga på sjuklingen i sommar och stödvattna om det blir torka. Hoppas på ett tillfrisknande men om inte så finns det ju så många andra vackra träd att välja på.

Jag får inga honungsskivlingsvibbar här, snarare en svag förnimmelse av fejande rådjur.

Hmmm... tror du det...? Tja, jag har ingen aning, men borde det inte se mer "nött och skavt" ut då? Det syns kanske inte så bra på bilderna men kanterna på sprickorna ser inte nötta ut.
Hittills har rådjuren här omkring nöjt sig med att käka tulpaner och annat gott i rabatterna, i och för sig ingen garanti för att de ska hålla sig till ätande enbart, men som sagt jag har ingen aning

Det är lite svårt att se på bilderna men lodräta repor beror ofta på rådjur. Fast det beror lite också på när skadorna uppstod. Nu på våren markeras reviret med ett doftsekret som gnids in på trädstammar men jag betvivlar att det blir skador då. Fejningen pågår på sensommaren, juli-september ungefär.

När jag var liten åt vi honungsskivling, jag kommer i håg att den var jättegod, men nu rekommenderar man inte den som matsvamp, pga att många får magsmärtor. Inte hade jag en aning om att den var en sådan skadegörare i trädgården... Men den gör ju nytta ute i naturen där den bryter ner stubbarna. God är den i alla fall.