Har funderat på det där med lilltån. Vad är den gjord av som gör att den inte går sönder när man dunkar i den i diverse bords- eller stolsben, dörrposter, träsklar eller andra hårda objekt?

Det gör så ont att det blixtrar för ögonen och man tror att tån måste vara intryckt till hälen allra minst! Men när man petar och pillar lite så inser man att den är öm och lite tilltufsad men hel.

Ibland slår man ju i tån så hårt att man inte kan stå på foten på flera minuer, men tån är hel. Knepigt det där. Hade man slagit i vilken annan kroppsdel som helst så hårt som man slår i lilltån så hade den förmodligen gått sönder bortanför all räddning.

ja det där har jag också funderat över...för att par år sedan så bröt jag lilltån den stog rakt ut i sidled mina barn undrade vad jag skrattade över i panik men chocken över smärtan och det jag såg blev till hysteriskt skratt
men att slå i tår är bland det värsta som finns

Jaa man kan undra! Det kanske finns extremt många smärtreceptorer just där.

Det har hänt mig också.

Ajj, det måste ju göra hysteriskt ont?

Jag känner bara till smärtan när man slår i tån i något hårt, men det är nog för att det ska tåras i ögonen. Kan inte tänka mig hur ont det skulle göra att faktiskt bryta den.

Ähum....jag har lyckats slå lilltån helt ur led (höger fot; lilltån stod i rät vinkel ut till höger) samt bryta den.

Ajajajajajajajajj.....gissa om det gjorde ont.

Stackare, hur gipsar man en lilltå?

Man gipsar inte.

Ajaj, behöver ju inte brytas för att göra ont ju!
sparkar alltsom oftast in i saker och det gör verkligen megaont

*åhhh, ryser i hela kroppen*

Men man kan ju inte gå med en bruten tå .. väl?

*ryyys*

Det gick att gå det allra nödvändigaste bara den första tiden, typ mellan toa och sängen. I början ska man undvika att gå för mycket och försöka hålla foten högt, en kudde under i sängen t ex. Sedan när jag gick tillbaka till jobbet så var det som tur var sommar för skor var inte det lättaste att hitta när det gjorde ont vad jag än tog på mig. Så det var öppna sandaler som gällde, sandaler där inget klämde på tån för då gjorde det ont.

Stackare! Det låter ju fasansfullt. Tur i oturen att det var varmt så du kunde ha sandaler åtminstone.

Ush, jag blir mer och mer glad för att min lilltå bara knölar ihop sig som en liten boll när jag slår i den, för det gör jag ganska ofta.

När jag bröt min lilltå så fick jag förts har den tejpad med tån bredvid. Det gjorde att värjen blev minre i alla fall.

Smart, det borde ge den lite mer stöd och så också så att den växter ihop som den ska. För den kan väl bli sned annars?