Hon heter Kerstin
och är en Grand Danois. Just nu är hon lika stor som min basset, men kommer att bli stor som en ponny när hon vuxit klart.
Var tvungen att åka till jobbet en halvtimme efter att underverket kommit hem så jag har inte hunnit titta så mycket på henne ännu. När jag åkte så lekte hon jage runt soffbordet med min lilla dotter. Gammelhunden tyckte väl att hon var sådär, men de vänjer sig vid varann.

Vilken sötnos
Nu är det full fart förståss.
Du har väl tränat innan du hämtat henne?
Med att skvätta ut äppel-Mer på golvet och kliva upp på natten och trampa i det

Grattis!
Vilken underbar liten skrutt

Känns det bra nu efter allt velande?

Ja! Ju mer vi försökte kompromissa med varann desto värre blev det. Jag ville ha vissa raser, som var bra raser och passade familjen. Maken ville ha helt andra raser, men de passade också. Kompromissraserna blev sådana som ingen av oss egentligen ville ha.

Ester är min hund! Jag fick henne när jag fyllde år -99 och hon har alltid varit mattes vovve. Då var det väl inte mer än rätt att maken fick välja denna gången. Han har ju alltid drömt om en GD. Detta kommer ju inte att vara den sista hunden vi köper så jag kan väl få min långörade bassetvalp nästa gång.

Det är fina hundar, men jag tycker fortfarande att de är lite för stora för att vara hundar. Men man ska väl inte döma efter utsidan.

Aha, är det sånt man gör på valpkursen?

GRATTIS!


GD är så underbara hundar!

Kerstin & Ester...





GRATTIS till den lilla, som kommer att bli stooor - och en ypperlig sängvärmare om så tillåts.

Jag är faktiskt uppvuxen med en grand danios. Hon blev en 60 kilos "kalv" till slut.

Grattis till den lilla/stora!!!
Anki

Grattis till den lilla som ju inte är liten så länge till....

G D är imponerande hundar! Hur är de angående att lära sej saker?
Kan man räkna dem till "intelligenta" raser?
Dreglar de?
Lycka till!

Dreglar gör de inte mer än andra. Hanarna vi träffade var lite blöta om nosen, men det var nog för att de var hetsiga över att en av tikarna löpte. Tikarna var torra om munnarna.
Det är ju ingen bruksras som jobbar, jobbar, jobbar utan en sällskapsras. Vet ine hur pass lättlärda de är, men de är ju mjuka och älskvärda i temperamentet så det kommer säkert att gå bra. Man kan ju inte ha en hund av den storleken och inte ha pli på den.

Maken ringde och rapporterade att Kerstin följer honom i hasrona, men att Ester mest ligger på sängen och surar. Hon accepterar den nya, men inte mer. Fast när hon funderat ett tag så tror jag nog att hon kan tycka att det kan bli riktigt trevligt. Det är en väldigt lugn och trevlig valp.

Klart att Ester är lite purken!

Dom brukar tjura några dagar, men sen tar nyfikenheten ofta överhand

Rar GD