Min 12 årige son kom igår kväll och beklagade sig över att han börjat få så svårt att somna på kvällarna.
Detta berodde nog på att det var sommarlov, och han har så mycket att göra med sina kompisar och så mycket filmer han "måste" se, tänkte jag i mitt stilla sinne. Och visst har det varit onödigt mycket "tjat" o "tjaffs" och vi har blivit ovänner i "onödan"senaste tiden..........
Så jag tänkte vara smart så jag sa till honom

-Jo du! Ett rent samvete det är den bästa huvudkudden........

Han tittade på mig en stund sedan gick han iväg till sin storasyster och bekännde sina "synder" och bad om förlåtelse och talade även om hur han skulle "gott-göra henne".............
Sedan gick han direkt och la sig och somnade direkt
Inga bekännelser eller dåligt samvete för sitt beteende mot mig inte

Blev syrran förvånad?

En sväng till med kloka ord så kommer han säkert till dig med

Men vad har han gjort dig för ont?

Det framgår inte av din text.

ingrid

Han hade inte gjort något "ont" men du vet hur det kan vara. I blnad är det som att barnen är födda "utan hörsel"

Jag tyckte det var en oerhört söt historia som
berättar precis ett helt normalt beteende hos en tolvåring.

Och helt vanligt barn/föräldratjafs, vet väl alla föräldrar hur det är.
Det är ju värre att vara osamas med syrran än dig. Han vet ju
att du älskar honom oavsett

Men den där syrran är det kanske säkrare att hålla sig väl med

Hoppas att han sov gott i natt med

Var det inte en läkare inom åldringsvården som sa:

"Den bästa huvudkudden är en god avföring!"



(Fast han var nog mer inne på fullkorns-vete än sam-vete antar jag... )

Nej nej nej, de har en automatisk off-funktion på sinnena, som aktiveras slumpmässigt under samtalens gång. Inte så mycket i tidiga tonåren, men den där off-switchen aktiveras mer och mer under tonårens gång, tills de blir vuxna och förhoppningsvis får den under kontroll

Underbart söt historia förresten, dina barn verkar charmiga

Ja idag kunde de sitta bak i bilen i 2x10 mil UTAN att bråka. Kan inte minnas när det hände sist

Visst blir man glad när det händer överraskande positiva saker, och vilka är bättre på att leverera sådana än barn?